Damaskus
Wikipedia
Damaskus (arabiska: ash-Sham Dimashq) är huvudstaden i Syrien. Innerstaden har omkring 1,6 miljoner invånare (2005), med förstäder cirka 2,6 miljoner; enligt vissa beräkningar har storstadsområdet uppemot 4,5 miljoner invånare.
Gamla stan i Damaskus blev 1980 upsatt på UNESCO:s världsarvslista
Staden har fått ge namn åt både damast och damaskering.
[redigera] Historia
Damaskus är en av de äldsta städer som fortfarande bebos och omnämns bland annat i Bibeln. Staden var först egyptisk, men kom under kung David till judarna, för att senare tillhöra assyrier, perser, Alexander den store, seleukiderna och romarna.
År 635 erövrades staden av araberna, som gjorde den till huvudstad, särskilt under Umayyaddynastin mellan 661 och 750. Staden belägrades förgäves av korstågsriddarna, men intogs och brändes år 1401 av mongolerna.
Staden var en del av Osmanska riket från 1516 till 1918. Enligt Versaillesfreden 1919 blev staden och resten av Syrien ett franskt mandat 1920, vilket det var fram till självständigheten 1946.
[redigera] Geografi och stadsbild
Damaskus ligger ungefär 80 kilometer inåt land från Medelhavet skyddad av bergskedjan Anti-Libanon. Staden ligger på en platå 680 meter över havet.
Den gamla staden i Damaskus ligger innanför stadsmurarna vid floden Baradas södra strand. Den är i sydöst, norr och nordöst omgiven av förortsområden vars historia sträcker sig till medeltiden: Midan i sydväst, Sarouja i nord och Imara i nordväst. Dessa distrikt uppstod först vid vägar som ledde ut ur staden, nära gravplatser. På 1800-talet växte byar fram på Jabal Qasiouns backar. Dessa nya distrikt beboddes främst av kurdiska soldater och muslimer som drivits ut ur före detta osmanska områden i Europa. Därför kom de att döpas till al-Akrad (kurderna) och al-Muhajirin (migranterna). De låg två till tre kilometer norr om den gamla staden.
Från och med det sena 1800-talet började ett modernt administrativt och kommersiellt centrum växa upp väster om den gamla staden, runt ett område vid namn al-merjeh eller "ängen". Al-Merjeh blev snabbt namnet för området, som blev Damaskus moderna centrum. Ett europainspirerat bostadskvarter började snart byggas på vägen mellan al-Merjeh och Salihiyye. Med tiden flyttades det kommersiella och administrativa centret mer och mer norrut mot detta område.
På 1900-talet började nyare förstäder byggas norr om Barada, och till viss del söderut, in i Ghouta-oasen. Från och med 1955 blev distriktet Yarmouk ett hem för tusentals palestinska flyktingar. Stadsplanerare ville skydda Ghouta så mycket som möjligt, och under det senare 1900-talet byggdes de flesta nya byggnader i norr, i västra distriktet Mezze, och senast längst med Baradadalen i Dumar i nordväst och på bergsslänterna vid Berze i nordöst. Fattigare områden har för det mesta utvecklats söder om staden.
Oasen Ghouta förser Damaskus med dricksvatten, men har minskat på grund av stadens snabba expansion, och den har dessutom förorenats av trafik, industrier och kloaker.
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Damaskus