Svenska riksdagsvalet 2002
Wikipedia
Riksdagsvalet 2002 till Sveriges riksdag hölls den 15 september 2002.
Innehåll |
[redigera] Valkampanjen
Den 10 september sändes TV-programmet Uppdrag granskning ett reportage, Valstugereportaget, där Jan Josefsson med dold kamera hade låtit intervjua kommunpolitiker i valstugor runt landet där dessa uttryckte kritik mot den förda invandringspolitiken, i strid med partiernas egna valprogram. Enligt vissa gjorde moderaterna ett dåligt val just på grund av detta. Moderaterna fick också kritik för att vallöftet om att sänka skatterna med 130 miljarder kronor skulle ha varit orealistiskt och skrämt iväg väljare. Emellertid hävdar flera valforskare att moderaternas nedgång synts i opinionsmätningar under ett par år innan valet.
Folkpartiet krävde i sin valkampanj att personer som ville bli svenska medborgare skulle gå igenom ett språktest. När partiet tog upp detta i valkampanjen i början av augusti fick partiet kritik för att partiet därigenom "fiskade i grumligt vatten". Folkpartiledaren Lars Leijonborg besvarade kritiken med att den som är rasist och röstar på folkpartiet måste vara "dum i huvudet". Folkpartiet hade ett dåligt utgångsläge, 4,9 procent i SIFO i juli, men kunde i valet nästan tredubbla stödet i valmanskåren.
Partiernas valaffischer:
- Vill du minska klyftan? - Vänsterpartiet
- Starkare tillsammans - Socialdemokraterna
- Två miljöproblem: växthuseffekt och ett kallare samhälle - Miljöpartiet
- Ja - gamla ska ha vård i tid - Folkpartiet
- Är det rätt att en människa tvingas lämna sitt hem på grund av fastighetsskatten - Kristdemokraterna
- Din farmor är rädd att gå ut. 3 av 4 brott klaras aldrig upp. Moderaterna
[redigera] Valresultat
Huvudartikel: Resultat i riksdagsvalet 2002
| Parti | Partiledare | Röster | Mandatfördelning | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Antal | % | +− % | Antal | +− | |||
| Socialdemokraterna | Göran Persson | 2 113 560 | 39,85 | +3,46 | 144 | +13 | |
| Moderata samlingspartiet | Bo Lundgren | 809 041 | 15,26 | −7,64 | 55 | −27 | |
| Folkpartiet liberalerna | Lars Leijonborg | 710 312 | 13,39 | +8,67 | 48 | +31 | |
| Kristdemokraterna | Alf Svensson | 485 235 | 9,15 | −2,62 | 33 | −9 | |
| Vänsterpartiet | Gudrun Schyman | 444 854 | 8,39 | −3,60 | 30 | −13 | |
| Centerpartiet | Maud Olofsson | 328 428 | 6,19 | +1,06 | 22 | +4 | |
| Miljöpartiet de Gröna | Maria Wetterstrand och Peter Eriksson | 246 392 | 4,65 | +0,16 | 17 | +1 | |
| Sverigedemokraterna | Mikael Jansson | 76 300 | 1,44 | +1,07 | — | — | |
| Sveriges Pensionärers Intresseparti | Kerstin Koistinen | 37 573 | 0,71 | -0,29 | — | — | |
| Norrbottenspartiet | Lars Törnman | 14 854 | 0,28 | +0,28 | — | — | |
| Ny Framtid | Sune Lyxell | 9 337 | 0,18 | +0,01 | — | — | |
| Nationaldemokraterna | Anders Steen | 9 248 | 0,17 | +0,08 | — | — | |
| Skånepartiet | Carl P Herslow | 4 564 | 0,09 | ? | — | — | |
| Socialistiska partiet | Göte Kildén | 3 213 | 0,06 | +0,03 | — | — | |
| Ny demokrati | ? | 2 207 | 0,04 | −0,12 | — | — | |
| Rättvisepartiet Socialisterna | Per-Åke Westerlund | 1 519 | 0,03 | −0,03 | — | — | |
| Kommunisterna | Rolf Hagel | 1 182 | 0,02 | −0,02 | — | — | |
| Övriga partier | — | 5 393 | 0,10 | — | — | — | |
| Röd-gröna blocket (s, v, mp) | – | 2 804 806 | 52,89 | +0,02 | 191 | +1 | |
| Borgerliga blocket (m, fp, kd, c) | – | 2 333 016 | 42,99 | -1,53 | 158 | -1 | |
| Antal giltiga röster | 5 303 212 | 100,00 | 349 | ||||
| Ogiltiga röster | 82 218 | ||||||
| Totalt | 5 385 430 (80,11 %) |
||||||
Antalet röstberättigade var 6 722 152 personer och antalet röstande var 5 385 430 personer vilket ger ett valdeltagande på 80,11, en nedgång med 1,28 procentenheter jämfört med föregående riksdagsval.
Källa: Valmyndighetens slutresultat samt Valmyndighetens tillägg
[redigera] Mandatfördelning mellan blocken
De tre samarbetspartierna fick tillsammans 191 mandat nedan de fyra borgerliga partierna fick 158 mandat.
[redigera] Regeringsbildning
Omedelbart efter riksdagsvalet inledde folkpartiet regeringssamtal med miljöpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna. Enligt planerna skulle dessa partier bilda en mittenregering med passivt stöd av moderaterna. Parallellt med dessa samtal förhandlade miljöpartiet med socialdemokraterna om ett samarbete i samma stil som under förra mandatperioden. Den 27 september 2002 meddelade centerpartiets Maud Olofsson att centern hoppade av koalitionssamtalen, och den 1 oktober gjorde den socialdemokratiska regeringen upp med miljöpartiet och vänsterpartiet om samarbete. Regeringen Persson kunde därmed sitta kvar.
Efter valet uppkom en debatt startad av professor Leif Lewin som ansåg att regeringen med automatik skulle avgå efter riksdagsval.
[redigera] Se även
[redigera] Extern länk
1865–1911: 1866 | 1869 | 1872 | 1875 | 1878 | 1881 | 1884 | 1887 | 1890 | 1893 | 1896 | 1899 | 1902 | 1905 | 1908
1911–1968: 1911 | 27 mars 1914 | 25 september 1914 | 1917 | 1920 | 1921 | 1924 | 1928 | 1932 | 1936 | 1940 | 1944 | 1948 | 1952 | 1956 | 1958 | 1960 | 1964 | 1968
1970–2018: 1970 | 1973 | 1976 | 1979 | 1982 | 1985 | 1988 | 1991 | 1994 | 1998 | 2002 | 2006 | 2010
