Don Quijote

Wikipedia

Don Quijote (Don Quixote med dåtida spansk stavning), är en spansk roman i två delar från 1605 och 1615, skriven av Miguel Cervantes. Romanen är uppkallad efter sin huvudperson, en fattig adelsman som förläser sig på riddarromaner och därför drar ut i världen för att upprätthålla romanernas ideal. Han reser på sin häst Rosinante, med sin väpnare, bonden Sancho Panza med målet att vinna kärleken av sin älskade Dulcinea (från spanska ordet för "söt"). Dulcinea är det namn Don Quijote inbillat sig att hon bär; hennes riktiga namn är Aldonza. Detta är en ordvits; ett gammalt spanskt talesätt lyder "Har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza", vilket skämtsamt antyder att hon blir vald till hjärtas dam för att ingen annan finns att få. Vanligtvis brukar Don Quijote skildras som lång och smal, medan Sancho Panza är kort och tjock. Under romanens gång visar sig Sancho Panza vara den förnuftige av de två.

Romanen, som kom i två delar (1605 och 1615), anses vara ett av de stora klassiska mästerverken och räknas ibland även som den första moderna romanen. Dess form är komplex med en ramberättelse kring ett antal episoder (den mest kända är den i kapitel 8 där Don Quijote slåss mot ett antal väderkvarnar som han tror är jättar), tillbakablickar och berättelser inuti berättelser.

Romanen om Don Quijote har inspirerat till flera musikaliska verk, bl.a. en ouvertyr av Georg Philipp Telemann, den symfoniska dikten Don Quixote av Richard Strauss, en balett av Petipa och musikalen Mannen från La Mancha av amerikanen Dave Wasserman. Den har även filmatiserats många gånger.

Till svenska översattes Don Quijote för första gången i sin helhet av Edvard Lidforss 1888-1892. Sedan 2001 föreligger den i nyöversättning av Jens Nordenhök, utgiven på Symposion med originalillustrationerna av Gustave Doré.