Necronomicon
Wikipedia
Necronomicon (grekiska: Νεκρονομικόν) är en fiktiv bok skapad av H. P. Lovecraft, och har sedan dess refererats till i många andra böcker.
Lovecraft refererade ofta till fiktiva böcker och verk i sina skräckberättelser. Den första tydliga referensen till Necronomicon finns i Lovecrafts novell "Hunden" (1924) men antydan till boken (eller liknande böcker) kan hittas i hans tidigare verk, till exempel "Randolph Carters berättelse" (1920). Det finns de som tror att det existerar en verklig Necronomicon som stämmer med Lovecrafts beskrivningar.
Vad som inspirerade till namnet Necronomicon är inte helt klart - Lovecraft själv hävdade att namnet kom till honom i en dröm, men möjliga influenser skulle kunna vara Edgar Allan Poes "Huset Ushers undergång" (1839) och den ofullständiga dikten "Astronomicon" från första århundrandet av den romerske poeten Marcus Manilius.
Från början lät Lovecraft boken heta "Al Azif" som skulle vara skriven av den fiktive "galne araben" Abdul Alhazred. Boken innehöll bl a beskrivningar av "de äldre" (The Old Ones), deras historia samt hur de kan åkallas.
Innehåll |
[redigera] Översättningar
Flertalet översättningar av Necronomicon sägs ha gjorts. Den grekiska översättningen gav boken dess mest kända titel och gjordes av den fiktiva ortodoxa vetenskapsmannen Theodorus Philetas av Konstantinopel. Olaus Wormius (en verklig person som Lovecraft felaktigt påstod ha levt under 1200-talet) översatte boken till latin. Denna version trycktes i två exemplar; ett under 1400-talet i Tyskland och ett under 1600-talet, troligtvis i Spanien. En svensk översättning sägs också har gjorts, år 1723 av greven Magnus De la Gardie.
Den latinska översättningen blev uppmärksammad och bannlystes 1232 av påven Gregorius IX. Den grekiska versionen trycktes i Italien mellan 1500 och 1550; det sista kända exemplaret sägs ha varit i släkten Pickmans ägo men försvann i så fall med R. U. Pickman. Enligt författaren Frank Belknap Long ägde magikern John Dee ett exemplar som han översatte till engelska, vilken det endast finns kvar delar av.
[redigera] Bluffversioner
Trots att Lovecraft avslöjade att Necronomicon endast var en fiktiv bok tror många att den existerar i verkligheten. Andra författare har till och med uppfunnit stycken från boken för användning i sina litterära verk.
Under 1970-talet publicerades en bok som hävdades vara en översättning av den "verkliga" Necronomicon. Boken skrevs under pseudonymen "Simon" och publicerades av Schlangekraft, och senare av Avon. Simon försökte knyta ihop Lovecrafts fiktiva mytologi med den sumeriska.
En uppenbar bluffversion skrevs av Colin Wilson (författare och forskare i det övernaturliga). Han hävdade att den var översatt med datorhjälp från upptäckta chiffertexter. Denna version stämmer bättre överens med Lovecrafts och använder till och med citat från Lovecrafts berättelser.
[redigera] Populärkulturella referenser
Necronomicon Ex Mortis är den bok som förekommer i Evil Dead-filmerna (The Evil Dead, Evil Dead II - Dead by dawn och Army of Darkness). Den är bunden av människohud och skriven i blod. Boken innehåller olika besvärjelser m.m. Boken hette dock i första filmen Naturon Demonto.
[redigera] Vidare läsning
Lovecraft refererar ofta till Necronomicon i sina noveller. Två noveller sticker ut med mer information angående boken: "Necronomicons historia" (1938) och "Gengångaren" (1941).
[redigera] Utgivna böcker med titel Necronomicon
- "Al Azif: The Necronomicon" av L. Sprague de Camp (1973)
- "Necromonicon" av "Simon" (1980)
- "H. R. Giger's Necronomicon" av H. R. Giger
- "The Necronomicon" av George Hay (1993)
- "Necronomicon: The Wanderings Of Alhazred" av Donald Tyson (2004)
