Patronhylsa
Wikipedia
En Patronhylsa är en behållare i vilken drivladdningen innesluts när det gäller ammunition till eldvapen.
Till eldhandvapen, kulsprutor och automatkanoner är patronhylsan i det närmaste undantagslöst fast förenad med projektilen och bildar med denna en enhetspatron, även kallat skott.
Till artilleripjäser används oftast inte enhetspatroner utan där transporteras projektil och patronhylsa var för sig och monteras ihop till en enhet först när de skall laddas i vapnet.
För vissa pjäser laddas projektilen först och hylsan sedan. Dessa hylsor kallas inte patronhylsor utan laddningshylsor. Till en del pjäser används över huvud taget inga hylsor utan drivladdningen förvaras i tygpåsar, så kallade karduser.
Förutom att hålla samman det kompletta skottet och skydda drivladdningen tjänar patronhylsan till att bortföra en hel del förbränningsvärme från vapnet.
Patronhylsan utgör dessutom säte för en tändhatt eller en tändskruv men hylsor till klenare kalibrar kan även ha kantantändning, där tändsatsen ligger i hylsans fläns.
En patronhylsa har alltid någon form av spår eller fläns i bakändan för att underlätta utdragningen av den tomma hylsan ur ett avfyrat vapen.
Patronhylsor tillverkas oftast av mässing (tombak) men i krigstider har man stundtals nödgats använda stål som hylsmaterial. I öststaterna användes för en del vapen stålhylsor även i fredstid.
För civil ammunition till revolvrar har aluminiumhylsor under senare tid vunnit visst inträde.
Hylsor av mässing kan, beroende på hylsans kvalitet och laddningens styrka, återanvändas upp till något tiotal gånger. Hylsor av stål och aluminium kan endast användas en gång.
