Tysklands kommunistiska parti
Wikipedia
Kommunistische Partei Deutschlands, KPD ("Tysklands kommunistiska parti"), var det kommunistiska partiet i Tyskland under Weimarrepubliken.
KPD grundades hösten 1918 av Spartacusförbundet, som bröt sig ur USPD (Unabhängige Sozialdemokratische Partei Deutschlands, i sig ett utbrytarparti från Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD)). Partiets första ledare Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg mördades under det kommunistiska uppror som kvästes i januari 1919. Ernst Thälmann övertog därefter ledarskapet för det tyska kommunistpartiet. Partiet förbjöds av den nazistdominerade riksdagen 1933, formellt eftersom det fick skulden för riksdagshusbranden; detta var ett av de första stegen i nazisternas maktövertagande.
Efter kriget sammanslogs partiet i den sovjetiska ockupationszonen i april 1946 med socialdemokraterna till Sozialistische Einheitspartei Deutschlands (Tysklands Socialistiska Enhetsparti, SED), det vill säga i den östra zon av Tyskland som 1949 kom att bli Tyska demokratiska republiken (DDR). Detta parti blev det statsbärande partiet i Tyska demokratiska republiken.
I Västtyskland var partiet representerat i förbundsdagen 1949-1953, men förbjöds 1956, på samma sätt som nazistiska partier förbjöds, eftersom det sågs som ett hot mot demokratin; den tyska grundlagen innehåller en sådan möjlighet att förbjuda organisationer som motarbetar demokratin. Senare, från slutet av 1960-talet och framåt, har dock nya kommunistiska partibildningar dykt upp i såväl Västtyskland (Deutsche Kommunistische Partei) som det sedan 1990 återförenade Tyskland (Die Linkspartei), som inte har förbjudits.
