Kina
Wikipedia
- Denna artikel behandlar Folkrepubliken Kina. Se även Kina (kulturellt område), Taiwan (Republiken Kina) och Kina (olika betydelser).
![]() |
![]() |
(Flagga) | (Statsvapen) |
Nationellt valspråk: | |
Nationalsång: 'De frivilligas marsch' | |
![]() |
|
Huvudstad | Peking (Beijing) 39,9°N, 116,4°Ö
|
Största stad | Shanghai |
Officiellt språk | kinesiska1 |
Statsskick president premiärminister |
Folkrepublik Hu Jintao Wen Jiabao |
Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
inbördeskriget i Kina 1 oktober 1949 1 oktober 1949 |
Yta • Totalt • Vatten |
9 596 960 km² (4:e) 2,8 % |
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
1 321 400 000 (1:a) 136,1 inv/km² (54:a) |
BNP (PPP) • Totalt 2006 • Per capita |
$10 000 000 miljoner[1] (2:a) $7 600 |
Valuta | renminbi (CNY ) |
Tidszon | UTC +8 |
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Mount Everest 8 850 m ö.h. km² Changjiang 6 380 km |
Nationaldag | 1 oktober |
Landskod | CN, CHN |
Landsnummer | +86 |
1 Putonghua, "mandarin", är den officiella varianten av kinesiska, med undantag för Hongkong och Macau där kantonesiska används som talad kinesiska istället. I Hongkong gäller även engelska som officiellt språk och i Macau även portugisiska. I "autonoma områden" fungerar också lokalt dominerande minoritetsspråk som officiella språk. |
Kina, officiellt Folkrepubliken Kina (pinyin: Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó ), är en stat i Asien som med sina över 1,3 miljarder invånare är världens folkrikaste land. Motsols räknat med början i norr gränsar den till Ryssland, Mongoliet, Kazachstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Indien, Nepal, Bhutan, Burma (Myanmar), Laos, Vietnam och Nordkorea. Kina har också maritima gränser till Sydkorea, Japan och Taiwan. Landet gränsar också till det omstridda området Kashmir.
Innehåll |
[redigera] Historia
Kejsardömet avskaffades i februari år 1912 och Guomindangpartiet segrade i det första valet.
Det kinesiska kommunistpartiet (KKP) grundades 1921. 1931 utropade KKP Kinesiska sovjetrepubliken i provinsen Jiangxi. Ett hårt inbördeskrig mot Guomindangregeringen följde, och från 1931 även Japan. Kommunisterna började få övertaget först efter andra världskrigets slut, när Sovjetunionen lämnade över det industrialiserade Manchuriet till KKP.
Guomindangregeringen hade med amerikanskt stöd övertaget mot kommunisterna fram till 1947. Därefter, inte minst på grund av den ytterligt svaga ekonomin på regeringskontrollerat territorium kombinerat med stöd från Sovjetunionen vann kommunisterna ständigt mark, och 1949 kunde den kommunistiska Folkrepubliken Kina utropas. Kina invaderade Tibet under åren 1949 - 1951 och det har sedan dess varit ockuperat av Kina.
Guomindangregeringen tog sin tillflykt till den kinesiska ön Formosa, eller Taiwan; med sig tog de Kinas guldreserv. Den erkändes av FN som Kinas lagliga regering fram till 1972. Formellt är Kina och Taiwan i krig men det råder vapenvila mellan de båda de facto-staterna och indirekt bedriver de handel med varandra.
Den kommunistiska regeringen samarbetade till en början med Sovjetunionen, men bröt i början av 1960-talet med ryssarna.
Efter Mao Zedongs död år 1976 ändrades den politiska kursen, och sedan 1980 har stora liberaliseringar av ekonomin genomförts, vilket på senare år har gjort att Kinas ekonomiska tillväxt i en internationell jämförelse är mycket hög. Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett säkert politiskt grepp om landet.
[redigera] Ekonomi
Av tradition är klyftan djup mellan bönder och stadsbor. Den ekonomiska liberaliseringen under 1980-talet medförde en snabb höjning av köpkraft och standard i en del landsbygdsområden, men omkring 1990 var medelinkomst i städerna fortfarande dubbelt så hög som på landet. Välståndsskillnaderna blir även större mellan till exempel statliga anställda med fast lön (sämsta betalda), anställda i kollektiva företag och egna företagare.
Sedan 1980, och framför allt sedan början av 1990-talet har Kinas ekonomi växt kraftigt, efter att ha varit en obetydlig del i världens ekonomi. Enorma penningflöden från västvärlden till Kina utgjorde den största faktorn till den hastigt ökande ekonomin. Kinas växande ekonomi efterlyser alltmer stål, betong, cement och liknande till byggmaterial för sin växande verkstadindustri. Denna faktor orsakade att världsprisen på produkterna ökade dramatiskt. Det var främst städerna vid kusten som (Shanghai, Peking och Guangzhou) som fick uppleva boomen - antalet medelklasskineser ökade som aldrig förr, samtidigt som bönderna i inlandet förblivit relativt fattiga.
Kinas ekonomi har växt med ungefär 10 procent under 25 år och om 3-4 år kommer Kinas BNP (PPP) vara högre än USA:s.
[redigera] Demografi
Kinas totala befolkning är över 1,3 miljarder[1] och därmed världens största. I Kina bor närmare 1/5 av jordens totala befolkning.
Långt över hundra olika folkgrupper har bebott Kina genom historien. I fråga om antal individer är hankineserna nu den klart dominerande gruppen. Många folkgrupper har också assimilerats av andra grupper och försvunnit utan att lämna några spår av sin egen forna kultur. Folkgrupper har ofta blivit ett med hankineserna, och gjort att deras antal ökat dramatiskt.[källa behövs] Den hankinesiska folkgruppen är dock inte alltför homogen i fråga om både traditioner och språk. De flesta hankineser talar varianter av kinesiska som är lika skilda från varandra som de germanska eller romanska språken.
Kina erkänner idag endast 56 folkgrupper. Se Kinas nationaliteter.
[redigera] Geografi
Kina är ett mycket stort land; landytan är nästan lika stor som hela Europa. På grund av storleken har landet därför många olika naturtyper. Landets östra delar är mycket tätbefolkade men de västra områdena (speciellt Xinjiang) är glest befolkade med stora ödemarker, bergsområden och öknar. I norr gränsas Kina av Gobiöknen och bergsområden. I väst ligger bergskedjan Tian Shan som är förbunden med Himalaya i söder. Norr om Himalaya ligger den tibetanska högplatån. I sydöst ligger Sydkinesiska havet och i öster ligger Östkinesiska havet, båda delar av Stilla havet. De två största floderna i Kina är Huanghe (Gula floden) och Changjiang (Långa floden).
[redigera] Administrativ indelning
[redigera] Provinser
省 (sheng)
- Anhui (安徽)
- Fujian (福建)
- Gansu (甘肃)
- Guangdong (广东)
- Guizhou (贵州)
- Hainan (海南)
- Hebei (河北)
- Heilongjiang (黑龙江)
- Henan (河南)
- Hubei (湖北)
- Hunan (湖南)
- Jiangsu (江苏)
- Jiangxi (江西)
- Jilin (吉林)
- Liaoning (辽宁)
- Qinghai (青海)
- Shaanxi (陕西)
- Shandong (山东)
- Shanxi (山西)
- Sichuan (四川)
- Yunnan (云南)
- Zhejiang (浙江)
- Taiwan (台湾) är officiellt (både i Kina och i Taiwan) en provins men den har aldrig kontrollerats av Folkrepubliken Kina och fungerar i praktiken som en självständig stat.
[redigera] Autonoma områden
自治区 (zizhiqu)
- Guangxi (广西)
- Inre Mongoliet (Nèi Měnggǔ 内蒙古)
- Ningxia (宁夏)
- Xinjiang (新疆)
- Tibet (西藏)
[redigera] Storstadsområden direkt under centralregeringen
直辖市 (zhixiashi)
[redigera] Speciella administrativa regioner
特别行政区 (tebie xingzhengqu)
[redigera] Politik
Efter en inledande period med en kinesiskt kommunistisk ortodoxi, som under kulturrevolutionen (1966-76) stegrades till gränsen för vansinne, kom Kinas politik under 1980-talet att ta en ny vändning med starka inslag av marknadsekonomi. Trots vissa inslag av begränsad politisk demokratisering ("bydemokrati") behåller det kinesiska kommunistpartiet all verklig politisk makt. Nationella folkkongressen är benämningen på landets högsta lagstiftande organ.
[redigera] Kultur
[redigera] Militär
Folkrepubliken Kinas militär utgörs av Folkets befrielsearmé, Folkets beväpnade polis samt reserver och milis.[1] Folket befrielsearmé delas up i marktrupper, flottan, flygvapnet och II artillerikåren (strategiska missiler).[1] Den ska skäras ned 1,8 miljoner man till 2008.[2] Kina har kärnvapen. År 2003 hade man 1,5 miljoner man i paramilitära styrkorna .[2]
[redigera] Religion
Kinesisk religion kan vara samlingsterm för alla de religioner som utövats eller utövas i Kina. Så definerat är också kristendom, islam och judendom kinesiska religioner, sida vid sida med schamanism, förfädersdyrkan, konfucianism, daoism och olika former av buddhism. Ofta väljer man dock att inte definierna de första tre som kinesiska religioner, med motivet att de inte har uppstått eller innehållsmässigt utvecklats märkbart i Kina.
[redigera] Utbildning
- Andel barn som börjar grundskolan (2000): 93 %
- Antal elever per lärare (2000): 22
- Läs- och skrivkunnighet bland kvinnor (2001): 79 procent
- Läs- och skrivkunnighet bland män (2001): 93 procent
- Läs- och skrivkunnighet (2001): 86 procent
- Utbildningskostnadernas andel av BNP (2000): 2,9 %
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kina
Kartor relaterade till Kina
- China.org.cn - Kinesiska regeringens officiella sida (på engelska)
- Radio86.se - Allt om Kina! (på svenska)
- Bevakar arbetarnas rättigheter (på engelska och kinesiska)
[redigera] Fotnoter
Afghanistan | Armenien | Azerbajdzjan1 | Bangladesh | Bahrain | Bhutan | Brunei | Cypern | Egypten3 | Filippinerna | Förenade arabemiraten | Georgien1 | Indien | Indonesien2 | Irak | Iran | Israel | Japan | Jordanien | Kambodja | Kazakstan1 | Kina | Kirgizistan | Kuwait | Laos | Libanon | Malaysia | Maldiverna | Mongoliet | Myanmar | Nepal | Nordcypern | Nordkorea | Nya Guinea2 | Oman | Pakistan | Qatar | Ryssland1 | Saudiarabien | Singapore | Sri Lanka | Sydkorea | Syrien | Tadzjikistan | Taiwan | Thailand | Turkiet1 | Turkmenistan | Uzbekistan | Vietnam | Yemen | Östtimor2
Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis eller helt erkänt i Oceanien men med sociopolitiska kopplingar till Asien; (3) Mestadels i Afrika.