Wayne Rainey
Wikipedia
Wayne Rainey, född 23 oktober 1960 i Downey, Los Angeles, Kalifornien, USA, var en av de mest framgångsrika amerikanska förarna i slutet på 80- och i början på 90-talet.
Rainey började sin karriär på en Honda 50cc minibike när han var 6 år gammal i lokala dirt track-tävlingar (motsvarande speedway). Rainey steg snabbt i klasserna och nådde högsta serien 1979, 18 år gammal, där han inte hade konkurrenskraftigt material och kunde inte hävda sig mot sina konkurrenter. 1980 körde han sitt första road race på lokal klubbnivå med sponsring av Kawasaki och 1981 vann han ett 250 cc-race på Loudon i New Hampshire. Efter vinsten insåg Kawasaki vilken talang han hade och kontrakterade honom för AMA Superbike-serien 1982 där Rainey hamnade i samma stall som Eddie Lawson. 1983 vann hann AMA-serien och 1984 hade han sitt första inhopp i 250 cc-klassen på VM-nivå. 1988 började han köra 500 cc på heltid, då på Yamaha, och 1990 till 1992 tog han tre titlar på ett bräde. Året efter förlorade han titeln till sin landsman Kevin Schwantz innan han hade en olycka senare den säsongen som gjorde honom förlamad från bröstet och ner.
| 500cc/MotoGP-världsmästare |
|
1949 - Leslie Graham |
