Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Wikipedia
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton eller oftare bara Karl-Bertil Jonssons julafton är en berättelse av Tage Danielsson utgiven på Wahlström & Widstrand 1964. 1975 gjordes en animerad film, tecknad av Per Åhlin, som numera är kultförklarad. Filmen visas varje julafton i Sveriges Television. Musiken är skriven av Gunnar Svensson. Berättelsen ligger till grund för operasagan "Snäll rebell" som uppfördes första gången 2004.
Innehåll |
[redigera] Handling
Den rödhårige och fräknige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.
[redigera] Budskap
Filmen har uppfattats som en värdefull motvikt till den andra tecknade jultevetraditionen, Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul, både för att den är svensk och för att den har ett icke-kommersiellt, humanistiskt budskap. "Nu ska vi göra en ny Kalle Anka", minns Per Åhlin att Tage sade till honom när han föreslog samarbetet. Härutöver kan filmens budskap uttolkas på olika sätt och kan också väcka delade känslor.
Å ena sidan kan man tycka att Karl-Bertil utgår från en socialistisk samhällssyn: Han iscensätter sin privataktion som ett praktiskt prov på socialistisk fördelningspolitik och ordnar så att en del av höginkomsttagarnas inkomster tvångstransfereras till mindre bemedlade. Dessutom talar han som en förläst överklassmarxist. (Kanske bidrar nazistflaggorna som Per Åhlin ritade dit som julpynt - se kuriosa nedan - till ett intryck av att överklassen framställs som folkets fiender.)
Å andra sidan är det till en kristen medkänsla med de fattiga som berättartexten uttryckligen hänvisar. Vissa språkliga vändningar får sagan att framstå som en parodi på en helgonlegend, till exempel den om Sankt Nikolaus, som delade ut anonyma gåvor till prostituerade. Genom Karl-Bertil kan de välbeställda uppfylla budet i Matteusevangeliets sjätte kapitel: "När du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda".
Mot den socialistiska uttolkningen av budskapet kan anföras att det i berättelsen är en representant för överklassen (Karl-Bertil) som bestämmer vad som ska omfördelas och till vem. Riktiga vänsterideologer är skeptiska till (meningslösa) allmosor, då sådana snarast motverkar en socialistisk samhällsomvandling. När Karl-Bertil talar till proletariatet är det inte "förenen eder" han säger utan "gå hem till din familj". (Man kan också anmärka att det inte handlar om inkomstfördelning utan om - oönskade - julklappar.)
De gåvor som de utslagna får är för dem helt oanvändbara, såsom Jean-Paul Sartres självbiografi Les mots på franska. En änka får Aqua vera, rakvatten, och en prostituerad en sidenslips. Mest användbara är nog de sex servettringarna av päronträ, som duger utmärkt till leksaker. Fokuserar man på detta kan man se historien som en skildring av ungdomlig, välmenad, men komiskt missriktad idealism.
[redigera] Klassiska repliker
En stor del av humorn ligger i berättarröstens och karaktärernas lite omständliga sätt att formulera sig ("En synnerligen god jul tillönskar jag dig, min välartade son"). Genom årlig innötning har många av replikerna blivit svenskt allmängods:
- Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar - Karl-Bertils valspråk.
- Jag har närt en kommunist vid min barm! - pappa Tykos svar.
- Det var ju en herrans nåd att inte det kom fram Tykos svar när hans julklapp hade försvunnit på posten.
- Sa och sa!? Det var ju min tallrik! - Tykos reaktion på när Karl-Bertil berättar att han givit bort ovannämnda julklapp.
- Tyst! Jag ser på teve! hörs sällan vid sjutiden på julafton i svenska hem.
- Vad sa du att du gjorde sa du - pappa Tykos svar när han får höra vad Karl-Bertil har gjort.
- Glöggfryntlig kanske många känner sig i jultid.
- Ska du lukta på glöggen pojke? - hörs många fäder säga i december, men även glasögonbärare vars synkorrektionshjälpmedel immat igen.
- samhällets bottenskikt, samhällets skuggsida - praktiskt omskrivande uttryck, ofta använda, som nog har tv-filmen att tacka för sin spridning.
- rakryggat yppa sanningen - citerades av Robert Karlströms fästmö som en uppmaning (förgäves) till de åtalade under rättegången efter Malexandermorden.
- det här var på den tiden då en fjortonårings idoldyrkan inte nödvändigtvis behövde vara av sexuell natur - om Karl-Bertils svärmeri för Robin Hood.
- Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades! - vill du ha ett fikon? - byrådirektör H.H.K. Bergdahls replik då han får höra Karl-Bertils motivering för att ha givit bort dennes julklapp till en fattig.
- Den här sagan tilldrog sig som sagt på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse - avslutningsmeningen.
[redigera] Kuriosa
Till det yttre påminner den tecknade Karl-Bertil om en ung Tage Danielsson, men enligt tecknaren Per Åhlin är alla figurer från varuhuschef Tyko Jonsson, byrådirektör H.K. Bergdahl till Karl-Bertil påhittade. Tage har heller inte alls samma slags familjebakgrund som Karl-Bertil. Åhlin har dessutom sagt att de tecknade figurerna liknar han och hans kompisar på 1930-40-talet.
Tydligen ska de flesta bakgrunder i filmen vara fotografier av pappersmodeller och inte tecknade.
Filmen innehåller ett antal anakronismer, alternativt omedvetna felplaceringar av detaljer. Några visuella detaljer i filmen tyder på att historien ska ha utspelat sig under andra världskriget: bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i julgransdekorationerna. Å andra sidan pekar andra detaljer på att historien utspelas senare: Sartres självbiografi utkom först 1963 och julsångerna som strömmar ur TV:n kan vara ett avsnitt av Nygammalt med Bosse Larsson som hade premiär först 1971. TV-apparater infann sig inte i de svenska hemmen förrän sent på 1950-talet.
Den svartvita filmen som Tyko Jonsson sitter och tittar på är Lilla helgonet från 1944, där Åke Söderblom, Thor Modéen och Marguerite Viby uppträder.
Julsången som Karl-Bertil sjunger, "Nu så kommer julen", är från en dikt av Zacharias Topelius. I filmen sjungs (med inte i tonsättningen av Jean Sibelius) de fyra första raderna av den första av diktens tre strofer. Första strofen avslutas med dessa rader, som inte är med i filmen:
- ...och i högtidskläder dansar barnen in.
- Ljusen och lanternan glimma högt kring dem,
- som den klara stjärnan över Betlehem.
En intressant detalj, även om den inte är en tillfällighet, är att berättaren säger tydligt att Karl-Bertil klistrar över avsändarens namn på paketet han ska ge till en mindre lyckligt lottat person på samhällets skuggsida med en "julstjärna av förgyllt papper", dessvärre är stjärnan som verkligen klistras på kolsvart. När man sedan följer Karl-Bertils julklappsutdelning på ölkaféet ser man att han faktiskt delar ut åtminstone ett paket med en stjärna av just förgyllt papper.
I december 2002 fanns Karl-Bertil på postens julfrimärken. Samtidigt var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1800 och 2800 kronor.
Filmen dubbades 1987 till engelska, med Bernard Cribbins som berättare, och fick titeln "Christopher's Christmas Mission".
Troligtvis eftersom den engelska versionen verkar vända sig till en yngre publik, har den blivit censurerad: scenen med gatflickan Beda Larsson, som trycker sin randiga sidenslips mot sin barm, finns inte med i DVD-utgåvan från 2004.
Den engelska översättningen av Tyko Jonssons (Charles Jonsson) ord till sonen Karl-Bertil (Christopher) "Jag har närt en kommunist vid min barm!", lyder på engelska "I've harboured a communist in my breast!".
Sagan om Karl-Bertil Jonsson var från både Tage Danielsson och SVT:s sida ett sätt att konkurrera med Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Berättelsen togs från en novell som Danielssons förlag tidigare skickat ut som julhälsning till sina kunder.
Eftersom Per Åhlin hade kort tid på sig att färdigställa filmen försökte han spara tid genom att använda spritpenna istället för tusch till rollfigurernas konturer. Tyvärr löstes spritpennornas färg upp och teckningarna fastnade i varandra, och tecknarstudion var tvungen att göra om teckningarna på fri hand. Den första versionen blev inte helt lyckad, och man gjorde därför en andra förbättrad version, som är den som numera visas.
Karl-Bertil Jonssons julafton är ett av de teveprogram fd moderatledaren och utrikesministern Carl Bildt säger sig se på julafton varje år.
Gunnar Svenssons filmmusik påminner påtagligt om Duke Ellingtons låt "In a sentimental mood".
[redigera] Källa
- Karl-Bertil Jonson fyller 30 år i tv-rutan, Metro, den 22 december 2005
[redigera] Röster
- Tage Danielsson - Berättare
- Per Andrén - Karl-Bertil Jonsson
- Toivo Pawlo - Tyko Jonsson, Karl-Bertils stränge fader
- Marianne Stjernqvist - Karl-Bertils ömma moder
- Åke Fridell - Byrådirektör H.K Bergdahl
- Catrin Westerlund - Fru Bergdahl
