Slaget vid Kamenets-Podolsk
Wikipedia
Slaget vid Kamenets-Podolsk var ett slag på östfronten under andra världskriget. Slaget var en sovjetisk inringningsoperation (se dubbel omfattning) syftande till att inringa och förinta tyska enheter.
I mars 1944 inringade de sovjetiska 1:a och 2:a Ukrainska fronterna den tyska 1. Pansararmén under befäl av generalöverste Hans-Valentin Hube i närheten av staden Kamenets-Podolsk i Ukraina. Delar av 1. pansararmén hade deltagit i striderna vid Korsun-Tjerkassy-fickan och var därför i stort behov av vila. Den sovjetiska operationen leddes av marskalk Georgij Zjukov. Offensiven sattes igång i slutet i mars 1944 och den 25 mars var den tyska styrkan avskuren.
Trots stora svårigheter lyckades 1. Pansararmén bryta sig ur den sovjetiska inringningen och möta den tyska undsättningsstyrkan, bestående av två nyuppsatta SS-pansardivisioner, vid staden Buchach den 6 april. De flesta tyska soldaterna undslapp inringningen men en stor del av den tunga utrustningen lämnades kvar.
Slaget var en sovjetisk seger samtidigt som det var ett typexeempel på de tyska förbandens stora förmåga att hålla ihop och fungera trots mycket stora påfrestningar.
