Despot (titel)
Wikipedia
Despot (grekiska:δεσπότης, despotēs) är en bysantisnk hovtitel och kan översättas till "herre" på svenska. Titeln användes senare i andra medeltida kungadömen men under ungefär de senaste 200 åren har ordet "despot" fått en negativ betydelse för en envåldshärskare (se despotism).
[redigera] Historia
Den ursprunglinga användingen av titeln despot kom från Bysans. Den bysantinska kejsaren gav titeln, som var den högsta inom hovet, till sina söner eller svärsöner och var inte ärftlig. Det första beviset för titelns användning finns från kejsar Manuel I Komnenos som gav titeln till sin svärson Bela III av Ungern år 1163.
Efter det fjärde korståget spred sig titeln till flera andra stater som upprättats på tidigare bysantinsk mark. Dessa stater var Serbien, Bulgarien, Latinska riket, Despotatet Epirus, Kejsardömet Trabzon och Despotatet Morea (Peloponnesos). Härskare av Epirus och Serbien bar titeln eftersom de gavs av en kung. Titeln kom då även att förknippas för ett specifikt landområde.
Efter att den siste bysantinska kejsaren Konstantin XI avlidit 1453 blev utnämnandet av despoter oregelbundet. 1465 erhöll Andreas Palaiologos titeln av påven Paulus II och blev de jure rättmättig tronföljare till kejsartiteln i Bysans. Även kungarna av Ungern gav under denna tid titeln till härskarna av Serbien (dagens Vojvodina).
