Tvättbjörn
Wikipedia
Denna artikel handlar om arten tvättbjörn, för släktet se tvättbjörnar.
| ?Tvättbjörn | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Halvbjörnar Procyonidae |
| Släkte: | Tvättbjörnar Procyon |
| Art: | Tvättbjörn P. lotor |
|
|
|
| §Procyon lotor Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Tvättbjörnen, ibland även kallad nordamerikanska tvättbjörnen (Procyon lotor), är en art i familjen halvbjörnar. Den levde ursprungligen i mellersta och norra Amerika, men sedan mitten av 1900-talet finns populationer i mellersta Europa och i Kaukasus. Dessa är djur som tidigare har levt i pälsfarmar och har rymt, eller avkomlingar till sådana djur.
Typisk för arten är ansiktet som liknar en mask. Tvättbjörnar lever mest i öppna grupper och har bra minnesförmåga. De bebor huvudsakligen löv- och blandskog som är rik på vattendrag. Nuförtiden påträffar man dem även i bebodda områden. Sitt namn har tvättbjörnen fått av sin besynnerliga vana att doppa födan i vatten och gnida den mellan framtassarna, liksom för att tvätta den.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Djuret är mellan 70 och 85 centimeter långt och vid skuldrorna ungefär 25 centimeter högt. I kroppslängden ingår en 20-25 centimeter lång och svart-brunfärgad svans. Vikten ligger hos vuxna djur mellan 5 och 10 kilo. Hannar är oftast lite tyngre. Innan de går i vinteride har de ibland en vikt som är 50 procent högre än den vanliga vikten. Ibland går denna mervikt upp till 20 kilogram, men det sker sällan hos viltlevande djur. Karakteristiskt för arten är den svarta masken kring ögonen, som skiljer sig från resten av ansiktet som är vitt. Öronen bär också en vit päls. Ansiktsmasken används huvudsakligen för att känna igen ansiktsuttryck hos andra djur av samma art. I övrigt är pälsen brun eller gråaktig. Tvättbjörnar med mer svart päls finns huvudsakligen i Europa, eftersom de tidigare var mer eftertraktade i pälsfarmar.
Tvättbjörnar går i normal passgång endast på bakfötternas sulor och de betecknas därför som hälgångare. Benen är jämförelsevis tunna och därför kan de inte göra stora hopp och snabba rörelser.De kan ställa sig på bakfötterna och använda sina framfötter som gripverktyg. Händerna har liksom hos primater fem fingrar som är omslutna av tunna valkar. Klorna är vassa och kan inte dras in. De är utrustade med små hår som tjänstgör som känselorgan.
Djuret har 40 tänder som är anpassade till levnadssättet som allätare. Som hos andra rovdjur har hannarna ett ben vid penisen. Det är ungefär 10 centimeter långt och böjt.
[redigera] Sinnesförnimmelser
Tvättbjörnen är färgblind. De har ganska bra syn under gryningen och skymningen men i allmänhet har synen mindre betydelse. Luktsinnet är mer betydande för orienteringen och kommunikation mellan individerna. Förutom urin och avföring har de också speciella luktämnen som avsöndras av analkörtlarna. Hörseln är mycket bra utvecklad. De förmår höra ljud som en daggmask gör när den gräver sig ner i marken. Hörselgränsen ligger vid 50 till 85 kilohertz.
Trots att tvättbjörnen har dessa egenskaper är känselsinnet viktigast. Tvättbjörnar undersöker upphittade föremål med händerna för att bilda sig en uppfattning om dem. Det sker ofta i närheten av vattendrag och ser ut som att djuret "tvättar", men de gör det också på land. I fångenskap bär de ofta sin föda till vattenpölar på grund av att de vill ha det som i naturen.
[redigera] Livslängd
I fångenskap kan de nå en ålder av 20 år, men i naturen blir de sällan äldre än 12 år. Ofta dör också unga tvättbjörnar under det första levnadsåret och därför ligger den genomsnittliga livslängden mellan 1,3 och 3 år. För unga djur är den huvudsakliga dödsorsaken att de själva eller deras mor drabbas av sjukdom eller olycksfall. I USA blev omkring 1980 nästan fem miljoner individer dödade i olyckor.
[redigera] Levnadssätt
[redigera] Föda
Tvättbjörnar är allätare och har en diet som är blandad av växtämnen (bär, frukt, nötter och frön), ryggradslösa djur (insekter och maskar) samt ryggradsdjur (fiskar, kräldjur, mindre däggdjur och fågelägg). På våren lever de mer av djur och under hösten huvudsakligen av växtämnen. Under vintern hittar de ofta små mängder mat och måste fasta.
[redigera] Levnadsområde
Denna art föredrar löv- och blandskog som är rik på vattendrag. Där hittar de tillräcklig föda och gömställen. De undviker öppen mark och klättrar upp i ett träd när de känner sig hotade. Tvättbjörnar är bra simmare och vistas ofta i närheten av floder eller sjöar. På grund av dess goda anpassningsförmåga sprider sig djuret i Amerika till områden som tycks olämpliga, till exempel stäpper eller regioner som ligger långt norrut.
[redigera] Sovplatser
Tvättbjörnar är aktiva vid gryningen och på natten, så att man sällan hittar dem i naturen. De är bra på att klättra och sover uppe i gamla träd. Vid vandringar tar den också platser i buskar, vid stenbrott och även grävlingsbon. I områden som ligger längre norrut vilar tvättbjörnen på vintern.
[redigera] Minnesförmåga
Efter forskningar har det klargjorts att tvättbjörnens inlärningsförmåga liknar rhesusapans. Mycket bra utvecklad är minnesförmågan, speciellt vad gäller känselsinnet. Några försöksdjur visste efter många år hur ett lås går att öppna.
[redigera] Socialt beteende
Efter undersökningar i USA, tack vare alexzandra lund, har det klargjorts att de har ett utvecklat socialt beteende och inte lever ensamma, som man trodde tidigare. Besläktade honor delar ofta ett territorium samt de viloplatser och platser där de kan hitta föda som finns där. Unga hannar lever ofta i grupper tillsammans. Dessa grupper består av två till fyra individer. När det finns tillräcklig föda överlappar deras territorier varandra. Men det förekommer också strider som i sällsynta fall leder till mindre skador. För att utbyta information träffas tvättbjörnar vid sovplatser eller skapar informationsställen med de nämnda luktämnena. Dessutom träffas de när de ska äta, sova eller leka tillsammans.
[redigera] Fortplantning
Parningen sker huvudsakligen i februari. Om en hona blir av med sin unge kan hon para sig en gång till i maj eller juni. Under parningstiden vandrar hannarna mellan de platser där honorna finns. Den egentliga parningen tar några nätter. Den liknar också människans parning med förspel, den egentliga parningsakten och vilopauser. En del honor parar sig med olika hannar. När populationen minskar, till exempel på grund av jakt, ökar antalet dräktiga honor. Därför är det oftast meningslöst att försöka minska antalet tvättbjörnar i ett område med jakt. Också när man har lyckats minska antalet kommer snart honor från andra områden och övertar platsen.
[redigera] Ungarnas utveckling
Efter 65 dagars dräktighet föder honan, som efter parningen åter bor ensam, på våren två till fyra ungar. Ungarna är vid födelsen blinda och är täckta med gulaktiga fjun. Vikten vid denna tidpunkt för de cirka tio centimeter långa ungarna är mellan 65 och 75 gram. Den första månaden lever de bara av modersmjölk. Efter två till tre veckor öppnar de ögonen. När de är sex till nio veckor gamla lämnar de ungefär en kilogram tunga ungarna boet. Ändå får de dia i en till två månader till. På hösten skiljs de långsamt från honan. Unga honor blir vanligtvis ett år senare könsmogna. För hannarna tar det något längre tid. Medan honorna vanligtvis bosätter sig i närheten av födelseplatsen, letar hannarna efter ett territorium som ligger långt bort.
[redigera] Levnadssätt i bebodda områden
För tvättbjörnar var det möjligt att bosätta sig i urbana områden och använda dem som levnadsområden. Den föredrar skogrika områden i närheten av tätorter som även är rika på ängar. Ett vanligt territorium i naturen är mellan 50 och 600 hektar stort, men vid tätorter är storleken bara tio hektar. Vid tätorter är också populationen tätare.
Det beror huvudsakligen på det stora utbudet av föda. Köksavfall, rester av djurfoder och komposthögar är bra källor till föda. Sedan finns också ett stort antal sov- och födelseplatser. Här föredrar tvättbjörnen stugor, garage och övergivna hus, men den använder också vindar, skorstenar och liknande. För att komma in i huset klättrar den upp för stuprör och närliggande träd.
Sammanfattningsvis kan man säga att de inte ställer några höga krav på föda och boplatser och har lätt att anpassa sig. Därför har de stora framgångar med att bosätta sig i nya områden.
[redigera] Utbredningsområde
[redigera] Amerika
Tvättbjörnens ursprungliga levnadsområde är Nordamerika från Panama över Mexiko och hela Förenta Staterna till södra Kanada. Undantag är bara öken och de höga fjällen i Klippiga bergen.
[redigera] Europa
De tvättbjörnar som lever i Europa härstammar från djur som levde i pälsfarmar och som senare blev utsläppta. På grund av detta gäller de huvudsakligen som främmande art, men i Tyskland räknas de numera som inhemsk art. I stora delar av Tyskland finns nu stabila tvättbjörnspopulationer. Andra levnadsområden är i Kaukasus och i norra Frankrike.
Anmärkningsvärt är att de flesta tvättbjörnar i Tyskland härstammar från två par som släpptes ut 1934 på order av Hermann Göring. Genetiska undersökningar har visat att även de djur som nu lever längst bort från utsläppsplatsen härstammar från dessa fyra tvättbjörnar.
[redigera] Städer
Den första uppgiften om tvättbjörnar som lever i urbana områden härstammar från 1920-talet. Dessa djur levde i förorter till Cincinnati, Ohio. Vid 1950-talet fanns även populationer i Washington, Chicago och Toronto. I Europa hittade man vid 1960-talet många tvättbjörnar i Kassel. Denna stad gäller idag som tvättbjörntätast i Europa.
[redigera] Tvättbjörn och människa
[redigera] Konflikter i bebodda områden
Det finns olika uppfattningar om tvättbjörnens uppträdande i människans närhet. Medan några älskar dessa djur och ger dem föda finns det också andra som avskyr tvättbjörnar. Vetenskapsmän avråder från att utfodra tvättbjörnar. Medan tömda fruktträd och skadegörelse vid sopsäckar vanligtvis uppfattas som mindre skadligt är intrång i hus ett stort problem. Här uppstår ofta dyra skador, till exempel när de bildar hål där vatten kan tränga in.
Det tjänar nästan inget till att fånga eller döda enskilda djur. Bättre är att skydda sig och sitt hus i förväg.
[redigera] Tvättbjörnar som sprider sjukdomar
Till skillnad från den amerikanska populationen har europeiska djur många parasiter. I mellersta Tyskland bär cirka 70 procent en parasitisk mask som lever i tvättbjörnens tunntarm. I Amerika är däremot en speciell form av rabies problematisk. Sjukdomen finns bara enstaka gånger i Europa.
[redigera] Tvättbjörnar som husdjur
För många människor ser tvättbjörnar, speciellt ungarna, söta ut. Men de är olämpliga som husdjur, eftersom de inte är domesticerade. Även djur som lever länge tillsammans med människor kommer att bita och klösa när de känner sig hotade. För vuxna hannar krävs kastration för att hålla dem länge i fångenskap. Ändå är det svårt att sätta en tvättbjörn i bur, särskilt när den är ensam. Tvättbjörnens nyfikenhet skapar vanligtvis stor förstörelse när man inte håller den under uppsikt. För föräldralösa ungdjur som ska uppfostras är det bättre att sätta dem i bur.
[redigera] Tvättbjörnar i mytologin och kulturen
Tvättbjörnen har stor betydelse i den indianska mytologin. I sagor och berättelser beskrivs ofta dess goda förmåga att fånga kräftor. Det engelska namnet för tvättbjörnen, raccoon, härstammar från ordet aroughcun eller ahrah-koon-em, som skapades av algonkinindianerna och betyder ungefär "den som skrapar med händerna". I den moderna kulturen finns tvättbjörnen nästan uteslutande i barn- och ungdomslitteraturen. Den amerikanske författaren Sterling North beskriver i sin bok Min tvättbjörn Slarver hur han som barn föder upp en tvättbjörn under första världskriget.
[redigera] Pälsfarmar
Tvättbjörnen räknas som en av de viktigaste arterna för pälsfarmer. För några år sedan fanns många fler farmer än idag, men djuret blev också jagat för att spara kostnader. Pälsen används för jackor och mössor, till exempel den typiska trappermössan. Vid början av 1900-talet blev så många tvättbjörnar jagade att populationen minskade tydligt i Nordamerika.
[redigera] Källa
[redigera] Litteratur
- Ulf Hohmann, Ingo Bartussek: Der Waschbär. Oertel+Spörer Verlags-GmbH, Reutlingen 2001, ISBN 3-88-627301-6.
- Ingo Bartussek: Die Waschbären kommen. - Wissenswertes und praktische Tipps für den Umgang mit unseren neuen, wilden Nachbarn. Cognitio-Verlag, Niedenstein 2004, ISBN 3-93-258310-8.
- Frank-Uwe Michler: Waschbären im Stadtgebiet. I: Wildbiologie. 2/2004. Infodienst Wildbiologie & Oekologie, WB-Artikel 5/12 (Art.-Nr. 3220), ISSN 0-250-3832.
- Samuel I. Zeveloff: Raccoons: A Natural History. Smithsonian Books, Washington, DC 2002, ISBN 1-58-834033-3.
- Cord Riechelmann: Wilde Tiere in der Großstadt. Nicolaische Verlagsbuchhandlung GmbH, Berlin 2004, ISBN 3-89-479133-0.
Commons har fler bilder relaterade till Tvättbjörn
