Svarthakedopping
Wikipedia
| ?Svarthakedopping Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Sårbar |
|
|---|---|
 Svarthakedopping
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Doppingfåglar Podicipediformes |
| Familj: | Doppingar Podicipedidae |
| Släkte: | Doppingsläktet Podiceps |
| Art: | Svarthakedopping |
|
|
|
| §Podiceps auritus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Svarthakedoppingen (Podiceps auritus) är en fågel som tillhör familjen doppingar.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Svarthakedoppingen är 31-38 centimeter lång och har en vingbredd på 46-55 cenimeter. Den är ankliknande, med röda ögon och en liten och rak svart näbb, som har vit spets på sommaren. Den flyter högt i vattnet.
Hanens sommardräkt är omisskännlig med ett svart huvud med brungula kraftiga öronliknande tofsar vid sidorna av ansiktet och röd nacke.
[redigera] Utbredning
Svarthakedoppingen häckar i bevuxna områden vid färskvattensjöar i Europa och Asien. Den häckar också i norra delarna av USA inne i landet och i stora delar av Kanada. De flesta fåglar flyttar till kusten på vintern. På vintern är fågeln mestadels vit med en kraftigt tecknad svart hjässa, och liknar en liten gråhakedopping. I Sverige finns den i stora delar av landet. Beståndet har dock sannolikt minskat under slutet av 1900-talet. Tillgången på nyanlagda dammar kan dock gynna arten.
[redigera] Beteende
Liksom alla doppingar bygger den sitt bo i vatten och boet kan fästas i vass eller annan växtlighet ute i sjön dels att dess ben sitter långt bak och således inte kan gå bra, dels för skydd mot landlevande rovdjur. Vanligen läggs 4-7 ägg. De individuellt strimmiga ungarna bärs på en vuxens rygg upp till cirka 10 dagars ålder. Ungarna matas av båda föräldrarna. Däremot dyker inte svarthaken med ungarna på ryggen. Då får den andra föräldern ta hand om ungarna. Från cirka 10 dagars ålder börjar de bli allt mer självständiga och fångar föda allt mer själva.
Svarthakedoppingen är en utmärkt simmare och dykare, och jagar sitt byte, fiskar, insekter med mera, under vattnet. Den kan också fånga föda på vattenytan. Svarthakedoppingen äter också små dunfjädrar. Varför den gör det är inte klarlagt.
Under häckningen hörs hanens rop som en underlig, slående serie höga kraxanden och tjattrande toner följda av långvariga skrik.
