Numa Pompilius

Wikipedia

	Denna artikel behöver wikiformateras.
	Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering.

Numa Pompilius

Numa Pompilius är en möjligtvis verklig person som enligt traditionen var Kungariket Roms andre kung (715-672 f.Kr.). Eventuella historiska fakta är dock förvrängda av de legender och berättelser som omger honom.

Enligt legenden kom Numa från staden Cures i sabinernas rike och efterträdde Romulus som romersk kung. Med hjälp av nymfen Egeria (som eventuellt var hans hustru) grundade han och utformade den romerska religionen och organiserade dess prästerskap. Han anses också ha reformerat den romerska kalendern och infört januari och februari som årets 11:e och 12:e månad.

När Romulus dog fanns ingen efterträdare utsedd. Senaten ska då ha tagit makten tills en ny kung valdes. Till ny kung valdes Numa Pompilius på grund av hans vishet och rättrådighet.

Numa var i motsatsen till Romulus ingen krigare utan en fredsfurste, som framför allt ägnade sig åt religionen. Källnymfen ”Egeria” var hans älskade, eller make, och gav honom goda råd. Egerias källa låg i ”Dianas” lund i Aricia, men hon dyrkades i Rom i en källa utanför statsmuren, vid porta Capena, där också nymferna ”Camenae” bodde.

Numa organiserade de romerska prästkollegierna, fastställde dagarna för det religiösa festerna och lade två månader, januari och februari till de ursprungliga åren som hade tio månader. Han byggde Janusbågen, Vesta-templet och Regia, ”kungsträdgården” på Forum.

Numa Pompilius fick också de tolv heliga sköldarna ancilia, som salierna bar vid Mars fester. Enligt en legend hade alla tolv sköldarna fallit ner från himlen. Men enligt en annan hade en sådan sköld svävat ner till Numas fötter, när han befann sig i Cameneas lund. En röst hade förkunnade att Rom skulle bestå och vara mäktigare än andra, så länge den skölden fanns. Kungen lät då smeden Mamurius med gudomlig hjälp göra elva sköldar exakta likadana som den första, för att försvåra att denna rövades bort. Sköldarna förvarades i Regia, i Mars kapell, där salierna hämtade dem försina ceremonier.

Numa hade också infört vissa värdsliga sedvänjor som alltid hade gudomliga sanktionen. Dit hörde fördelningen av jorden, varigenom romarna vants vid ett civiliserat levnadssätt, och tillträdet till medborgarskapet. Numa hade nämligen skapat hantverkskollegierna och givigt även deras medlemmar medborgarskap. I Rom kunde således även de som inte ägde jord vara medborgare, något som inte var självklart i alla antika stater. Men romarna ansåg det hörde till statens ursprungliga inrättningar.

Numa Pompilius var ännu under kejsartiden en förebild för en fredsälskande furste. ”Marcus Aurelius” ansåg härstamma från honom. Men man förklarade också Numas visdom med att han varit lärjunge till den grekiske filosofen ”Pythagoras”.

I legenden om kung Numa Pompilius förklaras, hur Roms religiösa institutioner och vissa av de grundläggande statliga inrättningarna var gudomliga inspirerade. Han efterträdde senare av Tullas Hostilius.