Vinterkrigföring
Wikipedia
Vinterkrigföring, arktisk krigföring, kallas färdigheten att föra krig i vinterväder. Bättre utbildning och utrustning för vinterkrigföring kan ge en sida en avsevärd fördel gentemot fienden, vilket krigshistorien visat ett flertal gånger. De flesta slag i denna miljö har utspelat sig i Norden och Östeuropa. Den kärva ryska vintern spelade en stor roll undrer de tre stora invasionerna av Ryssland (Karl XII 1709-09, Napoleon 1812 samt Hitler 1941) då vintern allvarligt försvagade invasionsarméerna. Ett annat klassiskt exempel på vinterkrigföring är finska vinterkriget 1939-40 där Finlands armé hade en stor fördel gentemot Sovjetunionen på grund av överlägsenhet i vinterkrigföring. Andra exempel är Falklandskriget 1982 som genomfördes under mycket krävande vinterförhållanden, liksom vissa av de svenska insatserna på Balkan under 1990-2000 talen.
Under det kalla kriget bildade svenska försvarsmakten speciella norrlandsförband som var utrustade och utbildade för strid i Övre Norrland. Bland norrlandsförbanden fanns bland annat norrlandsbrigader och norrlandsjägarbataljoner. Dessa förband övades att strida i vägfattig terräng och under vinterförhållanden. Skidor och översnöfordon typ bandvagn 206 ingick som viktig utrustning.
Denna artikel om militär verksamhet, organisation eller vapen är bara påbörjad. Hjälp till genom att fylla i mer!
