Politisk vilde
Wikipedia
Politisk vilde är den person som innehar ett mandat i en direktvald politisk församling, men inte tillhör något parti. Eftersom man i Sverige normalt endast kan bli invald på en partilista, förekommer politiska vildar numera endast som personer som under en mandatperiod har lämnat det parti eller den nomineringsgrupp som uppställt personen ifråga i det val där denne vann sitt mandat. Politiska vildar får beteckningen (-).
I vissa situationer har politiska vildar haft platser inom Sveriges riksdags utskott, eller i kommunala nämnder, trots att de inte tillhört ett politiskt parti. Orsaken brukar vara att de vid ett val har tillhört ett politiskt parti men sedan lämnat sitt parti samtidigt som de behållit sin plats i riksdagen, landstinget eller kommunen. Det finns inget formellt hinder mot ett sådant agerande; även om man är invald på en partilista är mandatet personligt. Ett känt exempel på en politisk vilde är Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet men behöll sin plats i riksdagen som politisk vilde.
Den som inte tillhörde något parti redan då han genom indirekt val utnämndes till ett politiskt uppdrag, till exempel statsråd eller nämndledamot, brukar inte kallas politisk vilde utan "opolitisk".
Uttrycket politisk vilde har använts i Sverige sedan 1895. Innan det proportionella valsystemet infördes var vildar mycket vanliga, eftersom man kunde komma in i riksdagen utan ett parti. Då kunde ledamöter protokollföra sig i riksdagen som vildar, eller med en specificering såsom socialistisk vilde eller högervilde, och då blev det ledamotens officiella beteckning. I dag tillåter riksdagsprotokollen bara invalda partier och beteckningen -.
[redigera] Politiska vildar i Sverige
Några kända exempel på politiska vildar, med partier de tillhört och åren som vildar.
- Carl Lindhagen (liberala partiet / s) -- 1907–1909
- Nils Wohlin (bondeförbundet / högern) -- 1928 och igen 1934
- Sten Andersson (sd) -- 2001–2002
- Gudrun Schyman (v / fi) -- 2004–2006
- Maria Carlshamre (fp) -- 2006
