Gamla Uppsala

Wikipedia

Gamla Uppsala fornminnesområde sett från gravfältet vars större högar (vänster bildkant) ligger i närheten av kungshögarna. Bortom kungshögarna skymtar kyrkan bland trädtopparna, till höger syns den låga, flata, tingshögen och i höger bildkant museet.

Gamla Uppsala är en socken och församling i Uppsala kommun, Uppsala län, och dessutom ett historiskt område i Uppland. Det är också en del av det nuvarande Uppsala.

[redigera] Församlingen

Församlingen, som år 2004 hade 17 164 invånare, består till största delen av uppodlad slättbygd runt nedre Fyrisån. Gamla Uppsala kyrka, byggd av gråsten och bestående av ett stympat centraltorn samt kor och absid (idag använt som långhus och kor), uppfördes vid 1100-talets mitt som Uppsalas första domkyrka. Kyrkan, som då var en treskeppig katedral med absidförsedda korsarmar degraderades emellertid redan 1273 till sockenkyrka, då Uppsala flyttades till sin nuvarande plats. Under 1400-talet fick kyrkan sitt nuvarande utseende sedan långhus och korsarmar rivits efter en eldsvåda.

Inom församlingen finns förutom huvudkyrkan vid Uppsala högar även Tunabergskyrkan i stadsdelen Tunabackar och Lötenkyrkan i stadsdelen Löten. Den sistnämnda drivs som en samarbetskyrka med en missionsförening ansluten till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), vilka driver Johannelunds teologiska högskola i intilliggande lokaler.

[redigera] Kommundelen

Gamla Uppsala kyrka i sitt nuvarande skick. Till vänster klockstapeln.

Uppsala kommun var under många år indelad i kommundelar, vilka ansvarade för en stor del av den kommunala förvaltningen. Från och med 2003 är kommundelarna avskaffade, och delvis ersatta av distriktsnämnder. I Gamla Uppsala förutvarande kommundel, med i stort sett samma geografiska utsträckning som Gamla Uppsala församling, finns nu en distriktsnämnd med ansvar för delar av skolan och socialtjänsten. Den viktigaste skillnaden i geografisk gränsdragning mellan församling och kommundel var att församlingens tunabergsdistrikt, d.v.s. stadsdelarna Svartbäcken och Tunabackar, var indelad i en egen kommundel.

Inom stora delar av den gamla kommundelen finns en viss stadsdelsidentifikation bland invånarna. De största bostadsområdena är Löten, delar av Gränby (vars övriga delar tillhör Vaksala), Nyby centrum, Nyby gård och villaområdet i Gamla Uppsala. Den största lokala föreningsverksamheten torde bedriva inom Gamla Upsala sportklubb (GUSK).

[redigera] Historiskt område

Gamla Uppsala var förmodligen en centralpunkt i den förhistoriska maktstrukturen i nuvarande Svealand. Under äldre järnåldern låg platsen norr om en fjärd som förenade vattenleden från det östliga Attundaland med viken från Mälaren i söder. Norrut från stranden och Gamla Uppsala rann nuvarande Fyrisån, vilken efter en kort dragning av båtar, öppnade vägen för färder i Tiundaland. Platsens läge var alltså under denna tid att jämföra med Stockholms senare position, ett lås mot de inre vattenvägarna, och ett religiöst och administrativt handelscentrum med förbindelse vid havet. Platsens minskande betydelse efter år 1100 hänger antagligen samman med att vattenvägarna förändrades på grund av landhöjningen och den ekonomiska kontrollen flyttades söderut mot Mälarens inlopp, först till Birka, sedan till Sigtuna och slutligen till nuvarande Stockholm.

[redigera] Arkeologi

I Gamla Uppsala finns tre stora gravhögar oftast kallade kungshögarna eller Uppsala högar, enligt mytologi och folkminne resta över de gamla sveakonungarna på 500-talet. Vissa myter gör till och med gällande att det skulle vara tre asagudar som låg i högarna (Tor, Oden och Frej). Modern datering anger att de anlagts mellan år 475 och år 550. Högarna är 55-70 meter i diameter och 7-11 meter höga, vilket betyder att de är mycket stora även i jämförelse med andra storhögar. De är anlagda på grusåsen, vilken grävts ut för att förstärka effekten av högresningen. I direkt anknytning till högarna finns ett gravfält med gravar som dateras till yngre järnåldern. Vikingatida, okremerade gravar har påträffats invid prästgården, och även båtgravar har påträffats. Dessutom har det tidigare funnits flera andra intilliggande gravfält som nu är bortodlade.

Två av högarna är utgrävda (öst- respektive västhögarna, 1824 och 1847) och innehöll, att döma av resterna, kremerade stormansgravar. Gravinnehållet var i ena fallet samlat i ett litet ämbar, med rester av ägodelar, offrade djur och även människooffer, intill. I bägge fallen var innehållet mycket sparsamt och i det närmaste fullständigt förbränt. Eldbegängelsen antas ha varit mycket häftig och bara utvalda fragment och föremål har lämnats i graven.

Direkt öster om högarna, intill kyrkan, finns Tingshögen. Den är en låg, flat hög som inte ansetts vara en gravplats utan en samlingsplats för tinget. Tingshögen kan ha spelat en roll vid det forntida kungavalet. Själva valproceduren skall dock ha förrättats vid Mora stenar några kilometer söder om nuvarande Uppsala, åtminstone i den tid då Tiundaland och Attundaland gemensamt valt kung. Tingshögen skall vid ett tiotal tillfällen ha använts som symbolisk plats av Gustaf Vasa vid tal.

Gravfältet i sin helhet anses ha rymt runt omkring 2000-3000 gravar, de flesta nu försvunna.

Direkt nordöst om nuvarande kyrkan ligger kungsgårdsplatån, där utgrävningar visat att flera stora hallbyggnader stått. Även på åkern öster därom (nu intill järnvägsspåren) har boningshus stått. En vall av något slag har funnits norr om husen, mellan kyrkan och Fyrisån.

Flera äldre källor hävdar att en offerlund och en helig brunn från hednatiden skulle ha funnits på platsen men ingetdera kan idag vetenskapligt beläggas. Den brunn som i vissa källor utpekas har daterats och visat sig vara flera sekler yngre än sin påstådda ålder.

Plan över Gamla Uppsalas äldre kyrka. Det svarta utmärker den nu kvarstående delen av kyrkan (nuvarande församlingskyrkan), det streckade utvisar den övriga delens grundmurar, som blottats vid utgrävning.

[redigera] Tro och religion

Gamla Uppsala antas ha varit ett religiöst centrum för asatroende före kristendomens införande. När landet kristnades kom de slutliga avgörandena att till stor del utspelas i Uppsala, som enligt gällande lag utsåg landets kung. Det lär ha ålegat kungen att förrätta årligt blot, och åtminstone en kristen kung ska ha avsatts sedan han vägrat fullgöra den plikten.

Landets slutliga kristnande skedde genom att den befintliga makten konverterade och Gamla Uppsala år 1164 kom att bli ärkebiskopsstol. Kyrkan kan ha byggts på platsen för det hednatempel som skall ha legat i Gamla Uppsala, omnämnt av Adam av Bremen omkring 1076. Denne skriver om ett tempel med avgudabilder, något som dock verkar lite tvivelaktigt med bakgrund av vad man idag vet om religionsutövning under järnålder. Dessutom är Adam inte särskilt tydlig när det gäller var templet Uppsala egentligen låg: "inte långt" från Sigtuna. Kanske tyckte Adam att en central kultplats borde ha ett tempel för att verka trovärdig. Byggnader som har antagits vara hedniska kulthus har också uppdagats på flera andra ställen i Norden, till exempel i Uppåkra utanför Lund.

På 1240-talet drabbades kyrkan av en eldsvåda, och omkring 1273 flyttades officiellt ärkebiskopssätet till nuvarande Uppsala vars katedral börjat byggas något tidigare. Den nuvarande kyrkobyggnaden har kvar absidkor och ett stympat centraltorn från den ursprungliga kyrkan, som kan ha påbörjats vid 1100-talets mitt och stått färdig bara något före eldsvådan. Ett treskeppigt långskepp och korsarmar revs efter eldsvådan. Vissa träinventarier som fortfarande finns bevarade kan härstamma från 1100-talet, bland annat ett av tre så kallade triumfkrucifix.

[redigera] Myt och historia

Vad gäller historisk skildring av Gamla Uppsalas roll vid tiden för Sveriges enande och före detta är det viktigt notera att det knappt finns några trovärdiga källor alls. För tiden före 800 är mytologi, sägen och dikt allenarådande.

Enligt Ynglingatal skall Ynglingaätten ha regerat från Uppsala från tiden före kristus till någon gång på 600-talet. Ungefär samma information finns i Gesta Danorum som placerar Frejs söner i Uppsala. Snorre berättar att 400 och 500-talskungarna Aun, Adils och Egil ligger begravda i Gamla Uppsala, vilket är förenligt med den arkeologiska dateringen av gravarna. Vissa hävdar att detta är omöjligt att bevisa p.g.a andra källor saknas, men det finns dock ett engelskt kväde som kallas Beowulf en norsk släktuppräkning som heter Historia Norvegiæ, Ynglingatal, den isländska Heimskringla, den danska krönikan Gesta Danorum och en saga som heter Rolf Krakes saga där åtminstone Adils återkommer.

Gamla Uppsalas position som landets vagga var antagligen dominerande i svensk historieuppfattning och stod oemotsagd fram till den starkt ifrågasatta Västgötaskolans kom till.

[redigera] Övrigt

Platsen ligger i anknytning till andra viktiga samtida fyndplatser, som exempelvis Valsgärde gravfält och, längre upp längs den gamla handelsleden, Vendel.

Gamla Uppsala Museum, öppnat 2000 (då under namnet Gamla Uppsala Historiskt Centrum), visar de myter och historier som har anknytning till platsen.

Dagens Uppsala ligger på platsen för det Gamla Uppsalas hamnförort, Östra Aros.