Bok

Wikipedia

För andra betydelser, se Bok (olika betydelser).

Böcker

En bok är ett medium för kommunikation - innehållet kan, men måste inte vara, någon form av litteratur. Normalt åsyftas (enligt Nationalencyklopedin) "ett större antal blad eller ark, vanligen med skriven eller tryckt text, som hophäftats längs ena sidan". Enligt samma källa har UNESCO definierat en bok som "en icke-periodisk tryckt publikation bestående av minst 49 sidor". Bok har dock också en mindre specifik betydelse, där det kan syfta på såväl en bokrulle som en e-bok. En bok kan också vara detsamma som ett litterärt verk, som i frasen "Charles Darwins bok Om arternas uppkomst". Enligt vissa ska ordet bok ha sitt ursprung i att tidiga böcker ristades på tunna skivor av bokträ som häftades ihop till böcker, se även diptyk och codex.

En bok är en skrift som består av flera sammanhäftade blad (ark). Sannolikt fick ordet denna betydelse därför att man i början använde skivor av bokträd att skriva på. På samma sätt fick det latinska ordet liber (som egentligen betyder "bast") också betyda bok, därför att man förr i tiden tillverkade skrivmaterial av en sorts bast.

De äldsta böckerna var oftast rullar det vill säga flera efter varandra hoplimmade papyrusblad, som rullades kring en cylinderformig stav vars ändar pryddes med knoppar av trä, ben eller horn. En rulle omfattade i allmänhet endast en enda avdelning av ett verk. Vanligen skrev man endast på papperets ena sida. Om man använde båda sidorna, kallades skriften en opistograf.

På 600-talet e. Kr. började man att skriva nästan uteslutande på pergament. Men eftersom det var mycket dyrt, tog man ibland bort gammal skrift med pimpsten för att kunna använda samma pergament en gång till, se palimpsest. Rullarna förvarades i bibliotek, och vid deras stavar hängdes en liten rödfärgad tavla som innehöll titel och begynnelseord. Ofta skyddades volymen av ett överdrag eller en kapsel.

Förutom pergamentrullarna fanns i antiken också fyrkantiga böcker av metall, trä, elfenben (som hölls samma med metallringar som man trädde en stav genom) eller pergament (som sammanhäftades med lim och pergamentremsor, antingen på samma sätt som nutidens böcker eller så att de kunde slås ut som en solfjäder.

Efter att man hade uppfunnit lumppapperet och ännu mer efter boktryckarkonstens införande skedde avsevärda förändringar i böckernas både yttre och inre. Under boktryckarkonstens första tider samarbetade boktryckare och formskärare (träsnidare) för att åstadkomma ett för den tidens smak tilltalande arbete. Under de följande århundradena med deras olika stilriktningar har böckernas utformning påverkats av olika konstsmak, varvid tecknare, gravörer, kopparstickare med flera tagit betydande del i utvecklingen. Sålunda var Hans Holbein, Albrekt Dürer, Lucas Cranach med flera betydelsefulla medhjälpare till sin tids boktryckare.

Under medeltiden utbildade sig successivt (från 1000-talet) bruket att skydda böcker med tjocka träskivor. Senare började man klä sådana skivor med pergament eller läder och sammanhålla dem med remmar. Först i och med uppfinnandet av boktryckarkonsten blev häftning och bindning av böcker. De första tryckta böckerna hade varken titlar eller sidonumrering, och formatet var oftast folio. Mot slutet av 1400-talet blev det vanligt att sätta ett särskilt titelblad framför större vetenskapliga verk. I stället för de gamla folianterna och kvarterna blev det under loppet 1500-talet vanligt med mindre format, särskilt genom inflytande från Aldus Manutius i Venedig. Ännu mindre format (duodes och sedes) infördes av holländare under 1600-talet, till exempel av Elzevier och Blaeu.