Avljud
Wikipedia
Avljud (ty. Ablaut) är en vokalväxling som sammanhänger med accenten i det indoeuropeiska urspråket. Det finns således förutsättningar för avljud i alla indoeuropeiska språk, men det har utvecklats olika och bevarats i olika utsträckning i olika språk och språkgrupper. Avljud spelar en viktig roll i de germanska språken, liksom i grekiskan, medan det förekommer mindre i latin. Vokalväxlingarna inordnas i sju avljudsklasser, som tydligast visar sig i de germanska starka verbens böjning. Med exempel från gotiskan kan avljudsklasserna illustreras sålunda:
- ī – ai – i – i: greípan – gráip – gripum – gripans (eí står för /iː/)
- eu – au – u – u: biudan – báuþ – budum – budans (d står för /ð/)
- e – a – u – u: swiltan – swalt – swultum – swultans (urg. /e/ > got. /i/)
- e – a – ē – u: niman – nam – nēmum – numans
- e – a – ē – e: giban – gaf – gēbum – gibans (b står för /β/)
- a – ō – ō – a: faran – fōr – fōrum – farans
- ē – ō – ō – ē: lētan – laílōt – laílōtum – lētans (laí-, /lɛ/, är reduplikationsprefix)
/u/ har utvecklats ur sonantiskt /l, r, m, n/.
I isländskan blir detta
- í – ei – i – i: grípa – greip – gripum – gripinn
- jó, jú – au – u – o, u: bjóða – bauð – buðum – boðinn
- e, i – a – u – o, u: svelta – svalt – sultum – soltinn
- e – a – á – o, u: nema – nam – námum – numinn
- e – a – á – e: gefa – gaf – gáfum – gefinn
- a – ó – ó – a: faran – fór – fórum – farans
- á – é – é – á: láta – lét – létum – látinn
Avljud spelar en viktig roll också inom ordbildningen. Substantiv bildade till ett starkt verb innehåller ofta preteritum singularroten, till exempel vred till vrida, klöv till klyva o.s.v.
| Språkvetenskapliga discipliner |
| Fonetik |
| Fonologi |
| Grammatik |
| Historisk lingvistik |
| Lexikologi |
| Ortografi |
| Pragmatik |
| Semantik |
| Semiotik |
| Språkfilosofi |
| Språksociologi |
| Språktypologi |
