Vällingbyhöjden

Wikipedia

Vällingbyhöjden är ett villa- och radhusområde inom stadsdelen Vällingby i Västerort inom Stockholms kommun och ingår i Hässelby-Vällingby stadsdelsområde. Vällingbyhöjden ligger inom Vällingbys kärnområde vilket innebär att husen ligger ca 500-800 meter från Vällingby Centrum och tunnelbanan.

[redigera] Avgränsning

Till Vällingbyhöjden brukar gatorna Arbrågatan, Bollnäsbacken, Burträskgatan, Hasselagränd, Järvsögränd, Timrågatan, Tornedalsgatan och Ulvögatan räknas. Även kvarteret Aurora på Vällingbyvägen brukar räknas in då de faller in i stilen med övriga områden.

[redigera] Arkitekturen

Vällingbyhöjden är ett av Sveriges mest sammanhållna och välbehållna villa- och radhusområden från 1950-talet. Det kännetecknas av en sammanhållen asymmetri och ett samspel mellan hus och det omgivande landskapet. Något som troligen beror på att så gott som alla hus är ritade av mer eller mindre kända arkitekter och trädgårdar och parker utformade av landskapsarkitekter. Exempelvis har Jon Höjer, Ragnar Uppman och Jöran Curman ritat mycket i området. Med radhusbyn Omega på Bollnäsbackens krön blev Uppman uppmärksammad då hans uttrycksfulla och radikala modernism lugnt och vackert smälte in i den omgivande naturen. Området Omega skulle med viss välvilja kunna betraktas som ett exempel på arkitekturstilen International style framföralt på grund av den markant synliga bärande betongbalken i husens fasad. Kontrasten med Atlantis moderna folkhemsstil gör arkitekturen än mer dynamisk i området. Husen är mycket lika i planlösning, volym och funktion trots detta är gestaltningen så markant annorlunda.

Genom att Sven Markelius ansvarade även för byggandet av Vällingbyhöjden valdes arkitekterna med omsorg. För detaljplanearbetet var dock främst Jon Höjer och Sture Ljungqvist ansvariga. Området byggdes som en trädgårdsstad efter idéal från Ebenezer Howards bok "Garden Cities of Tomorrow".

[redigera] Radhusen

Något som fick stor uppmärksamhet var Vällingbyhöjdens radhus. Mest känt är Jon Höjers och Sture Ljungqvists då moderna Atlantis, Ragnar Uppmans radikala Omega och Eddie Lunds Aurora. Men även Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågrens klassiskt eleganta Avslutet på nedre Bollnäsbacken är uppskattade. Många av arkitekterna bosatte sig i sina byggen och bland annat Höijer och Ericson bor kvar än idag. De som har ritat flest radhus i området torde vara Backström och Reinius som dominerar hela Ulvögatan, Hasselagränd och krönet på Timrågatan. Följt av dessa två herrar kommer Jöran Curmans hus på östra Timrågatan.

Baksidan på kvarteret Avslutet sett från parken

Radhusen har blivit bland de mest omtalade från 50-talet tillsammans med Riksrådsvägen i Enskede. Radhus var omtvistade på 50-talet, många liknade dem vid den gamla tidens statarlängor. Det var troligtvis därför de fick sitt genomslag i den mer expermenterande intellektuella medelklassen.

Spår av 1950-talets tidsanda syns påtagligt i radhusbebyggelsen. Det kanske tydligaste exemplet är Brf Ateljen på Tornedalsgatan (Höjer, Ljungqvist och Ridderstolpe) husen var förberedda för att byggas på med ateljévåningar. Tanken var att attrahera konstnärer från Klarakvarteren som då hade börjat rivas. Men resultatet blev tunnt endast ett fåtal lockades att flytta kanske beroende på att radhusboendet blev relativt kostsamt.

[redigera] Villorna

På främst Arbrågatan finns generöst tilltagna villor uppförda. Inget hus är de andra likt men stilen är genomgående asymmetrisk. På den sydöstra sluttningen har många en närmast hänförande utsikt över Vällingby. Troligen en av de mest urbana vyerna Stockholm kan uppbringa. Även Timrågatan och Järvsögränd har många villor, men Arbrågatan är den mest utpräglade villagatan i området.

Villorna är inte lika bra dokumenterade som radhusen.

[redigera] Människorna

Vällingbyhöjden skapades som och är kanske mer än någonsin ansedd som Vällingbys "gräddhylla" och har under åren fått bära namn som "Guldkullen" och "Vällingby Hills" på grund av sitt relativa välstånd. Idag kännetecknas området av generationsväxling. Många av husen bebos av ursprungliga ägare, men yngre familjer flyttar successivt in i området från bland annat Stockholms innerstad. Området har två tennisbanor som drivs i ideell regi av boende i området. En av föreningarna heter Vällingbyhöjdens Tennisförening.

[redigera] Nutiden

I augusti 2004 inledde Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm ett planarbete för att projektera åtta sjuvåningshus Vällingbyhöjdens sydsluttning mot Skattegårdsvägen. I samband med detta bildades Intresseföreningen Vällingbyhöjden för att stoppa planerna. Föreningen hävdade att naturmarken förstörs vid ett bygge samt att omfattande trafik-, buller samt parkeringsproblem kommer att uppstå. Att området är klassat sem riksintresse för kulturmiljövården har använts som argument. I dagsläget är ursprungsplanerna skrinlagda men planer på lägre bebyggelse diskuteras inom Stadsbyggnadsnämnden.

Intresset för området har ökat på senare tid då 1950-tals arkitekturen tycks tilltala de generationer som nu bildar familj. Bland annat så uppnärksammades ett av husen på Arbrågatan i heminredningstidningen Sköna hem i november 2006. Enligt boende i området är många av de som nu flyttar in i husen måna om att bevara och i många fall återställa husen i 50-talsstil. Genom att ta en promenad genom området får man en känsla av detta genom att Poul Henningsens lampor i PH-serien vajar över många köksbord.