Douglas MacArthur

Wikipedia

General Douglas MacArthur

Douglas MacArthur, född 26 januari 1880 i Little Rock, Arkansas, USA, död 5 april 1964 i Washington D.C., USA, var en amerikansk militär; brigadgeneral 1918, general 1930, arméchef 1930-1935, General of the Army (femstjärnig general) 1944 – en av de hittills sju som nått denna grad.

[redigera] Uppväxt och tidig karriär

Han var son till generallöjtnanten Arthur MacArthur, som bland annat stred på Filippinerna under spansk-amerikanska kriget och filippinsk-amerikanska kriget.

Douglas MacArthur tjänstgjorde i armén i de tre största krigen under sin livstid – första världskriget, andra världskriget och Koreakriget. Under första världskriget uppnådde han rangen av brigadgeneral och är den hittills yngste amerikanske soldat som nått denna grad.

1930 utsågs MacArthur till arméstabschef. När USA gav Fillipinerna något större självstryre 1935 skulle en filippinsk armé sättas upp. MacArhtur utsågs till befälhavare och ledde skapandet av armén. 1937 utsågs han till filippinsk fältmarskalk. I juli 1941 återkallade president Franklin D. Roosevelt MacArthur i amerikansk tjänst som en förberedelse för det krig med Japan som verkade troligt. Han blev befälhavare för de amerikanska väpnade styrkorna i Fjärran Östern, (USAFFE).

[redigera] Andra världskriget

Under andra världskriget tjänstgjorde MacArthur i striderna i stillahavsområdet och ledde de amerikanska trupperna vid ett antal segerrika slag och blev därigenom nationalhjälte och tilldelades graden General of the Army 1944.

MacArthurs inledande aktioner vid den japanska invasionen av Fillipinerna var tveksamma. Flygvapnet ville anfalla japanska baser på Taiwan men MacArthur betecknade det som en självmordsattack och förbjöd anfallet. Istället förstördes de flesta planen på marken. Han ledde därefter ett segt försvar på Bataan-havön och Corregidor, men 8 maj 1942 kapitulerade Corregidor. MacArhur hade redan i mars beordrats därifrån av president Roosevelt. När han kom fram till Australien höll han ett uppmärksammat tal där han sade "I shall return" (Jag kommer att återvända) om Filippinerna. Han ledde de allierade styrkorna som Överbefälhavare för de allierade styrkorna i sydvästra stillahavsområdet, (SWPA). Huvudsakligen hade han australiska trupper till sitt förfogande.

Han kom därefter att bli befälhavare för de amerikanska ockupationsstyrkorna i Japan och ledde under den perioden i stor utsträckning återuppbyggnadsarbetet i landet.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] Koreakriget

När Koreakriget utbröt utsågs MacArthur till befälhavare över FN-styrkorna, men hamnade i onåd hos den politiska ledningen i USA, bl.a. på grund av sin uppfattning att Kina skulle anfallas, om nödvändigt med kärnvapen. Han gjorde sig också omtalad för sin egensinniga bångstyrighet och tog ogärna order av president Truman. Truman avskedade honom som befälhavare i Korea 1951.

[redigera] Återkomst till USA

MacArthur möttes av omfattande hyllningar när han återvände till USA, vilket ledde till förväntningar om att han skulle försöka bli republikanernas presidentkandidat i valet 1952. Men hans popularitet minskade i och med de senatförhör som hölls angående avskedandet och möjligheten försvann därmed.

En annan möjlighet fanns dock. Senator Robert Taft hade lovat att erbjuda MacArthur vicepresidentposten ifall Taft blev vald till president 1952. Taft var favorit till att bli republikanernas kandidat, men efter mycket tvekan bestämde sig Dwight Eisenhower för att ställa upp och han besegrade Taft. Om inte det hade inträffat och istället Taft blivit republikanernas presidentkandidat och sedermera besegrat demokraternas Adlai Stevenson i presidentvalet, så hade MacArthur i egenskap av vicepresident blivit president när Taft avled i cancer i juli 1953.