Shaping
Wikipedia
Att förstärka gradvist närmande av ett beteende kallas för shaping (ibland stavat shejping). Det är en psykologisk term, huvudsakligen använd i behavioristisk psykologi och hunddressyr. Begreppet introducerades av B.F. Skinner, som av många anses vara behaviorismens fader. I många läroböcker är shaping definierat som ’’förstärkande av successivt närmande av det slutliga målet’’. Huvudsakligen används shaping när det inte är möjligt att använda vanliga instruktioner (som ”tryck på knappen för att få kaffe”), vanligast i djurdressyr.
Shaping innebär att tränaren förstärker beteenden som är inärheten av det önskade resultatet, och efter hand skärper kraven. Allteftersom träningen fortskrider slutar tränaren att förstärka beteenden som inte är tillräckligt nära målet. Till exempel, om man vill träna en råtta att trycka ner en spak kan man använda sig av dessa successiva närmanden av slutmålet:
- att bara vända sig mot spaken förstärks
- endast rörelse mot spaken förstärks
- endast förflyttning tilläckligt nära spaken förstärks
- endast beröring av spaken förstärks
- endast beröring med en specifierad tass förstärks
- endast delvis nedpressande av spaken förstärks
- endast fullständigt nedpressande av spaken förstärks
Tränaren börjar med att förstärka alla beteenden i den första kategorin, sedan begränsas förstärkningen till beteenden i den andra kategorin, och så vidare. Alltefter som träningen fortskrider blir beteendet mer och mer likt det önskade.
Kulmen av processen är att sannolikheten att råttan trycker ner spaken ökar. I början är det inte sannolikt att råttan ska trycka ner spaken, enda möjligheten är att den trycker ner spaken av en slump. Genom att träna råttan kan man öka sannolikheten.
När ett beteende är framshapat vill man kanske fortsätta träningen med diskriminering - förmågan att se skillnad på stimuli som är förstärkta och stimuli som inte är förstärkta. T.ex. att en hund sättande bara förstärks efter att den hört kommandot ”sitt”. Man kan också fortsätta träningen med generalisering – förmågan att utföra det inlärda beteendet i olika situationer. T.ex. att kommandot ”sitt” inte bara förstärks på lydnadsplanen utan också på stadspromenaden, i köket, osv.
