Adelsprivilegier
Wikipedia
Adelsprivilegier var gemensamma lagstiftade förmåner, friheter och rättigheter för adeln. Sådana privilegier var att adeln ägde företräde till högre ämbeten och intog en annan ställning i riket än andra ständer.
Alsnö stadga från 1280 är det äldsta regleringen av adelns privilegier, men har mer karaktären av kompensation. De som ägde jord och utförde tyngre krigstjänst kallades adel; om de fullgjorde krigstjänst till häst slapp de betala skatt för sina gårdar.
I 1569 års adelsprivilegier, som är de äldsta man känner till i Sverige som saknar motprestation av adeln, fastslogs att den var adlig som fötts adlig eller erhållit adelsbrev av kungen, att adeln äger företräden till bland annat häradshövdingämbeten, undantaget vissa härader som kungen fick förläna åt vem han önskade. Annat innehåll berör familjerättsliga, borgerliga och ekonomiska förhållanden. Till de ekonomiska rättigheterna hörde adelns skattefrihet, sedan 1280 hade frälset frälsehemman och frälsegårdar, senare kallade sätesgård. En av de borgerliga rättigheterna var att adliga inte kunde hållas juridiskt ansvarig för vissa gärningar som andra ständer var förbjudna till. De familjerättsliga förmånerna reglerade förhållandet mellan arvsrätt och börd, och sålunda i viss mån vem som räknades till adeln. De enskilda släkternas adelskap reglerades däremot, och regleras ännu, av adelsbrev.
De senaste privilegierna antogs 1723 och gällde till 2003.
