Claes Lindskog
Wikipedia
Claes Lindskog, född 15 juni 1870 i Göteborg, död 21 april 1954 i Malmö, svensk språkvetenskapsman och politiker.
Från början var det meningen att Lindskog skulle utbilda sig till präst, men under sina studier kom han att fascineras av de klassiska språken och hans bana kom istället att bli språkvetenskapsmannens. Han tog sin fil kand vid Lunds universitet 1890, sin fil lic 1895, hans disputerade samma år och blev docent i det latinska språket och litteraturen. Han promoverades till filosofie doktor 1897 och tillträdde en tjänst som professor i klassiska språk i Lund 1901. Åren 1906-35 var han professor i grekiska språket och litteraturen vid samma universitet. Han var främst intresserad av de grekiska författarna, och då främst Plutarchos, Euripides, Herodotos och Platon. 1908-1911 var Lindskog även ordförande för Akademiska Föreningen.
Ursprungligen radikal drevs han som försvarsvän åt höger i samband med försvarsstriden 1914 och kom att representera högern i riksdagen 1922-40. Lindskog ansågs allmänt tillhöra de slagkraftigaste och stridsgladaste riksdagsmännen i början av sin tid i riksdagen men kom i slutet att ha tappat sin forna glöd. Efter den överraskande valsegern 1928 utnämndes han till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet. Efter sin pensionering från professorstjänsten 1935 blev han chefsredaktör för Sydsvenska Dagbladet – Snällposten fram till 1946. Claes Lindskog ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
| Företrädare: John Almkvist |
Sveriges ecklesiastikminister 1928–1930 |
Efterträdare: Sam Stadener |
Källor:
- Svenskt biografiskt lexikon, band 23, s. 604-607
- Norberg, Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 3.
