Latinska riket
Wikipedia
Latinska riket är namnet på en Korsfararstat som bildades under fjärde korståget. De riddare som deltog i det fjärde korståget upprättade år 1204 ett kejsardöme kring Konstantinopel, det latinska kejsardömet, eller Rumänien (som inte ska förknippas med dess moderna motsvarighet). Dess förste kejsare (på latin Imperator Romaniae), Baldvin I, greve av Flandern, kröntes den 16 maj 1204. Kejsarens mål var att ersätta sin bysantiske motsvarighet.
Bakgrunden till utropandet av det latinska riket var att den nye bysantinske kejsaren fordrade korsfararnas avmarsch och vägrade ytterligare penningutbetalningar. Detta föranledde korsfararna att för andra gången storma Konstantinopel (12 april 1204). Till kejsare valdes alltså Baldvin, och i Konstantinopel insattes en romersk patriark. Riket uppdelades i en mängd mindre vasallstater, och Venedig erhöll - dock utan länsförpliktelse - 3/8 av det gamla riket, innefattande de bäst belägna kusterna och öarna samt delar av själva huvudstaden. Venedigs hegemoni i Levanten och inte det heliga landets erövring från de otrogna blev därmed det fjärde korstågets frukt. En del av korsfararna nådde dock det heliga landet, utan att likväl där kunna uträtta något.
Riket gick i graven under kejsare Baldvin II den 25 juli 1261 när Michael VIII Palaeologus från det bysantinska riket återerövrade Konstantinopel.
[redigera] Kejsare i latinska riket, 1204-1261
- Balduin I från Flandern (1204–1205)
- Henrik från Flandern (1205–1216)
- Peter från Cortenay-Auxerre (1217)
- Robert från Cortenay-Auxerre (1217–1228)
- Jolanda (kejsarinna) (1217–1219)
- Balduin II (1228–1261)
