Öresund

Wikipedia

Karta över Öresund

Öresund är sundet mellan Skåne i Sverige och Själland i Danmark. Öresund är en viktig farled för fartyg. Öresund korsas i söder av Öresundsförbindelsen mellan Köpenhamn och Malmö sedan 1 juli 2000. Öresundsförbindelsen utgörs av både en järnväg och en motorväg.

Innehåll

1 Geografi
2 Historia
3 Miljö
4 Färjetrafiken
5 Se även
6 Referenser
- 6.1 Noter
- 6.2 Källor

[redigera] Geografi

Det som geografiskt räknas som Öresund är den vattenmassa som ligger mellan den skånska och själländska kusten med den nordliga avgränsningen av en rak linje mellan Kullen och Gilleleje och den sydliga mellan Falsterbo och Stevns fyr. Sundet är 118 km långt och är som smalast 3,5 km brett mellan Helsingborg och Helsingör) och som vidast 40 km. Bottendjupet varierar mellan ca 50 meter vid Ven, en del av sundets djuphavsränna, och 10 m, vid den s.k. Drogden/Limhamn-tröskeln. Denna tröskel är det största hindret för det salthaltiga djuphavsvattnet att ta sig in till Östersjön. Bottenmaterial och vattnets salthalt skiljer sig, då det i de grunda bukterna finns sandig botten och saltfattigt vatten från Östersjön, medan de djupa områdena består av lera och gyttja med vatten av hög salthalt. Vattenströmningen i sundet går oftast norrut, så att bräckt vatten från Östersjön strömmar ut mot Kattegatt. Strax söder om Råå, på 30 meters djup finns det marina naturreservatet Knähaken, vilket kan liknas vid ett korallrev med stor rikedom av arter. Hela området runt Falsterbonäset, med en yta på 40 000 m², är även det ett marint naturrestervat.

Öar och halvöar: Ven, Amager, Saltholm, Pepparholm och Falsterbohalvön
Vikar och bukter: Lundåkrabukten, Lommabukten, Höllviken, Köge bukt och Nivåbukten

[redigera] Historia

Öresund med Kronborg i förgrunden i uppslagsverket Civitates Orbis Terrarum från 1588

Öresunds smalaste del var en naturlig överfart mellan Skåne och Själland, vilket också gjorde överfarten populärt för vikingar att där sjöröva på resenärer genom sundet. Därför anlades vid denna tiden, troligen på andra halvan av 900-talet, en borg på den skånska sidan för att skydda trafiken. Runt borgen började så småningom staden Helsingborg växa upp.

Unionskungen Erik anlade borgen Krogen – sedermera Kronborg – på västra sidan varifrån den så kallade sunds- eller Öresundstullen upptogs på trafiken genom sundet från 1429 till 1857. Kontrollen av Öresund var en viktig beståndsdel i det gamla danska kungariket. Indirekt betydde det även kontrollen över den nordiska maktbalansen, genom att alla svenska fartyg som seglade igenom Öresund fick betala tull. Samtidigt hade man stora och viktiga befästningar i Köpenhamn, Helsingör, Helsingborg och Malmö. I takt med att det danska kungariket centraliserades till Köpenhamn kom staden att ha ett centralt om än utsatt läge i det danska kungariket.

1658 står som ett märkesår i Öresunds historia. De östdanska landskapen måste avträdas till Sverige. Helt plötsligt befinner sig den danska huvudstaden inom skotthåll för fienden. Trots passtvång, tullar, krigssituationer med mera så upphörde inte trafiken och kontakterna över sundet. Människor fortsatte att resa över till "andra sidan". Vilket framgår av Knud Fabricius böcker Skaanes overgang fra Danmark till Sverige (1906-1958) och två doktorsavhandlingar från Lunds Universitet av Bodil Persson och Solveig Fagerlund. På den svenska sidan smider man planer om stora befästningsverk och Landskrona pekas ut som en tänkbar befästningsstad i likhet med Karlskrona. Många av dessa planer stannar dock på pappret. När man förbjuder skåningarna att läsa vid Köpenhamns universitet inrättas ett universitet i Lund 1668. Trots flera omfattande landstigningar och återtagningsförsök i Skåne från danskt håll, misslyckas man och Skåne förblir svenskt.

1800-talet betyder ett uppsving för trafiken mellan de två sundskusterna. Ångfärjelinjer startar mellan Malmö och Köpenhamn och Helsingborg - Helsingör, och nyanlagda järnvägsförbindelser stärker denna trafik. Samtidigt försvinner de flesta handelshindren för handel mellan Sverige och Danmark, men fortfarande så arbetar industrierna som uppstår i städerna runtom sundet främst efter den nationella hemmamarknaden.

Världskrigen gör att Öresund blir en befäst vallgrav. Speciellt under Andra världskriget låg trafiken nere och med tyska styrkor mindre än en mil från Sverige (undantaget riksgränsen mot Norge) genomförs omfattande förstärkningsarbeten, inte minst den s.k. Per-Albinlinjen förändrar Skånes kustlandskap dramatiskt med bunkrar längs varje kilometer kust. Den omfattande smuggeltrafiken över sundet spelar en stor roll för den danska motståndsrörelsens insatser och många flyktingar räddas den här vägen till säkerhet.

Efterkrigstiden betyder en inledande boom för näringslivet i regionen och för förbindelserna över sundet. Bilfärjetrafiken blir nu mest omfattande samtidigt som den Nordiska passunionen underlättar resande till Köpenhamn. Tullarna på framförallt den svenska sidan får jobba hårt för att stävja smuggling av varor som alkohol och cigaretter, då införselmängderna till Sverige är begränsade samtidigt som prisnivån länge är mycket lägre i Danmark än i Sverige. Vissa beslut som tas i grannlandet blir impopulära, ett känt exempel är kärnkraftsanläggningarna i Barsebäck som laddas under starka protester från danskt håll.

1972 går Danmark med i EU, 1995 gör Sverige samma sak. Öresundsbron börjar byggas och färdigställs 2000. Trafiken mellan Malmö och Köpenhamn ökar starkt och förhoppningar finns om en alltmer integrerad arbetsmarknad mellan de bägge städerna. Pendlingsstatistik och inflyttningssiffror i Malmö visar att många av stadens nya invånare består av danskar som har blivit en av de största invandrargrupperna i staden samtidigt som många pendlar till Köpenhamns arbetsmarknad då lönerna är högre på dansk sida medan priserna är lägre på svensk sida. Ett skatteavtal antas 2003 vilket underlättar detta utbyte.

[redigera] Miljö

Öresund är en av världens mest tättrafikerade farleder. Nästan all trafik som skall in till Östersjön väljer denna vägen samtidigt som en stor mängd fartyg skall korsa sundet i öst-västlig riktning. Särskilt vid sundets smalaste del, mellan Helsingborg - Helsingör, råder ofta svåra trafiksituationer då fartygen i nord-sydlig riktning måste korsa HH-ledens färjor. Denna fartygstrafik orsakar stora utsläpp i farvattnet.

Utöver detta ligger stora delar av danska huvudstadsområdet med Köpenhamn vid sundet och flera av Sveriges största städer. Många industrier och avloppsledningar har igenom åren följaktligen lokaliserats dit och orsakat svår miljöförstöring. Numera är inte utsläppen fullt lika stora på grund av större avloppsrening och utsläppskrav. Öresundsbrons påverkan på miljösituationen i Öresund bedöms som marginell.

[redigera] Färjetrafiken

Trafiken över sundet mellan Helsingborg och Helsingör sköttes av färjemansskrået. Medlemmarna i skrået ägde själva sina båtar. Oftast rodde de över sundet men om vädret tillät kunde man även segla.

1840 bildades Dampskibs-Selskapet i Helsingör och inledde 1842 trafik med hjulångaren Hamlet i trafik Köpenhamn-Helsingör-Helsingborg-Köpenhamn. Senare tillkom fartygen Ophelia och Horatio. 1855 fick bolaget konkurrens av Helsingborgs Ångfartygsbolag som hade ångfartyget Helsingborg och körde rutten Helsingborg-Helsingör-Vedbæk-Bellevue-Köpenhamn-Malmö. Mellan de två bolagen inleddes ett priskrig. Priserna sjönk snabbt men 1865 slogs bolagen samman. 1874 togs trafiken över av danska DFDS, De forenede dampskibs-selskab.

Den 10 mars 1892 inleddes trafik med en järnvägsfärja över sundet. DSB (De Danske Statsbaner) och SJ (Statens Järnvägar) skötte om trafiken med hjälp av hjulångaren Kronprinsessan Louise.

Efter andra världskriget ökade trafiken snabbt i takt med ökandet av biltrafiken och att passtvånget mellan Danmark och Sverige avskaffades. DSB satte in färjorna Kronborg, Svea, Dan, Kärnan och Helsingör medan konkurrenten Linjebuss International hade färjorna Primula, Carola, Betula, Regula och Ursula. Den täta trafiken innebar att det gick flera avgångar varje timme från Helsingborg och Helsingör. 1958 tillkom ytterligare en aktör, Sundsbussarna med endast passagerartrafik. ^[1]

Färjetrafiken över Öresund har minskat betydligt de senaste decennierna. Föga förvånande har färjelinjerna mellan Malmö och Köpenhamn upphört genom Öresundsbrons uppförande, men även längre norrut har färjelinjer försvunnit. Landskrona hade tidigare en framgångsrik färjelinje, men blev av med denna under 80-talet. Sedan dess har flera omstarter gjorts utan framgång. Under 1970 och 1980-talen krympte färjelederna över Öresund, framför allt gällde detta mellan destinationer som Ven - dansk hamn eller Landskrona - dansk hamn. 2002 kom slutet för färjeleden mellan Malmö - Köpenhamn då Pilen lade ned sin trafik. Senare somrars försök att återuppliva verksamheten har inte visat sig vara lika lyckosamma.

Initialt upplevde Helsingborg - Helsingörleden ingen trafikminskning efter Öresundsbrons färdigställande 2000. Under de senaste åren har man dock tappat på både lastbils- och personbilssidan. Framtiden får utvisa hur många färjebolag som kommer att trafikera Öresunds smalaste del. Därtill kommer en planerad järnvägstunnel som man ivrar på framförallt Helsingborgssidan av sundet och som skulle göra att mycket av passagerartrafiken kommer att försvinna till Helsingör.