Ukraina

Wikipedia

Україна
Ukrajina

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: Volja, Zlahoda, Dobro (ukrainska för "Frihet, enighet, godhet")
Nationalsång: 'Sjtje ne vmerla Ukraina'

Huvudstad	Kiev 50°27'N, 30°30'Ö
Största stad	Kiev
Officiellt språk	ukrainska
Statsskick President Premiärminister	republik Viktor Jusjtjenko Viktor Janukovitj
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	från Sovjetunionen 24 augusti, 1991 1 december, 1991
Yta • Totalt • Vatten	603 700 km² (43:e) försumbart
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	46 710 816 (26:e) 78,6 inv/km² (92:a)
BNP (PPP) • Totalt 2007 • Per capita	$390 306 miljoner (28:a) $8 441
Valuta	Hryvnia (`UAH`)
Tidszon	UTC +2
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Hoverla 2 061 m ö.h. Dnjestrovskij liman km² Dnjepr 2 280 km
Nationaldag	24 augusti
Landskod	UA
Landsnummer	`+380`

Ukraina (ukrainska: Україна; transkriberas Ukrajina eller Ukraїna) är en republik i Östeuropa med landgräns mot Rumänien, Moldavien, Ryssland, Polen, Slovakien, Ungern och Vitryssland. Huvudstad är Kiev.

[redigera] Etymologi och uttal

Namnet Ukraina betecknade ursprungligen den del av dagens Ukraina som låg öster om floden Dnjepr. Ordet kommer av ett slaviskt ord för "på gränsen", "nära gränsen". En liknande benämning finns för det nuvarande kroatiska landskapet Krajina samt det polska landskapet Kraina i Pommern. Benämningen har använts av alla slaver där de gränsar till icke-slaviska folk. I äldre tid var det vidare vanligt att använda benämningen "Lillryssland" om Ukraina, under det att egentliga Ryssland benämndes "Storryssland". Historiskt sett är Ryssland dock snarare "Lillukraina"^{[källa behövs]} då östslavernas utvandringsriktning snarare rörde sig från syd till nord än tvärtom.

Bokstäverna "ai" i exempelvis "Ukraina" uttalas i slaviska språk inte som en diftong utan som två monoftonger, alltså inte [aj], utan varje vokal för sig, [Ukra-i-na]. Detta kan med fördel stavas Ukraïna, där ï markerar att vokalljuden inte glider över i varandra och bildar en diftong, ett grafem som till exempel används i modern grekiska.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Ukrainas historia

På 800-talet bildades Kievriket av östslaver; det kristnades av Bysans år 988. På 1200-talet invaderades landet av mongoler; det var därefter ett lydrike i Polen-Litauen. Kosacker, upprorsmän från bondeklassen, gjorde uppror på 1600-talet och vann anseende för sin krigskonst i hela Europa, men förföljde och attackerade judar. I slutet av 1600-talet tillföll stora delar av Ukraina Ryssland. Under det stora nordiska kriget invaderade Sverige det ryska Ukraina, men den svenska armén besegrades i slaget vid Poltava 1709. I slutet av 1700-talet blev resterande delar av vad som i dag utgör Ukraina en del av det ryska imperiet.

Under ryska revolutionen bildades Ukrainas folkrepublik 17 mars 1917. Man upprättade arbetarråd i socialistiskt mönster (ukrainska: rada) liknande de sovjeter som fanns i Ryssland sedan revolutionen 1905. Den centrala församlingen leddes av historikern Mychajlo Hrusjevskyj. De stödde bolsjevikerna mot den ryska provisoriska regeringen. Efter oktoberrevolutionen intog regeringen ställning för bibehållen autonomitet för republiken, men starka band behölls med Ryssland. I början av 1918 minskade emellertid förbindelsen med bolsjevikerna och man strävade efter en suverän ukrainsk stat. Efter freden i Brest-Litovsk tvingade tyskarna ut de bolsjeviker som fanns i Ukraina. Den 29 april 1918 upplöste tyskarna radan och tillsatte en konservativ regering.

I slutet av december 1918 invaderade bolsjevikerna Ukraina, och Ukrainska SSR som utropats året innan blev en landsomfattande sovjetrepublik. Ukrainska SSR var en av de första republikerna som 1922 blev en del av Sovjetunionen. Den ukrainska huvudstaden var tidigare Charkov men byttes 1934 ut mot Kiev. Mellan 1941 och 1943 var Ukraina helt ockuperat av Nazityskland; de sista västliga delarna återerövrades av Röda armén först år 1944. Ukrainska SSR fick medlemskap i FN 26 oktober 1945 och är således en av ursprungsmedlemmarna, även om det i realiteten enbart betydde att Sovjetunionen fick ett extra säte. År 1986 inträffade ett stort reaktorshaveri i kärnkraftverket i Tjernobyl (se Tjernobylolyckan).

Efter Sovjetunionens fall 1991 blev Ukraina en självständig stat.

I presidentvalet vintern 2004/2005 segrade den västvänlige Viktor Jusjtjenko över den ryssvänlige Viktor Janukovitj efter en folklig resning i västra och norra Ukraina kallad orangea revolutionen efter att Janukovitj beskyllts för valfusk. Efter att Janukovitj fått starkt stöd i parlamentsvalet den 26 mars 2006 utsågs dock denne till premiärminister den 3 augusti det året.

[redigera] Geografi

Engelskspråkig karta över Ukraina med politisk indelning.

Ukraina är Europas näst största land (som helt ligger inom Europa), beläget i Östeuropa. Det gränsar till Ryssland i öst, Vitryssland i norr samt Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Moldavien i väst. I söder har landet kust mot Svarta havet. I sydväst bildar Donaudeltat gräns mot Rumänien.

Det ukrainska landskapet är mestadels ett platt, fruktbart slättland och högland som delas upp av floder, såsom Dnjepr, Donets, Dnjestr och Bug, som rinner söderut och mynnar i Svarta havet eller det mindre Azovska havet i söder. Ukraina är ett bördigt land med svartjord och många floder, och är således en viktig jordbruksexportör för övriga Europa. Mot Vitryssland finns skogsmarker. De enda bergsområdena är Karpaterna i väst som når upp till 2 061 meter över havet vid dess topp (Hoverla), samt de mindre Jajlabergen på Krims sydkust mot Svarta havet i söder. Den viktigaste floden är Dnjepr som genomfar landet från norr till söder, där den mynnar i Svarta havet vid Cherson strax norr om Krimhalvön.

Ukraina har för det mesta ett tempererat kontinentalklimat, men snarare med medelhavsklimat längs Krims sydkust i söder. Nederbörden är ojämnt fördelad, med mest i väst och norr, och mindre i öst och sydöst. Vintertemperaturen varierar från kyligt vid Svarta havet till kallt i inlandet. Somrarna är varma över största delen av landet, men i regel med mer värme i syd.

Under Sovjettiden var Ukraina de höga kommunistledarnas semesterparadis; det är medelhavsklimat vid Svarta havet, om än vintrarna är kallare. Populära turistmål är Lviv, Kiev, Odessa och Krim med dess riviera. Ukraina kräver inte visum längre (från 1/1 2006) för turistbesök, vilket gör landet mer attraktivt för turister från Västeuropa.

[redigera] Krim

Huvudartikel: Krim

Halvön Krim på kusten mot Svarta havet anses historiskt ej höra till Ukraina. Halvön, som erövrades från Osmanska riket under Katarina II, flyttades administrativt över till Ukraina av den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov. På Krim finns ryska militärbaser.

[redigera] Städer

Sevastopol.

[redigera] Demografi

Sankt Mikaels katedral i Kiev.

De viktigaste städerna är Kiev (2,6 miljoner invånare 2005), Charkiv (1,4 miljoner 2004), Odessa (1,1 miljoner), Dnipropetrovsk (1 miljon) och Donetsk (969 700). Av befolkningen bodde år 2005 ungefär 68 % i städer.

De största etniska grupperna (enligt folkräkningen år 2001) är ukrainare (77,8 % av befolkningen) och ryssar (17,3 %); bland mindre grupper finns vitryssar (0,6 %), moldaver (0,5 %), krimtatarer (0,5 %), bulgarer (0,4 %), ungrare (0,3 %), rumäner (0,3 %), polacker (0,3 %), judar (0,2 %), armenier (0,2 %), greker (0,2 %) och tatarer (0,2 %).

Officiellt språk är det östslaviska språket ukrainska, som talas av omkring 72 % av befolkningen. Ryska är även ett viktigt språk, framför allt i de östra och södra delarna av landet; bland mindre språk märks polska, vitryska, bulgariska, rumänska och grekiska.

I kulturellt hänseende är Ukraina ett delat land, dels efter dimensionen tidigare polskkontrollerat område respektive tidigare tsarkontrollerat område, där befolkningen i de tidigare polskkontrollerade områdena oftast är romerska katoliker eller tillhör en unierad kyrka, dels också efter dimensionen att etniska ryssar i hög utsträckning inflyttat under sovjettiden till områden främst i öst, där stora koncentrationer av tung industri byggts upp.

[redigera] Politik

Ukrainas parlamentsbyggnad i Kiev.

Ukraina är en demokratisk republik där lagstiftande, utövande och dömande makt är åtskilda. Presidenten nominerar statsministern men parlamentet (Verchovna Rada, "Stora rådet") stadfäster valet. Efter självständigheten från Sovjetunionen 1991 har den ukrainska politiken dominerats av omfattande statlig och byråkratisk kontroll. Ukrainas parlamentariska läge är ofta instabilt, med regeringskriser som inträffar relativt ofta.

[redigera] Ekonomi

Bortsett från jordbruket, som producerar spannmål, sockerbetor, solrosfrön, grönsaker, kött och mjölk, finns även rika naturtillgångar, däribland järn, mangan, titan, kvicksilver, svavel, kaliumkarbonat, kaolin och kalk. Bland industri märks produktion av kol, elkraft, maskiner, metaller, kemikalier och livsmedel (framför allt socker).

Under sovjettiden var Ukraina ett viktigt område, både industriellt och till jordbruket (Ukraina blev omnämnt som "Sovjets kornbod"). Sovjetmakten byggde upp industrin, särskilt vapenindustrin, men självständigheten innebar en svår omställning då flera företag gick under, bland annat då Ukraina inte längre hade tillgång till Sovjets olja och inte hade samma ekonomiska förutsättningar att utveckla nya flygplan av märket Antonov. Motortillverkaren Motor Sich finns också i landet. Läget förbättrades en bit in på 1990-talet.

I dag är landet avhängigt Ryssland när det gäller energitillgångar, speciellt naturgas. Många strukturella reformer har gjort den ukrainska ekonomin sårbar för yttre påverkningar. Efter självstädngigheten från Sovjetunionen 1991 infördes en marknadsstyrd prissättning av de flesta varor, samtidigt som regeringen lade fram flera lagförslag för privatisering av statliga företag. Omfattande motstånd mot dessa ändringar bland politikerna hindrade emellertid dessa förslag att bli genomförda. Detta ledde till att industriproduktionen 1999 var 40% av vad den var 1991. En slapphänt pengapolitik ledde till att inflationen utvecklades till hyperinflation i slutet av 1993. År 2003 levde uppskattningsvis 29% av befolkningen under fattigdomsgränsen.

Den sittade regeringen Jusjtjenko har förpliktigat sig att reducera antalet regeringskontor, göra lagstiftarprocessen mer strömlinjeformat, skapa en lagmässig miljö för entreprenörer samt vidta en omfattande skatteomläggning. Ändringer i mer politiskt följsamme områden som strukturändringar och privatisering av landområden fortsätter. Externa organisationer, med den internationella pengafonden i spetsen, har fordrat Ukraina att öka tempot i ändringsprocessen.

År 2000 visade bruttonationalprodukten en växt i exporten på 6%. Detta var den förste registrerade växten sedan självständigheten 1991. Samtidigt växte industriproduktionen med 13%. Denna växt fortsatte 2001, då BNP ökade med 9% och industriproduktionen med över 14%. Växten understöddes av ökande optimism hos konsumenter och investorer.

I juli 2006 visade president Jusjtjenko siffror som visade att Ukrainas BNP vuxit med 9% i jämnförelse med juli 2005. Han sade också att befolkningens tillgångar ökat med cirka 20%.

I december 2006 var medellönen per månad i Ukraina 1020,64 hryvnja, vilket motsvarar ungefär 1415 svenska kronor. Mest tjänar man i Kiev där medellönen ligger på 1684,07 hryvnja, vilket motsvarar 2334 kronor.

[redigera] Infrastruktur

Det totala vägnätet i Ukraina omfattar 273 700 kilometer, varav 170 000 kilometer klassas som nationella vägar. Biltätheten i Ukraina är ganska låg, men håller på att växa sig allt starkare. Ukraina kan från 2006 besökas av svenskar utan visum. Till skillnad från i Ryssland gäller svensk bilförsäkring i Ukraina.

Persontransporter görs fortfarande kollektivt av merparten. Järnvägsnätet har idag totalt 22 200 kilometer bana. Det är även järnvägen som är den viktigaste godstransportvägen. Ukraina har samm breda spårvidd som Ryssland och andra fördetta sovjetstater.

Rörledningar för import av olja och gas går från Ukraina upp till Ryssland. Totalt finns det i Ukraina cirka 4 400 kilometer vattenvägar i form av floder och kanaler. Dnepr är den viktigaste vattenvägen för transport i landet. Det finns flera hamnar i landet, bland annat i Odessa, Sevastopol, Mykolajiv, Cherson, Kertj och Mariupil. Det finns även internationella flygplatser i Kiev, Simferopol och Odessa.