Ynglingaätten
Wikipedia
Ynglingaätten var enligt fornnorska och fornisländska sagor en kungaätt som gjorde anspråk på att vara ättlingar till guden Yngve-Frej, dvs Frej. Den uppträder i islänningasagorna och nämns som Skilfingar i Beowulfskvädet. Medan 1800-talets arkeologer och historiker använde sagomaterialet okritiskt och betraktade Ynglingaätten som reelt existerande, har det källkritiska genombrottet inom nordisk historieskrivning gjort att moderna historiker anser att man inte kan dra några som helst slutsatser om ätten. I vissa fall kan personerna möjligen antas ha koppling till personer som har existerat, men att hela ättelinjen är historisk är mycket osannolikt.
De isländska sagorna är mycket tydliga med att ätten huserade i Gamla Uppsala och förtäljer på ett flertal ställen i till exempel Heimskringla att man behövde åka in i Mälaren för att komma till dem, samt att de bodde i Tiundaland, innan Olof Trätälja utvandrade till Värmland.
Ätten nämns också i Saxo Grammaticus' Gesta Danorum som Frejs söner (kämpen Starkaddr kom till Uppsala där Frejs söner huserade, bok 6) och som Frejs ätt (inför Slaget vid Bråvalla samlades flera av Sigurd Rings fränder ur Frejs ätt, bok 8).
Den huvudsakliga källan till uppgifter om ynglingaätten är Ynglingatal i Heimskringla, vilket är Snorres återgivning av en hyllningsdikt (s.k. tàl) tillägnat en kung Ragnvald i Norge. Eftersom de norska kungarna gjorde anspråk på att vara ättlingar till de gamla gudarna så räknar dikten upp dessas ättelängd ända från Oden själv. Namnet på ätten härleds från guden Yngve-Frej och generationerna löper genom närmare 1000 år till den punkt då en ättling via Värmland utvandrar till Norge. Eftersom tiden fram till utvandringen rör personer som uppges ha regerat ett svearike skulle uppgifterna också beskriva de tidigaste kända "svenska" kungarna.
De orter där framförallt de tidiga generationerna placeras av uttolkare är debatterade. På basis av de källor som finns har de identifierats som mindre orter i Uppland.
Se också
