Algotssönerna
Wikipedia
Algotssönerna, den allmänna benämningen på en framstående stormannasläkt i Västergötland under medeltiden. En gammal förteckning över lagmännen i detta land omnämner en släkt, av vars medlemmar flera beklädde lagmansämbetet därstädes under en följd av år.
Dessa voro: Karl av Edsvära, vilken hedrades med binamnet "landets fader", dennes son Algot, en stolt och girig man, dennes son Sigtrygg och sist denne sistnämndes son Algot, vilken omkr. år 1215 efterträddes av Birger jarls äldre broder, Eskil. - Det är möjligt, ehuru ej bevisligt, att riddaren Algot Brynolfsson, vilken 1270 första gången i urkunderna nämnes såsom lagman i Västergötland, härstammade från denna släkt. Han hade många söner, av vilka man med säkerhet känner namnen på sex: Brynolf (biskop i Skara, se Brynolf Algotsson), Karl, Peter, Bengt, Rörik och Folke. Lagman Algot, en, såsom det synes, duglig och kraftfull man, stod i stor ynnest hos konung Magnus Ladulås, men föll sedermera i onåd.
Orsaken därtill var följande. Ingrid, dotter till den förnäme Svantepolk Knutsson (son till danske konungen Valdemar II Sejrs oäkta son, hertig Knut Valdemarsson av Danmark, och gift med en syster till svenske konungen Erik Erikssons gemål) var trolovad med en dansk ädling, men bortrövades, omkring år 1287, av Folke Algotsson, vilken flydde med henne till Norge.
I detta illdåd hade brodern Karl varit Folke behjälplig. Då konung Magnus ansåg hela släkten ha varit delaktig i detta brott mot hans fridslagar, lät han gripa och fängsla lagman Algot och hans son Rörik. Karl, Peter och Bengt lyckades fly undan till Norge. För att undfly konungens vrede gömde biskop Brynolf sig i Alvastra kloster. Först sedan han givit en ödmjuk förpliktelse till lydnad mot konungen, fick han återvända till sin biskopsstol. Fadern, Algot, som jämte sonen Rörik 1289 lösgavs ur fängelset, måste nedlägga sitt lagmansämbete. I den tron att allt vore förlåtet, återvände Karl från Norge, men blev gripen och avrättad.
Ingrid återkom till Sverige efter Folkes död och var sedermera en tid abbedissa i Vreta kloster. Med Folke hade hon sonen Knut Folkesson. Denne, vilken blev gift med en dotter till marsken Torgils Knutsson, var svenskt riksråd och avled i mitten av 1300-talet.
