Schacköppning
Wikipedia
Schacköppningen är ett av de tre stadierna i ett schackparti. Man brukar skilja mellan öppning, mittspel och slutspel.
Öppningens syfte är, i generella drag, att utveckla pjäserna och ställa kungen i säkerhet genom rockad. Detta brukar vara avklarat inom 10-12 drag. Syftet är att ge spelaren en solid grund för att fortsätta sitt spel.
Man brukar göra en distinktion mellan öppna, slutna och halvöppna öppningssystem. De öppna systemen är de som inleds med 1.e4 e5. De halv-öppna inleds med 1.e4, varefter svart spelar något annat än e5, till exempel ...e6, vilket leder en så kallad i Fransk öppning. De slutna är således öppningar där vit inte spelar 1.e4, utan till exempel 1.d4.
Dylika distinktioner är alltid flytande, eftersom det finns många spel som inte passar in i dem. Dessa får dock betraktas som bi-varianter och det är inte värt att bemöda sig över exakta definitioner.
Litteraturen kring schacköppningar är omfattande. Redan på 30-talet noterade man att det finns fler böcker som behandlar öppningen än alla övriga schackböcker tillsammans. Det finns många spelare som är mycket kunniga inom öppningar genom att de har lagt öppningsvariater på minnet, och då genast vet vad som är bäst att spela som svar på motståndarens drag utan att behöva sitta och fundera över det. Detta kallas att man "kan teori". Kända öppningsdrag, som blivit analyserade och spelade tidigare, kallas således för "teori". När man avviker från det tidigare kända, spelar man en "teoretisk nyhet" eller TN.
Många schackspelare ägnar en övervägande del av sina schackstudier på just öppningen. Om man är en stormästare kan det tyckas imponerande, men det kan ses som löjligt om en konstant förlorare gör det. Det finns också de som anser att en omfattande öppningskännedom kommer automatiskt genom erfarenhet, och att råplugg av öppningar snarare tråkar ut studenten än inspirerar honom.
Sedan 1970-talet delas öppningarna in efter det hierarkiska klassifikationssystem som lanserats av standardverket Encyclopedia of Chess Openings (ECO) som ges ut i Belgrad, s.k. ECO-klassificering.
