Sfinx
Wikipedia
En sfinx är ett mytologiskt fabeldjur med lejonkropp och människohuvud, som härstammar från antikens Egypten, och där den oftast avbildades som en god mansgestalt. Sfinxen var för de gamla Egypterna en symbol för både solen och kungamakten, och på gamla målningar ser man ofta sfinxen som Egyptens beskyddare. Sfinxen blev tidigt en helig symbol i Egypten och ansågs kunna avvärja ont. Den förknippades likaledes med döden och uppträdde ofta som väktare av gravar och beskyddare av de avlidnas griftefrid. Den mest kända av dessa sfinxer är Sfinxen i Gisa (2723 f. Kr.-2563 f. Kr.).
I den antika grekiska mytologin bestod sfinxen i regel av en lejonkropp försedd med vingar, men ibland av en kvinna med lejonfötter, ormsvans och fågelvingar. Hos grekerna var den ursprungligen en demon, som krävde människooffer och som kunde få för sig att föra bort unga människor, som den senare åt upp. Denna sfinx, dotter till Typhon: ses bland annat i den grekiska Oidipus-sagan där den satt utanför staden Thebe och terroriserade förbipasserande med sin gåta: "Vilket djur går på fyra ben på morgonen, två på dagen och tre på kvällen?". Hon ströp alla de som inte kunde svaret. Oidipos löste dock gåtan: människan går på fyra ben i sin levnads morgon, två som vuxen och tre ben med käpp på sin levnads kväll. När Oidipus löst gåtan, störtade sfinxen ned från en klippa och avled. Den grekiska sfinxen blev emellertid med tiden mer civiliserad. Den fick ett mer kvinnligt utseende, och av en del konstnärer framställdes den med barm.
Även i Assyrien hade man statyer som var sfinxer. Liksom de egyptiska hade de lejonkropp med vingar och härskarens huvud. Här bevakade de ingången till tempel.
Ordet "sfinx" kommer av grekiskans Σφιγξ, sfinx, som tycks härstamma från verbet σφιγγω, sphingo, att strypa.
Wikimedia Commons har media som rör Sfinx
