Sven Peter Bexell
Wikipedia
Sven Peter Bexell, född 26 september 1776 i Villstad, Småland, död 5 maj 1864 i Grimeton, Halland. Föräldrar häradsprosten Daniel Bexell och Magdalena Strömwall. Gift med Sara Lovisa von Wolffradt.
Livdrabant hos kung Gustav IV Adolf och deltog på hans resor i Sverige, Danmark, Finland och Tyskland. Han övergav den militära banan och blev präst 1801, blev hovpredikant samma år, kyrkoherde i Grimeton och Rolfstorp, Halland 1812, kontraktsprost 1819, erhöll professors namn 1822, riksdagsman 1823, 1828, 1834. 1840, 1844. Ledamot av Götiska förbundet, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Samfundet Pro Fide et Christianismo korresponderande ledamot av Kungliga Lantbruksakademien.
Mest känd är Bexell som kulturhistorisk författare och hallandshistoriker. 1817-1819 gav han ut "Hallands historia och beskrifning", och 1835 tillsammans med brodern Justus Gabriel Bexell Göteborgs stifts historia och herdaminne. Viktig för svensk författningshistoria är hans omfattande verk Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnas historia (1835) som omfattar perioden 1650-1751, och Riksdagshistoriska anteckningar eller Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur Prästeståndets archiv (1839) för perioden 1755-1778.
Brorson till honom var Alfred Bexell halländsk politiker och fornsakssamlare.