Tarquinius Superbus
Wikipedia
Tarquinius Superbus (Lucius Tarquinius Superbus), "Tarquinius den stolte", död 495 f.Kr., var Kungariket Roms sjunde och siste kung, innan den romerska republiken infördes. Han regerade troligen 533-509 f.Kr. och är antagligen en historisk person.
Tarquinius var hänsynslös och ogillades starkt i de underkuvade latinska städerna och även i själva Rom. Droppen som fick bägaren att rinna över kom när hans son Sextus våldtog adelskvinnan Lucretia. Det utlöste ett uppror vilket ledde till att Tarquinius fördrevs från staden av två adelsmän, Brutus och Valerius. Tarquinius sökte och fick hjälp av etruskerna och återvände för att med vapenmakt återta Rom. Romarna lyckades dock försvara sig och den romerska republiken kunde upprättas.
| Roms sju kungar | ||
| Romulus | Numa Pompilius | Tullus Hostilius | Ancus Marcius | Tarquinius Priscus | Servius Tullius | Tarquinius Superbus | ||
