Självmotsägelse
Wikipedia
| Stilfigurer |
|---|
| Anafor |
| Dysfemism |
| Epifor |
| Eufemism |
| Hyperbol |
| Katakres |
| Kiasm |
| Liknelse |
| Litotes |
| Malapropism |
| Metafor |
| Metonym |
| Metonymi |
| Prosopopoeia |
| Retorisk fråga |
| Självmotsägelse |
| Synekdoke |
| Trikolon |
En självmotsägelse eller en oxymoron är ett ord eller begrepp som är sammansatt av två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga. Jämför paradox och ironi. Motsatsen till självmotsägelse är tautologi.
Oxymoron är till skillnad från en antites inom språkvetenskapen en kombination av två skenbart motsatta begrepp som till exempel: Den talande tystnaden eller den viskande vinden.
En antites är istället ett sammansatt ord med motsatt förhållande som t ex jätteliten eller skitgod i det svenska språket.
Inom engelska språket något om kan kallas för spetsfundigt men inte i svenskan. Från latinska enfaldig, dum; oxymorus.
Lätt att förväxla med en paradox såsom; En vältalig tystnad.
Retorisk figur bestående av kombination av två skenbart motsatta begrepp.
