Falkenberg (borg)
Wikipedia
Falkenberg var en borg i den nuvarande staden Falkenberg, omnämnd för första gången 1298. Under 1300-talet var den plats för undertecknande av flera nordiska avtal. Hertig Erik brände ner borgen 1356. Den blev därefter åter uppbyggd.
Efter att Engelbrekt Engelbrektssons mannar under ledning av Herman Berman belägrat borgen 1434 kom de försvarande styrkorna att överge den då de efter att ha stått emot ett första anfall kom till slutsatsen att de inte skulle klara ett andra. Därefter kom den att ge namn till staden Falkenberg som tidigare kallats Ätraby. De omland som kontrollerades av borgen kallades Falkenbergs len.
Borgen låg vid Ätran, omkring 60 meter från den senare uppförda Tullbrons sydliga fäste. I samband med att en järnväg drogs över borgområdet skedde utgrävningar 1885. Borgen bestod av ett högt torn. Dess inneryta är 5,5 x 5,5 meter. Vid foten har tornet yttermåtten 15,5 x 15,5 meter. Väggarna är tjockast vid foten och smalnar sedan av med höjden. Ovanför den nedre delen som i delvis finns kvar fanns väggar av tegel. Gruppen som undersökte borgen hittade tegelrester spridda inom utforskningsområdet. Gruppen hittade även en del lösa fynd, bland annat en guldfingerring och silvermynt.
Det upptäcktes inte några lämningar av andra byggnader. Borgen användes med största sannolikhet enbart vid strider.
[redigera] Personer omnämnda som styrande från borgen
- 1344 Trotte Petersson
- 1356 Bengt Algotsson
- 1384 Eskil Brahe
- 1433-1434 Åke Axelsson (Tott)
[redigera] Källor
- Falkenbegs museum/Carl Estmar, Borgen Falkenberg i källskrifterna (1998)
