Ralph Waldo Emerson
Wikipedia
Ralph Waldo Emerson, född 25 maj 1803 i Boston, Massachusetts, USA, död 27 april 1882 i Concord, Massachusetts, amerikansk författare och filosof. En av de främsta företrädarna för transcendentalismen.
Han erhöll sin utbildning vid Harvard och blev präst i en unitarisk kyrka. Han begärde avsked 1832 och reste till England, där han träffade författare såsom Thomas Carlyle, Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth. Påföljande år återvände han till USA och bosatte sig i Concord, som han gjorde till ett centrum för transcendentalismen.
Bland hans verk märks Nature (1836), Essays (1841 och 1844; två volymer), Representative Life (1850), English Traits (1856; återger hans intryck efter ett andra besök i England 1847) och The Conduct of Life (1870).
Det för Emersons författarskap kännetecknande är hans djupa tro på människonaturens förmåga att utveckla sig till det goda och hans starka betonande av personlighetens rätt till fri utveckling. Den högsta auktoriteten är, enligt hans åsikt, förnuftet, men detta uppfattar han icke blott såsom förstånd, utan även såsom känsla och samvete. Organet för inhämtandet av religiös kunskap är för honom icke reflexionen, utan intuitionen, förnuftsåskådningen.
Hans kanske mest kända text Self-reliance (Essays: First Series (1841) finns i svensk översättning på bloggen Självtillit.[1]
