Skansen Lejonet

Wikipedia

Skansen Lejonet i vinterskrud.

Skansen Westgötha Leijon, i dagligt tal Skansen Lejonet eller äldsta benämning Gullberg Skantz, ligger på Gullberget vid Gullbergsvass i Göteborg. Den är en av två gamla försvarsskansar som uppfördes i slutet av 1600-talet av Erik Dahlbergh, den andra är Skansen Kronan som grundlades två veckor innan "Lejonet". I Erik Dahlberghs bokverk Suecia antiqua et hodierna från 1690-1710 finns en gravyr av Göteborg där man ser den nyuppförda skansen i förgrunden. På denna gravyr kallas Skansen Lejonet för Leo Gothicus.

[redigera] Historia

Den första säkert kända befästningen omnämns år 1303, då kung Birger i striden mot sina bröder hertigarna Erik och Valdemar, lät bygga ett fäste på berget, vid Gullbergs- nuvarande Mölndalsåns utlopp. Älvstranden gick då alldeles intill Gullberget.

Flera gånger under unionstidens strider byggdes försvarsanläggningar på Gullberg, senaste gången var 1522 under Gustav Vasas befrielsekrig, vilket dock förstördes av danskarna redan samma år. Därefter låg Gullberg obefäst till slutet av Nordiska sjuårskriget, då Erik XIV 1568 gav order om att klippan skulle befästas. Ett blockhus omtalas samma år, och från 1570 finns räkenskapsböcker förda på Gullberg. Fästet skulle ersätta det förlorade Älvsborg, men behölls även efter det att detta år 1571 återtagits och beskrivs som att bestå av vallar och blockhus. En dansk medaljbild från 1612 tycks bekräfta detta.

Skansen Westgötha Leijon uppfördes med start 22 juni 1687 och stod klart den 11 september 1689, då den invigdes under festliga och originella former. Karl XI var själv närvarande, tillsammans med 18 st. av sina närmaste officerare, och det berättas att "konungen tillsammans med sitt höga och förnämliga medfölje steg upp på taket utanpå huvan, och där svingade sitt dryckesglas fyllt med rhenvin och skålade först för kungahuset och så för alla bra soldater och vackra damer." Den närvarande Erik Dahlberg skrev i sin bok; "Kunnandes man icke tro att någonsin någon konung på det rummet dricker mer några skålar."

År 1692 fick skansen en tornprydnad, ett med en förgylld krona krönt lejon, som i högra tassen höll ett lyftat svärd. Lejonet ersattes senare av en träkula, men när byggnadens tak år 1891 förstördes av en eldsvåda bestämdes att ett lejon på nytt skulle pryda tornet. Arkitekten Eugen Thorburn ritade det nya lejonet, fyra meter högt och utfört i koppar, vilket kom på plats i oktober 1893.

Skansen var ett mastodontbygge med 24 fot (drygt 7 meter) tjocka väggar.

Den var en viktig del av Göteborgs försvar fram till 1822. Efter det blev den förråd för den kruttillverkning som då bedrevs på Lejongatan, nuvarande Kruthusgatan. Skansen byggdes som ersättning för det gamla Gullbergs fäste, som hade tjänat ut.

I juni 1891 drabbades fästningen av en häftig eldsvåda. En omfattande reparation fick göras, och 1893 sattes en ny lejonbild av koppar upp på taket.

Skansen gick ur militär tjänst 1942, renoverades på 1970-talet och blev förbundsborg för Götiska Förbundet 1974. Innan skansen byggdes fanns ett flertal olika försvarsverk på kullen, det äldsta, Gullbergs Hus, uppfördes av kung Birger Magnusson 1303-1304.