Simeon I av Bulgarien

Wikipedia

Simeon I av Bulgarien, kallad Simeon den store (bulgariska: Цар Симеон Велики, Tsar Simeon Veliki), född omkring 864, död 27 maj 927, blev 893 tsar av Bulgarien då han tog över tronen från sin äldre bror Vladimir. Vladimir blev avsatt, och enligt vissa traditioner även förblindad, av sin far Boris I, när han hade försökt återföra Bulgarien till hedendom. Ett av Simeons första beslut sedan han tillträtt var att flytta Bulgariens huvudstad från Pliska, som fortfarande stod under hedniskt inflytande, till Preslav.

Simeon fick sin utbildning vid Magnaurakademin i Konstantinopel och beredd på att bli ledare för Bulgariska ortodoxa kyrkan när han plötsligt utnämndes till tsar. För att frigöra Bulgarien från bysantinskt religiöst inflytande införde han bulgariska (fornkyrkoslaviska) istället för grekiska som gudstjänstspråk. Han agerade snabbt och kraftfullt. Det nyligen uppfunna glagolitiska alfabetet möjliggjorde användandet av bulgariska språket inom administrationen, litteraturen och liturgin, och 893 antog ett nationellt råd bulgariskan som officiellt språk för riket och kyrkan. Det skrivna bulgariska språket blev snart fast etablerat med översättningar från grekiska och nya hagiografier. Lärosäten i Preslav och Ohrid skapade litterära verk på slaviskt språk.

893 beslöt Bysantinska riket att flytta marknaden för bulgariska varor från Konstantinopel till Thessaloniki eftersom bulgariska handelsmän skulle bli tvungna att betala högre skatter där. Detta ledde till ett krig, som avslutades efter att bulgarerna hade besegrat bysantinarna 896 nära Bulgarophygon i östra Thrakien. Marknaden återfördes till Konstantinopel och den bysantinske kejsaren blev tvungen att betala en årlig tribut till Bulgarien. Efter ett antal slag låg Bulgariens gräns mindre än tjugo kilometer från Thessaloniki.

Simeon försökte ersätta Bysans och bygga upp ett bulgariskt-bysantinsk imperium. 913 var han vid Konstantinopels portar. Han var nu den mäktigaste monarken i östra Europa och kallade sig "Kejsare och autokrat över alla bulgarer och greker", en titel som påven Formosus snabbt erkände. I det kejserliga palatset mottog han patriarkens välsignelse och titeln tsar av Bulgarien. Simeon lockade med sig kungen av Serbien och petjenegernas härskare till sin sida, bort från en tänkt allians med Bysans. Den 20 augusti 917 led den bysantinska armén ett svårt nederlag i slaget vid Anchialos. Simeon förhandlade med sina arabiska grannar, den bysantinske kejsaren, patriarken av Konstantinopel och påven, men hans dröm om att bli härskare över både Bulgarien och Bysans blev inte verklighet. Under ett försök att anfalla Konstantinopel dog Simeon av en hjärtattack 27 maj 927.

Simeon hade gjort Bulgarien till den mäktigaste slaviska nationen i Europa. Han blev en beskyddare för konst och litteratur och den bulgariska kulturen upplevde en guldålder. Hans rykte i Bulgarien blev mycket gott och han ses som en Bulgariens Karl den store.

[redigera] Källor

• Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

[redigera] Externa länkar