Släkten Ängel
Wikipedia
Ängel, lat. Angelus, är en av sentida genealoger konstruerad benämning på en av Sveriges förnämsta medeltidssläkter, nära besläktad med Folkungaätten. Som släktens stamfar räknas riddaren Johan Ängel († senast 1268) vars binamn. Binamnet Ängel användes därefter endast av hans dotterson, Johan Ängel d.y. (Finstaätten). Släkten är alltså en efterhandskonstruktion även sett från traditionell genealogisk synpunkt eftersom den inte har agnatisk kontinuitet.
Som sköldemärke förde Johan Ängel d.ä. ärkeängeln Mikael. På grund av denna omständighet och av namnet har äldre genealoger utan något som helst källstöd satt den i samband med den grekiska kejsarätten Angelos.
Johan Ängels barn erhöll i drottning Katarinas testamente en gård Lundby. Släktens främste man är dock dennes son Folke (lat. Fulco), som var ärkedjäkne i Uppsala och ärkebiskop 1274-1277.
Av släktens övriga medlemmar kan nämnas Folkes bröder: Bengt, vilken efterträdde honom som ärkedjäkne i Uppsala, riddaren Karl Johansson, i norska urkunder kallad Kveisa, som deltog 1253 i mötet vid Gulbergs ed, och riddaren Magnus Johansson, medlem i konung Magnus' råd, vilken deltog i utfärdandet av Alsnö och Skänninge stadgar och grundlade Helgeandshuset i Uppsala. Den sistnämnde bodde sannolikt på Frövi i Balingsta socken och avled 1294. Namnet upptogs dock av hans systerson Johan Ängel d.y., som avled barnlös 1314.
Till släkten Ängel har äldre genealoger även felaktigt fört Upplandslagmannen Birger Peterssons (Finstaätten) förste svärfader, tyske ordensriddaren Johan Elofsson (Elofssönernas ätt), och hans syskon. Av dessa senare kan här nämnas Ingrid Elofsdotter (död 1282), som grundlade Skänninge nunnekloster. I en senare tid blev hon föremål för en lokal helgondyrkan men erhöll aldrig kanonisation. Hon var god vän med predikarmunken Petrus de Dacia.
