Edgar Allan Poe

Wikipedia

Artikeln anses behöva kvalitetskontrolleras, eftersom den kan innehålla felaktigheter. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln.

För datorspelsmodifikationen med förkortningen "PoE", se Point of Existence.

Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809 i Boston, Massachusetts, USA, död 7 oktober 1849 i Baltimore, Maryland, USA, amerikansk författare, skräckromantikens fader och enligt många den moderna detektivromanens skapare.

Från 1830 försörjde sig Poe som författare och kritiker och vann en litterär position, som han dock lyckades ödelägga genom alkoholmissbruk. Förutom skräck skrev Poe även poesi och vad som brukar kallas historiens första deckare, Morden på Rue Morgue (1841). Poe dog vid 40 års ålder. Dödsorsaken är ett mysterium och den exakta platsen för hans grav är också omstridd.

Innehåll 1 Edgar Allan Poes liv 2 Död 3 "Memoir" - Griswolds biografi över Edgar Allan Poe 4 Litterär och konstnärlig teori 5 Arv och kännedom 5.1 Detektivlitteratur 5.2 Science fiction, gotisk litteratur och skräcklitteratur 5.3 Fysik och kosmologi 5.4 Kryptografi 5.5 Amerikanska novellförfattare och poeter 5.6 Inflytande på fransk litteratur 5.7 Annan världslitteratur som influerats av Poe 5.8 Musik 5.9 Bildkonst 5.10 Dramatiker och filmare 5.11 Bevarat hem 6 Verk i urval 6.1 Dikter 6.2 Noveller 6.2.1 Auguste Dupin-novellerna 6.3 Längre verk 6.4 Essäer 6.5 Pjäs 7 Noter 8 Källa 9 Externa länkar

[redigera] Edgar Allan Poes liv

Edgar Allan Poe föddes i Boston, Massachusetts. Han var son till skådespelarna Elizabeth Poe och David Poe, Jr. Fadern lämnade familjen innan han föddes, och hans mor dog när han bara var tre år gammal, så Poe togs in hos John Allan, en framgångsrik tobakshandlare i Richmond, Virginia och döptes till Edgar Allan Poe. (Hans mellannamn stavas ofta felaktigt 'Allen', men Poe själv använde 'Allan'^[1]) Efter att han gått på internatskolan Misses Duborg i London och Manor School i Stoke Newington, London, (Storbritannien), flyttade Poe och familjen Allan tillbaka till Richmond, Virginia 1820. Poe skrev in sig vid University of Virginia 1826, men var bara kvar där ett år. Någon gång under denna period orsakade några spelskulder som Poe hade ådragit sig i ett försök att förmera sina pengar en varaktig schism med adoptivfadern. Poe tog då värvning i USA:s armé som menig under namnet Edgar A. Perry 26 maj, 1827. Samma år gav han ut sin första bok, Tamarlane and Other Poems. Efter att han tjänstgjort i två år och uppnått rangen sergeant-major blev Poe utskriven. 1829 dog Frances Allan och Poe publicerade sin andra bok, Al Aaraf. Omkring denna tidpunkt försonades han med adoptivfadern, vilket hade varit Frances Allans sista önskan, och genom honom fick han anställning vid U.S. Military Academy i West Point. Hans tid vid West Point var olycksbringande, då Poe tydligen medvetet vägrade lyda order och blev avskedad. Efter det försköt hans adoptivfar honom till sin död 27 mars 1843.

Poe flyttade därefter till Baltimore, Maryland med sin faster, änkan Maria Clemm, och hennes dotter Virginia. Poe använde skönlitterärt skrivande som ett sätt att försörja sig, och från decembernumret 1835 började Poe som redaktör för Southern Literary Messenger för Thomas W. White i Richmond. Poe behöll denna post till januari 1837. Under denna tid gifte sig Poe med sin trettonåriga kusin Virginia Clemm i Richmond 16 maj 1836.

Efter att ha tillbringat femton fruktlösa månader i New York flyttade Poe till Philadelphia. Kort efter att han anlänt publicerades hans långnovell Arthur Gordon Pyms äventyr (The Narrative of Arthur Gordon Pym) och recenserades på många håll. På sommaren 1839 blev han biträdande redaktör för Burton's Gentleman's Magazine. Han publicerade ett stort antal artiklar, berättelser och recensioner och förstärkte det rykte som skarp kritiker som han hade byggt upp på Southern Literary Messenger. 1839 publicerades samlingen Tales of the Grotesque and Arabesque i två volymer. Fastän den inte var en ekonomisk framgång var den en milstolpe i den amerikanska litteraturens historia. Poe lämnade Burton's efter ungefär ett år och hittade en plats som biträdande redaktör vid Graham's Magazine.

Virginia Poe drabbades av en lungblödning i januari 1842. Det var det första tecknet på den tuberkulos som skulle göra henne till en invalid och slutligen orsaka hennes död. Poe började dricka i större utsträckning under påfrestningen av hustruns sjukdom. Han lämnade Graham's och försökte hitta en ny plats och sökte ett tag efter en statlig post. Han återvände till New York, där han kortvarigt arbetade vid Evening Mirror innan han blev redaktör för Broadway Journal. Där blev han inblandad i en högljudd offentlig fejd med Henry Wadsworth Longfellow. 29 januari 1845 publicerades hans dikt "Korpen" (The Raven) i Evening Mirror och blev en stor framgång.

Broadway Journal gick i graven 1846. Poe flyttade till en stuga i Bronx. Poes stuga ligger i sydöstra hörnet av Grand Concourse och Kingsbridge Road och är öppen för allmänheten. Virginia Poe dog där 1847. Poe blev alltmer instabil efter sin frus död och försökte uppvakta poeten Sarah Helen Whitman. Deras förlovning misslyckades, som det hävdas på grund av Poes drickande och oberäkneliga beteende, men det finns också starka tecken på att Whitmans mor blandade sig i och gjorde mycket för att avstyra deras förhållande. Enligt Poes egen berättelse försökte han under denna period begå självmord genom att överdosera laudanum. Han återvände sedan till Richmond och återupptog ett förhållande med en flickvän från barndomen, Sarah Elmira Royster, som vid den tiden var änka.

[redigera] Död

3 oktober 1849 hittades Poe på gatorna i Baltimore, yrande och "i stor vånda, och... i behov av omedelbar hjälp," enligt mannen som hittade honom. Han fördes till Washington College Hospital, där han dog tidigt på morgonen 7 oktober. Poe var aldrig sammanhängande tillräckligt länge för att förklara hur han hamnade i sitt svåra tillstånd, iklädd kläder som inte var hans egna. Vissa källor säger att Poes sista ord var "Det är slut nu. Skriv Eddy finns inte mer." (syftande på sin gravsten). Andra säger att hans sista ord var "Herre, hjälp min arma själ."

Den exakta orsaken till Poes död är omstridd. Dr. J. E. Snodgrass, en bekant till Poe som var en av dem som såg honom under hans sista dagar, var övertygad om att Poe dog som en följd av att han var drucken, och gjorde mycket för att sprida denna tolkning av händelserna. Han var emellertid anhängare av nykterhetsrörelsen och såg Poe som ett användbart exempel i sitt arbete. Senare forskare har visat att hans beskrivning av Poes död förvränger fakta för att stödja hans teori.

Dr. John Moran, läkaren som såg till Poe, hävdade i sin egen berättelse från 1885 att "Edgar Allan Poe dog inte under inflytande av något rusmedel, och inte heller fanns spritlukt i hans andedräkt eller på hans kropp." Detta var emellertid endast en av flera ibland motsägelsefulla beskrivningar av Poes sista dagar som han publicerade genom åren, så hans vittnesmål kan inte anses helt pålitligt.

Många andra teorier har förts fram genom åren, däribland olika former av sällsynta neurologiska sjukdomar, diabetes, olika sorters enzymbrist, syfilis, idén att Poe blev shanghajad, drogad, och använd som en bricka i en valfuskssvindel under valet som hölls den dag då han hittades, samt, mer nyligen, rabies.^[2]

I avsaknad av samtida dokumentation (alla kvarvarande beskrivningar är antingen ofullständiga eller offentliggjorda åratal efter händelsen, och till och med Poes dödsattest, om någon sådan någonsin upprättades, har gått förlorad) är det troligt att orsaken till Poes död aldrig kommer att bli känd. Ingen annan stor amerikansk författare under 1800-talet utom Sidney Lanier och Stephen Crane levde ett kortare liv.

Poe är begravd på kyrkogården Westminster Hall and Burying Ground^[3], som nu är en del av University of Maryland School of Law^[4] i Baltimore.

Till och med efter sin död har Poe emellertid orsakat kontroverser och mysterier. På grund av hans berömmelse samlade skolbarn in pengar för att anlägga en ny gravplats närmare ingången. Han återbegravdes 1 oktober 1875. Ett högtidlighållande hölls när den nya grav tillägnades honom 17 november 1875. Troligen okänt för dem som utförde återbegravningen hade dock alla gravstenar vänts 1864 från att ha varit riktade österut till att riktas mot den västra ingången.^[5]

[redigera] "Memoir" - Griswolds biografi över Edgar Allan Poe

Den dag då Edgar Allan Poe blev begravd publicerades en lång dödsruna i New York Tribune, undertecknad "Ludwig". Artikeln började med: "Edgar Allan Poe är död. Han dog i Baltimore dagen före igår. Detta tillkännagivande kommer att överraska många, men få kommer att sörja." ^[6] Dödsrunan omtrycktes i många tidningar över landet. "Ludwig" identifierades snart som Rufus Griswold, en mindre betydande redaktör och antologist som hade haft ett horn i sidan till Poe sedan 1842, när Poe skrev en recension av en av Griswolds antologier, en recension som Griswold bedömde var full av falskt beröm. Fastän de var kyligt artiga när de möttes utvecklades en fiendskap mellan de två männen när de hamnade i strid om olika ämnen. Kritiker har sett Griswolds dödsruna som ett sätt att använda Poes död för att ge igen.

Griswold tog sedan på sig rollen som Poes litterära exekutor, fast inga bevis finns på att Poe någonsin hade utsett honom. Han övertygade Poes utblottade svärmor Maria Clemm att lämna över ett stort antal brev och manuskript (som aldrig återlämnades) och låta honom förbereda en utgåva av Poes samlade verk. Griswold försäkrade Clemm att hon skulle få betydande royaltys, men hon fick inget utom några få uppsättningar av utgåvan, vilka hon blev tvungen att sälja själv för att göra någon sorts vinst.

Rufus Griswold skrev en biografisk "Memoar" om Poe, som han inkluderade i en extra volym av de samlade verken. Griswold beskrev Poe som en depraverad, drucken, drog-förvirrad galning. Denna biografi gav en kraftigt annorlunda version av Poes liv än någon annan från samma tid, och innehöll delar som nu anses vara förfalskade av Griswold för att stärka hans argument. Griswolds bok fördömdes av dem som kände Edgar Allan Poe väl, men den blev en allmänt accepterad beskrivning, delvis på grund av att den var den enda tillgängliga fullständiga biografin och blev omtryckt många gånger, och delvis för att den tycktes stämma med den berättarröst Poe använde i en stor del av sin litteratur.

Ingen riktig biografi över Poe kom ut förrän John Ingrams 1875. Vid den tiden var dock Griswolds beskrivning av Poe inrotad i allmänhetens sinnen, inte bara i Amerika utan över hela världen. Griswolds bild av Poe som en galning finns fortfarande kvar i de moderna uppfattningarna om Poe.

[redigera] Litterär och konstnärlig teori

I essän Philosophy of Composition hävdade Poe att det inte finns något sådant som en lång dikt, eftersom konstens yttersta syfte är estetiskt, det vill säga att dess syfte är den effekt den har på sin publik, och denna effekt kan endast upprätthållas under en kort tid (den tid det tar att läsa en lyrisk dikt, eller se ett drama framföras, eller titta på en målning etc.) Han argumenterade för att ett epos, om det har något värde överhuvudtaget, i praktiken måste vara en serie kortare stycken som vart och ett är inriktat mot en enda effekt eller känsla, som "lyfter upp själen".

Poe förknippade den estetiska aspekten av konsten med ren idealitet och hävdade att den stämning eller känsla som skapas av ett konstverk lyfter upp själen och därmed är en andlig upplevelse. I många av hans noveller har konstnärligt inriktade personer (särskilt Roderick Usher från Huset Ushers undergång) förmågan att nå denna ideala estetik genom fixering, och uppvisar ofta besatta personligheter och tendenser till tilbakadragenhet. Det ovala porträttet undersöker också fixering, men i detta fall är fixeringens föremål självt ett konstverk.

Han var en förkämpe för konst för konstens skull (innan själva uttrycket hade formulerats). Han var därmed motståndare till didakticism och hävdade i sin litteraturkritik att rollen för moralisk eller etisk undervisning ligger utanför poesins och konstens område, vilket bara skulle vara inriktat på skapandet av ett vackert konstverk. Han kritiserade i en recension James Russell Lowell för att vara alltför didaktisk och moralistisk i sina verk, och propagerade ofta för att en dikt skulle skrivas "för en dikts skull."

Han förespråkade och stödde tidskriftslitteratur, och tyckte att noveller, eller "berättelser", som vanligtvis betraktades som "vulgära" eller "låg konst" tillsammans med de tidskrifter som publicerade dem, var legitima konstformer på samma nivå som romaner eller epos. Hans hävdande av novellens konstnärliga värde hade inflytande på att novellformen fick en mer framträdande plats i senare generationer.

Poe fokuserade också temat för varje novell på en mänsklig egenskap. I Hjärtat som skvallrade inriktade han sig på skuld, i Huset Ushers undergång på rädsla, etc. Han sade också en gång att "allegorin är en underlägsen form av litteratur, eftersom den är utformad för att väcka intresse för både berättelsen och de abstrakta idéer som historien står för och distraherar läsaren från uppriktighetseffekten".

[redigera] Arv och kännedom

Poes verk har haft ett brett inflytande på amerikansk litteratur och världslitteraturen (ibland till och med trots dem som försökte motstå det), och även på konstvärlden bortom litteraturen. Vidden av Poes inverkan på konsten är tydlig när man ser de många olika konstnärer som blev direkt och djupt influerade av honom.

[redigera] Detektivlitteratur

Han anges ofta som skaparen av deckargenren med sina tre berättelser om Auguste Dupin, av vilka den mest kända är Morden på Rue Morgue. (Poe skrev också en satirisk detektivhistoria kallad "Du är mannen") Det finns inget tvivel om att han inspirerade mysterieförfattare som kom efter honom, särskilt Arthur Conan Doyle i hans serie historier med Sherlock Holmes. Doyle sade enligt uppgift en gång: "Var och en [av Poes detektivhistorier] är en rot varifrån en hel litteratur har utvecklats.... Var fanns detektivhistorien innan Poe väckte den till liv?" (Poe Encyclopaedia 103). Fastän Poes Auguste Dupin inte var den förste detektiven i litteraturen blev han en arketyp för alla senare detektiver.

Mystery Writers of America har döpt sina priser för utmärkta verk i till "Edgar."

[redigera] Science fiction, gotisk litteratur och skräcklitteratur

Poe influerade också djupt den tidige science fiction-författaren Jules Vernes utveckling. Verne skrev om Poe i sin essä Poe et ses œuvres och skrev också en uppföljare till Poes roman Arthur Gordon Pyms äventyr med titeln The Narrative of Arthur Gordon Pym, Le sphinx des glaces (Poe Encyclopaedia 364). H. G. Wells noterade när han beskrev hur han konstruerade sina science fiction-klassiker Världarnas krig och The First Men in the Moon att "Pym berättar vad en mycket intelligent hjärna kunde föreställa sig om sydpolsområdet för ett hundra år sedan" (Poe Encyclopaedia 372). Den ryktbare science fiction-författaren Ray Bradbury har också uttryckt en kärlek till Poe. Han utgår ofta från Poe i sina berättelser och nämner Poe vid namn i flera historier. Hans bok The Martian Chronicles, en samling noveller om koloniseringen av mars i framtiden, innehåller en novell med titeln "Usher II" om en excentriker som bygger ett hus baserat på Poes berättelse Huset Ushers undergång.

Tillsammans med Mary Shelley betraktas Poe som den främste företrädaren för den gotiska tendensen i den romantiska litteraturen. Död, förruttnelse och galenskap var en fix idé för Poe. Hans egensinniga och ofta mardrömslika verk influerade starkt skräck- och fantasy-genrerna, och skräckförfattaren H. P. Lovecraft sade sig ha blivit djupt influerad av Poes litteratur. En annan skräckförfattare som influerats av Poe är Thomas Ligotti.

[redigera] Fysik och kosmologi

Eureka, en essä som skrevs 1848, innehöll en kosmologisk teori som föregrep Big bang-teorin åttio år i förväg, liksom den första tänkbara lösningen på Olbers paradox^[7]. Fastän den beskrevs som en "prosadikt" av Poe, som ville att den skulle betraktas som konst, är detta verk en anmänrkninsvärd vetenskaplig och mystisk essä som är olik alla hans andra verk. Han skrev vad han betraktade som sin karriärs mästerverk.

Poe undvek den vetenskapliga metoden i sin Eureka. Han hävdade istället att han resonerade utifrån ren intuition och varken använde den aristoteliska a priori-metoden med axiom och syllogismer eller den empiriska metoden i modern vetenskap som framfördes av Francis Bacon. Av denna anledning betraktade han det som ett konstverk, inte som vetenskap, men underströk att det ändå var sant. Fastän vissa av hans påståenden senare har visats vara felaktiga (såsom hans hävdande att tyngdkraften måste vara den starkaste kraften – den är i själva verket den svagaste) har andra kunnat visas vara överraskande riktiga och årtionden före sin tid.

[redigera] Kryptografi

Poe hade ett stort intresse för kryptografi, som visas i hans novell Guldskalbaggen. Han lät sätta in en annons om sina färdigheter i Philadelphiatidningen Alexander's Weekly (Express) Messenger där han inbjöd till att skicka in chiffer som han sedan löste. ^[8] Hans framgång orsakade uppseende under några månader. Han skrev senare essäer om kryptografimetoder som kom att bli användbara när man dechiffrerade de koder som användes av tyskarna under första världskriget.

Poes framgång i kryptografi berodde inte så mycket på kunskaper om det fältet som på hans kunskap och tidskrifts- och tidningskulturen. Hans skarpa analytiska förmåga, som var uppenbar i hans deckarhistorier, tillät honom att se att folk i allmänhet var okunniga om metoderna för att lösa ett enkelt substitutionskryptogram, och han använde sig av detta till sin fördel. ^[9] Sensationen som Poe skapade med sitt kryptografijippo spelade en stor roll för att göra kryptogram i tidningar och tidskrifter populära.

[redigera] Amerikanska novellförfattare och poeter

Poe var mer känd för sin litteratur utomlands än i USA, kanske på grund av USA:s allmänna motvilja mot det makabra. Rufus Griswolds vanhedrande minnen gjorde inte mycket för att föra fram Poe i USA:s litterära kretsar. Emellertid blev amerikanska författare av så skilda slag som Walt Whitman, H. P. Lovecraft, William Faulkner, Flannery O'Connor (som dock hävdade att Poes inflytande på hennes verk var "något jag helst inte vill tänka på" (Poe Encyclopaedia 259)) och Herman Melville influerade av Poes verk. T. S. Eliot, som var ganska fientlig mot Poe, medgav att "det är dock omöjligt att veta om till och med ens egna verk inte var influerade av hans."

[redigera] Inflytande på fransk litteratur

I Frankrike översatte Charles Baudelaire hans noveller och flera av hans dikter till franska. Baudelaire var rätt man för detta jobb, och hans utmärkta översättningar innebar att Poe blev populär bland avant-gardeförfattare i Frankrike samtidigt som han var okänd i sitt hemland. Från Frankrike fick författare som Algernon Swinburne Poe-flugan, och Swinburnes musikaliska verskonst har hämtat mycket från Poes teknik. Poe var mycket beundrad även av symbolisterna, och Stéphane Mallarmé tillägnade honom flera dikter. De senare författarna Paul Valéry och Marcel Proust var stora beundrare av Poe. Proust sade att "Poe försökte komma till det vackra genom frammanande och en eliminering av moraliska motiv i sin konst."

[redigera] Annan världslitteratur som influerats av Poe

Poes poesi översattes till ryska av den symbolistiske poeten Konstantin Bal'mont och blev mycket populär i Ryssland under det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Fjodor Dostojevskij kallade Poe "en enormt talangfull författare". Vladimir Nabokov refererar flera gånger till Poes verk i sin mest kända roman, Lolita. Poe influerade den svenske författaren Viktor Rydberg, som översatte en stor del av Poes verk till svenska. Poe gjorde även ett djupt intryck på Franz Kafka. Jorge Luis Borges var en stor beundrare av Poes verk och översatte hans noveller till spanska.

[redigera] Musik

Inom musikvärlden har Joseph Holbrooke, Claude Debussy och Sergej Rachmaninov komponerat musikverk baserade på Poes verk. Holbrooke skrev en symfonisk dikt baserad på Korpen. Debussy förklarade ofta att Poe haft en djupgående effekt på hans musik (Poe Encyclopedia 93) och påbörjade operor baserade på Huset Ushers undergång och The Devil in the Belfry, men han avslutade dem inte. Rachmaninov bearbetade "The Bells" till en körsymfoni.^[10]

[redigera] Bildkonst

Konstnärerna Gustave Doré och Édouard Manet utförde flera illustrationer till Poes verk.

[redigera] Dramatiker och filmare

Den store dramatikern George Bernard Shaw var starkt influerat av Poes litteraturkritik och kallade Poe "den störste journalistiske kritikern av sin tid" (Poe Encyclopaedia 315). Oscar Wilde kallade Poe "denne det rytmiska uttryckets underbare herre" och utgick från Poes verk för sin roman Dorian Grays porträtt och sina noveller (Poe Encyclopedia 375). Alfred Hitchcock förklarade att Poe var en av hans inspirationskällor, och sade "Det är därför att jag tyckte om Edgar Allan Poes historier så mycket som jag började göra spänningsfilmer." Skådespelaren John Astin är en beundrare av Poe och har spelat i en enmanspjäs baserad på Poes liv och verk. ^[11]

[redigera] Bevarat hem

Edgar Allan Poe, hans fru Virginia och hans svärmor Maria hyrde flera hem i Philadelphia, men bara det sista huset har bevarats. Detta hus, där Poe levde 1843-44, bevaras idag som ett minnesmärke av National Park Service.

[redigera] Verk i urval

[redigera] Dikter

• A Dream (1827) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• A Dream Within a Dream (1827) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Dreams (1827) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Tamerlane (1827) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Al Aaraaf (1829) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Alone (1830) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• To Helen (1831) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Israfel (1831) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• The City in the Sea (1831) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• To One in Paradise (1834) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• The Conqueror Worm (1837) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Silence (1840) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Lenore (1843) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Dreamland (1844) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Korpen (The Raven) (1845) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Ulalume (1847) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Eureka (1848) en prosadikt
• Annabel Lee (1849) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• The Bells (1849) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Eldorado (1849)

[redigera] Noveller

• Berenice (1835)
• Huset Ushers undergång (The Fall of the House of Usher) (1839) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• William Wilson (1839) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Röda dödens mask (The Masque of the Red Death) (1842) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Brunnen och pendeln (The Pit and the Pendulum) (1842) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Den gyllene skalbaggen (The Gold Bug) (1843) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Hjärtat som skvallrade (The Tell-Tale Heart) (1843) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• The Spectacles (1844) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• The Balloon-Hoax (1844) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Fakta i Ernest Valdemars fall (The Facts in the Case of M. Valdemar) (1845) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Samtal med en mumie (Some Words with a Mummy) (1845) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Ett fat amontillado (The Cask of Amontillado) (1846) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• The Light-House (ofullbordad, publicerad postumt 1909 och 1942)
• Ligeia (1838)
• Den svarta katten (The Black Cat) (1843)
• The Imp of the Perverse (1845)
• Levande begraven (The Premature Burial) (1844)
• Handskrift funnen i en flaska (MS. Found in a Bottle) (1833)
• The Thousand-And-Second Tale of Scheherazade
• A Tale of Jerusalem
• Den avlånga lådan (The Oblong Box) (1844)
• En nedfärd i Malströmmen (A Descent into the Maelström) (1841)
• Hoppgrodan (Hop-Frog)

[redigera] Auguste Dupin-novellerna

• Morden på Rue Morgue (The Murders in the Rue Morgue) (1841) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Mysteriet Marie Rogêt (The Mystery of Marie Roget) (1843) (Fullständig engelsk text på Wikisource)
• Det undansnillade brevet (The Purloined Letter) (1844) (Fullständig engelsk text på Wikisource)

[redigera] Längre verk

• The Unparalleled Adventures of One Hans Pfall (1835)
• Arthur Gordon Pyms äventyr (The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket) (roman) (1838)

[redigera] Essäer

• Maelzel's Chess-Player (1836)
• The Philosophy of Composition (1846)
• The Rationale of Verse
• The Poetic Principle (Postumt publicerad 1850)

[redigera] Pjäs

• Politian (fragment, 1835) (Fullständig engelsk text på Wikisource)

[redigera] Noter

1. ^ Poes mellannamn. The Edgar Allan Poe Society of Baltimore
2. ^ Benitez, R. Michael (24 september 1996). Edgar Allan Poe-mysterium. University of Maryland Medical News
3. ^ Baltimore Sun-artikel om Westminster Hall.
4. ^ UM School of Law
5. ^ Jamie Parker Who Is Buried in Edgar Poe's Grave?
6. ^ Griswolds hela dödsruna finns Edgar Allan Poe obituary på Wikisource.
7. ^ George Smoot och Keay Davidson;Krusningar i Tiden, Forum (1994), sid 39-42. ISBN 91-37-10461-6
8. ^ R. Morelli Edgar Allen Poe and Cryptography Senast uppdaterad 2002-07-15 18:07:49
9. ^ Daniel W. Dukes The Legend of Poe the Cryptographer
10. ^ Tales of Edgar Allan Poe. American Symphony Orchestra
11. ^ John Astin stars as E.A. Poe

[redigera] Källa

• Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

[redigera] Externa länkar

• Edgar Allan Poes samlade kompletta noveller, utgivna i svensk nyöversättning
• The Edgar Allan Poe Society of Baltimore