Olympiska sommarspelen 2004 - Friidrott:4x100 meter herrar

Wikipedia

Friidrott
Herrar	Damer
100 m 200 m 400 m 800 m 1 500 m 5 000 m 10 000 m 110 m häck 400 m häck 3 000 m hinder 20 km gång 50 km gång Maraton Tiokamp Längdhopp Tresteg Höjdhopp Stavhopp Kula Diskus Spjut Slägga 4×100 m 4×400 m	100 m 200 m 400 m 800 m 1 500 m 5 000 m 10 000 m 100 m häck 400 m häck - 20 km gång - Maraton Sjukamp Längdhopp Tresteg Höjdhopp Stavhopp Kula Diskus Spjut Slägga 4×100 m 4×400 m

Stafett 4 x 400 m herrar vid Olympiska sommarspelen 2004 genomfördes vid Atens Olympiska Stadion 27 och 28 augusti

Innehåll 1 Medaljörer 2 Kvalificering 2.1 Heat 1 2.2 Heat 2 3 Final 4 Rekord 4.1 Världsrekord 4.2 Olympiskt rekord 5 Tidigare vinnare 5.1 OS 5.2 VM

[redigera] Medaljörer

Guld	Silver	Brons
Storbritannien Jason Gardener Darren Campbell Marlon Devonish Mark Lewis-Francis	USA Shawn Crawford Justin Gatlin Coby Miller Maurice Greene	Nigeria Olusoji Fasuba Uchenna Emedolu Aaron Egbele Deji Aliu
38,07	38,08	38,23

[redigera] Kvalificering

Från de två kvalheaten gick de tre första lagen i vardera försöksheatet samt de två snabbaste tiderna därutöver till final.

Alla tider visas i sekunder.
Q automatiskt kvalificerad.
q en av de snabbaste tiderna därutöver.
DNS startade inte.
DNF kom inte i mål.
NR markerar nationsrekord.
SB markerar bästa resultat under säsongen.
DSQ markerar diskvalificerad eller utesluten.

[redigera] Heat 1

1. Nigeria (Olusoji Fasuba, Uchenna Emedolu, Aaron Egbele, Deji Aliu) 38,27 Q SB
2. Polen (Zbigniew Tulin, Lukasz Chyla, Marcin Jedrusinski, Marcin Urbas) 38,47 Q SB
3. Australien (Adam Basil, Paul di Bella, Patrick Johnson, Joshua Ross) 38,49 Q SB
4. Trinidad och Tobago (Nicconnor Alexander, Marc Burns, Ato Boldon, Darrel Brown) 38,53 q Tang NR
5. Japan (Hiroyasu Tsuchie, Shingo Suetsugu, Shinji Takahira, Nobuharu Asahara) 38,53 q
6. Tyskland (Ronny Ostwald, Tobias Unger, Alexander Kosenkow, Till Helmke) 38,64
7. Kanada (Nicolas Macrozonaris, Anson Henry, Charles Allen, Pierre Browne) 38,64 SB
8. Ryssland (Aleksandr Rjabov, Oleg Sergejev, Sergej Bitjkov, Andrej Jepisjin) 39,19

[redigera] Heat 2

1. USA (Shawn Crawford, Darvis Patton, Coby Miller, Maurice Greene) 38,02 Q
2. Storbritannien (Jason Gardener, Darren Campbell, Marlon Devonish, Mark Lewis-Francis) 38,53 Q SB
3. Brasilien (Claudio Roberto Souza, Edson Luciano Ribeiro, Andre Domingos, Vicente de Lima) 38,64 Q
4. Jamaica (Dwight Thomas, Patrick Jarrett, Winston Smith, Michael Frater) 38,71 SB
5. Italien (Marco Torrieri, Simone Collio, Massimiliano Donati, Maurizio Checcucci) 38,79
6. Ghana (Christian Nsiah, Tanko Braimah, Aziz Zakari, Leonard Myles-Mills) 38,88 SB
7. France (Issa Aime Nthepe, Ronald Pognon, Frederic Krantz, David Alerte) 38,93

• Nederländerna (Timothy Beck, Troy Douglas, Patrick van Balkom, Caimin Douglas) DNF

[redigera] Final

1. Storbritannien (Jason Gardener, Darren Campbell, Marlon Devonish, Mark Lewis-Francis) 38,07 SB
2. USA (Shawn Crawford, Justin Gatlin, Coby Miller, Maurice Greene) 38,08
3. Nigeria (Olusoji Fasuba, Uchenna Emedolu, Aaron Egbele, Deji Aliu) 38,23 SB
4. Japan (Hiroyasu Tsuchie, Shingo Suetsugu, Shinji Takahira, Nobuharu Asahara) 38,49
5. Polen (Zbigniew Tulin, Lukasz Chyla, Marcin Jedrusinski, Marcin Urbas) 38,54
6. Australia (Adam Basil, Paul di Bella, Patrick Johnson, Joshua Ross) 38.56
7. Trinidad och Tobago (Nicconnor Alexander, Marc Burns, Ato Boldon, Darrel Brown) 38,60
8. Brasilien (Claudio Roberto Souza, Edson Luciano Ribeiro, Andre Domingos, Vicente de Lima) 38,67

[redigera] Rekord

[redigera] Världsrekord

• USA - 37,40 - 8 augusti 1992 - Barcelona, Spanien
• USA - 37,40 - 21 oktober 1993 - Stuttgart, Tyskland

[redigera] Olympiskt rekord

• USA - 37,40 - 8 augusti 1992 - Barcelona, Spanien

[redigera] Tidigare vinnare

[redigera] OS

• 1896 - 1908: Inga tävlingar
• 1912 i Stockholm: Storbritannien – 42,4
• 1920 i Antwerpen: USA – 42,2
• 1924 i Paris: USA – 41,0
• 1928 i Amsterdam: USA – 41,0
• 1932 i Los Angeles: USA – 40,0
• 1936 i Berlin: USA – 39,8
• 1948 i London: USA – 40,6
• 1952 i Helsingfors: USA – 40,1
• 1956 i Melbourne: USA – 39,5
• 1960 i Rom: Tyskland, 39,5
• 1964 i Tokyo: USA – 39,06
• 1968 i Mexico City: USA – 38,24
• 1972 i München: USA – 38,19
• 1976 i Montreal: USA – 38,33
• 1980 i Moskva: Sovjetunionen – 38,26
• 1984 i Los Angeles: USA – 37,83
• 1988 i Seoul: Sovjetunionen – 38,19
• 1992 i Barcelona: USA – 37,40
• 1996 i Atlanta: Kanada – 37,69
• 2000 i Sydney: USA – 37,61

[redigera] VM

• 1983 i Helsingfors: USA – 37,86
• 1987 i Rom: USA – 37,90
• 1991 i Tokyo: : USA – 37,50
• 1993 i Stuttgart: : USA – 37,48
• 1995 i Göteborg: Kanada – 38,31
• 1997 i Aten: Kanada, 37,86
• 1999 i Sevilla: USA – 37,59
• 2001 i Edmonton: USA – 37,96
• 2003 i Paris: USA – 38,06