Aspergers syndrom
Wikipedia
Aspergers syndrom (AS; ibland Asperger syndrom, en ej språkriktig form som dock används av vissa läkare och patientgrupper), kan beskrivas som en form av lindrig autism, och ligger nära högfungerande autism. Aspergers syndrom innefattar dock inte någon generell språkförsening, vilket skiljer detta tillstånd från autism.
Innehåll |
[redigera] Symptom
Personer med Aspergers syndrom har i regel normal eller hög intelligens, men redan i tidig barndom debuterar följande typer av svårigheter:
- begränsad förmåga till ömsesidig social interaktion,
- begränsad förmåga till ömsesidig verbal och icke-verbal kommunikation,
- begränsningar i fantasi, intressen och beteenderepertoar.
Denna symptomkonstellation kännetecknar samtliga former av autismspektrumstörningar och brukar benämnas Lorna Wings triad, efter den brittiska barnpsykiatern med detta namn.
Funktionshindret finns hos omkring en halv procent av befolkningen. Diagnosen är än så länge vanligast bland pojkar och män, men i sällsynta fall kan även flickor och kvinnor få diagnosen. Funktionshindret uppträder oftast först vid skolåldern.
Under senare år har antalet barn och vuxna som fått diagnosen Aspergers syndrom stadigt ökat. Vissa kritiker hävdar att Aspergers syndrom blivit en modediagnos med luddiga kriterier vilket lett till överdiagnostisering.
[redigera] Hans Asperger
Aspergers syndrom är uppkallat efter den österrikiske barnläkaren Hans Asperger (1906-1980) som i en avhandling från 1944 beskrev några barn med dessa svårigheter. Han skrev dock på tyska, som marginaliserats som vetenskapligt språk under efterkrigstiden, och funktionshindret förblev därför länge okänt utanför den tyskspråkiga världen. Det var först 1981, då Lorna Wing skrev en artikel i ämnet i en engelskspråkig tidskrift, som kunskaper om detta funktionshinder nådde en vidare krets. Det var också Lorna Wing som introducerade benämningen Aspergers syndrom.
[redigera] Kritik
Aspergers syndrom är en beteendemässigt definierad diagnos, och är därmed beroende av en subjektiv bedömning av en individ. Resultatet är att en läkare kan ställa diagnosen Aspergers syndrom medan en annan läkare inte gör det.
Det är i regel en läkare som gör en klinisk bedömning och en psykolog som genomför olika former av psykologiska tester; resultatet av dessa ligger till grund för diagnostiseringen. Det är självfallet svårt att avgöra vad det innebär att ha begränsad fantasi eller begränsad förmåga till icke-verbal kommunikation. Dessa faktorer är också i stor utsträckning socialt och kulturellt bestämda. Det avgörande för diagnostiseringen är dock att symptomen medför en kliniskt signifikant funktionsnedsättning.
Det är dock uppenbart att länken mellan symptom och diagnoskriterier inte är entydig. Resultatet är som nämnts att en läkare kan ställa diagnosen Aspergers syndrom medan en annan läkare inte gör det. Kritiker som barnläkaren Leif Elinder och den disputerade sociologen Eva Kärfve har hävdat att Aspergers syndrom skulle vara ett exempel på ett funktionshinder med så luddiga diagnoskriterier att i princip vilket barn som helst kan passa in på det. Riksföreningen Autism och Riksförbundet Attention, som företräder både föräldrar till barn med dessa funktionshinder och personer med eget funktionhinder, har dock med skärpa tagit avstånd från den kritik som framförts av Elinder och Kärfve.
Man anser istället att diagnostiseringen är riktig och problemet istället är att dessa barn inte får det stöd och andra insatser som de är i behov av. Enligt denna syn har skolpersonal och andra ofta inte tillräckliga kunskaper om Aspergers syndrom. Det är då också av största vikt att alla stödinsatser till barn med Aspergers syndrom är individuellt anpassade. De individuella skillnaderna mellan dessa barn är mycket stor (det hävdas ibland att det mest gemensamma hos diagnostiserade är att de är så olika). Det finns en allvarlig risk i att barn på grund av bristande resurser i skolorna kan bli bemötta på ett schablonartat sätt utan hänsyn till exempelvis olika begåvningsnivå.
[redigera] Praktiska aspekter på Aspergers syndrom
Aspergers syndrom kan omfatta ett flertal svårigheter, men långt ifrån alla har problem med samtliga. Den vanligaste funktionsnedsättningen - som huvuddelen med Aspergers syndrom har gemensamt - är svårighter att avläsa kroppsspråk och instinktiva signaler. Andra relativt vanliga svårigheter inkluderar nedsatt förmåga att se sammanhang, tänka abstrakt och att organisera sin tillvaro, vilket ibland leder till ett stort behov av rutiner. Det är också vanligt med avvikande tal, som av andra kan uppfattas som monotont och mekaniskt. Många personer med Aspergers syndrom har också nedsatt motorik, vilket kan leda till svårigheter vid bollspel.
Personer med Aspergers syndrom utvecklar ofta specialintressen och kan bli experter inom ett eller några avgränsade områden. De kan ha en bokstavlig språkförståelse. Ett yttrande som "Kan du öppna fönstret?", kan därigenom uppfattas som en fråga och besvaras med "ja" eller liknande utan någon åtgärd angående fönstret. Samtidigt kan svaret "ja" också tolkas som ett uttryck för ironi eller ett sätt att markera ovilja att underkasta sig en annans auktoritet. Personer med Aspergers syndrom lär sig ofta snabbt hur sådana frågar ska tolkas, men i de fall då så inte har skett, kan det vara nödvändigt att uttrycka sig mer direkt, och till exempel i stället säga "Jag blir glad om du öppnar fönstret".
Den som saknar kunskaper om personer med Aspergers syndrom, kan uppfatta dem som egocentriska. Huvuddelen av kommunikationen människor emellan är icke-verbal, och de flesta använder sig av instinktiva signaler och tar omedvetet för givet att andra läser av dem. En person som inte gör det, eller som av annan anledning inte svarar med de signaler som förväntas, upplevs då som udda, ibland utan att veta varför.
Personer med Aspergers syndrom måste lära in och hela tiden tänka på sådant som andra tar för givet. Därför kan umgänget med personer utan Aspergers syndrom vara mycket tröttande. Personer med Aspergers syndrom har dock lättare att hantera sociala relationer än personer med autism, som ofta inte ens i teorin förstår socialt samliv. Det bör noteras att personer med Aspergers syndrom i allmänhet inte har några problem att förstå varandra, precis som neurotypiska personer vanligen kommunericerar med med varandra utan större problem.
[redigera] Spekulationer
Vissa forskare som Simon Baron-Cohen och Ioan James har nyligen spekulerat kring om välkända historiska personer såsom Albert Einstein och Isaac Newton hade Aspergers syndrom eftersom de sägs ha uppvisat aspergerliknande tendenser och beteenden såsom intensivt intresse för ett ämne eller hade sociala problem. Inom etablerad psykiatri är diagnoser av avlidna personer dock inte accepterade.
Vid diagnostisering av Aspergers syndrom är det avgörande om ett visst beteende leder till allvarliga svårigheter i vardagslivet. Ett intensivt specialintresse är alltså i sig självt inte tillräckligt för en diagnos, så länge individen klarar sitt vardagsliv.
Argumenten för att vissa personer skulle ha befunnit sig inom det autistiska spektrat varierar från person till person. Vissa menar att Albert Einstein (som är en av dem som oftast nämnts) var extremt asocial som barn, fick våldsamma utbrott, hade en tendens att upprepa fraser och meningar samt hade svårt att fungera utan hjälp av en "föräldraperson" (vanligen hans fru), vilket är karaktäristiskt för personer med autism. Mot detta står att han under flera år levde på egen hand och klarade sig bra. Under sin barndom hade Einstein djupa vänskaper med äldre personer, vilket är vad man kan förvänta sig av ett extremt begåvat barn som låg på en mycket högre utvecklingsnivå än sina jämnåriga.
Spekulationerna kan vara ett försök att skapa förebilder för personer med autism, för att visa att de kan bidra till samhället. Aspergeraktivister använder ofta dessa spekulativa diagnoser för att visa att det vore en förlust för samhället om autism skulle gå att bota. Andra personer med autism ogillar dessa argument; de tycker istället att samhället ska uppskatta alla individers unika sätt.
En annan infallsvinkel är att normalbegåvade kan känna sig hotade eller få mindervärdeskomplex av genialiska personer. Det är då nära till hands att försöka sjukligförklara, eller patologisera, dessa individer.
[redigera] Litteratur
- Attwood, Tony, Om Aspergers syndrom. Vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar, Natur och Kultur 2000, ISBN 91-27-07835-3.
- Autism och Aspergers syndrom, Frith, Uta (red.), Liber 1998, ISBN 91-47-04853-0.
- Gillberg, Christopher, Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom. Normala, geniala, nördar?, Cura 1997, ISBN 91-972641-6-4.
[redigera] Externa länkar
- Neuronätet
- Riksföreningen Autism
- Autismforum - information om autism och Aspergers syndrom
- Asperger Kontakt - Ett community för personer med Aspergers syndrom
- AspergerForum - Ett diskussionsforum för Aspergare
- Autism och Asperger - Forskning och information
- Organiserade Autister - En förening av och för Aspergare och högfungerande autister
[redigera] Se även
