Carta marina
Wikipedia
Carta Marina är den tidigaste någorlunda korrekta kartan över Nordens länder. Kartans upphovsman, Olaus Magnus (1490-1557), Sveriges siste katolske ärkebiskop, lade ner tolv års arbete på kartan, innan den trycktes i Venedig 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk ”Historia de gentibus septentrionalibus” (Historien om de nordiska folken) och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken.
År 1572 publicerade Antonio Lafreri en förminskad kopia av Carta marina i Rom. I dag finns ett tiotal exemplar av denna karta bevarade. Lafreris karta ersatte i över 300 år den ursprungliga kartan som under lång tid tycktes helt försvunnen fram tills ett exemplar återupptäcktes år 1886 vid Hof- und Staatsbibliothek i München, där den fortfarande förvaras. 1962 återfanns ytterligare en av originalkartorna i Schweiz. Kartan förvärvades av Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva där den för närvarande finns utställd. Upplagan var sannolikt ganska liten, vilket förklarar kartans sällsynthet.
Kartorna från 1539 är okolorerade liksom Lafreris nytryck från 1572. Alla av de äldre kartorna med färg är handkolorerade, och tryckta kolorerade reproduktioner kom inte att existera förrän under början av 1900-talet.
I Kungliga biblioteket finns ett exemplar av Lafreris Carta marina (1572) som är kolorerad. Koloreringen anses vara samtida med kartan.
