Slagg
Wikipedia
Slagg, biprodukt som uppstår vid olika typer av metallurgiska reaktioner. Slagg består huvudsakligen av oxider i form av oönskade ämnen och metaller, och metall med alltför hög föroreningshalt, och avskiljs till exempel som masugnsslagg (se masugnsprocess). Slagg kan också även uppstå vid oxidation av metall vid smält- och värmningsprocesser. När smält metall stelnar kan legeringsämnen (till exempel aluminium) med hög affinitet till syre utskiljas som oxider och bilda slagginneslutningar i den stelnade metallen. Slagg kallas även de sintrade klumpar av obrännbart material och aska vilka bildas vid förbränning av fasta bränslen (ex. kol och koks).
Vid många metallurgiska processer är slagg inte bara ett ämne som skall frånskiljas och bortskaffas; vid till exempel svavelrening och fosforrening används reaktioner mellan slagg och metaller för rening. En oxiderande slagg kan användas för att bortskaffa kol ur en kolhaltig smälta, s.k. slaggfärskning. Den stelnade slaggen är vanligtvis glasartad till utseendet, och kan utnyttjas som råvara inom annan industri; ex. vid tillverkning av cement, byggelement och mineralull samt för vägfyllnad. Slagg från basisk ståltillverkning innehåller fosfor och används vid tillverkning av gödningsmedel.
Masugnsslagg användes förr ofta, speciellt i Bergslagen, som byggnadsmaterial. Innan slaggen hann stelna tappade man ut den i formar för att gjuta block (något större än tegelstenar). Både bostadshus och industribyggnader byggda av slaggsten kan än idag ses vid gamla järnbruk. Eftersom slaggen annars var ett relativt värdelöst material kastades den ofta på slagghögar omkring smältverket, vilka har kommit att dominera gruvlandskap och liknande runt om Sverige.
