Folkdräkt
Wikipedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt bör skrivas utifrån ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information. |
Folkdräkt, klädnad för den svenska allmogen som bars och varierades året runt.
Innehåll |
[redigera] Allmänt
Dräkterna varierar i komposition, färger och utsmyckning mellan olika geografiska områden, men har många gemensamma grunddrag.
Kvinnodräkten är mer spridd än mansdräkten och används fortfarande vid högtidligare tillfällen. Den består av skor, strumpor, långkjol, livstycke, förkläde och huvudbonad.
En mycket viktig del av den kvinnliga folkdräkten är förklädet. Det kan bland annat visa bärarens sociala ställning.
Mansdräkten består av skor eller träskor, långstrumpor, knäbyxor, skjorta, väst och huvudbonad. Rock och andra plagg kan förekomma.
Under den industriella revolutionen övergavs folkdräkten av bondesamhället varvid sociteten uppmärksammade den i festliga sammanhang. I våra dagar har folkdräkten fått en renässans och åter blivit en fest- och högtidsdräkt för vanligt folk.
[redigera] Att bära folkdräkt
Folkdräkt är idag en högtidsklädsel och ett fullgott alternativ till moderna dräkter som frack vid de flesta högtidliga tillfällen. Den som bär en bygdedräkt idag gör sig till representant för bygden i fråga. Detta gör att en kunskap om bygden blir nästan obligatorisk samt att det är viktigt att respektera hur dräkten ska bäras och skötas; vissa dräkters detaljer ska varieras efter kyrkliga högtider enligt bygdens dräktalmanacka.
[redigera] Svenska folkdräkter idag
[redigera] Landskapsdräkter
Landskapsdräkter är folkdräkter som komponerats för att representera ett helt landskap. Historiskt har dessa inte existerat i någon speciell bygd, socken eller härad.
[redigera] Sverigedräkten
Sverigedräkten eller den allmänna Svenska Nationaldräkten är en nationaldräkt. 1902 grundades Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen av Märta Jörgensen i Falun. Föreningen verkade för en frigörelse från "utländska modens herravälde" och medlemmarna uppmanades bära folkdräkter. Jörgensen hade arbetat år 1900 som trädgårdspiga på Tullgarns slott där kronprinsessan Victoria av Baden förespråkade folkdräkter. Det blev högsta mode att bära folkdräkt och Victoria bar gärna Ölandsdräkten när hon var på Solliden, och på Tullgarn bars en version av Vingåkers / Österåkersdräkten.
Föreningen såg att det fanns ett behov hos de som ville bära folkdräkt, men som vars bygd saknade sådan klädessed. Jörgensen kontaktade Gustav Ankarcrona, på inrådan av Carl Larsson, som hjälpte föreningen att komponera den allmänna svenska nationaldräkten i jugendstil. Även Anders Zorn var med i framtagningen av den. Målet var att utifrån de svenska bygdedräkterna ta fram en praktisk dräkt som skulle bäras av alla kvinnor i unionen sverige-norge. Dräkten kallas i våra dagar allmänt för Sverigedräkten, men heter egentligen "SVENSKA KVINNLIGA NATIONALDRÄKTSFÖRENIGENS's Festdräkt". Den har en högtidsdräkt med blå kjol med ett gult förkläde samt ett blått eller rött livstycke med motiv av prästkragar, inspererat av de starka folkliga färgerna. Den gula och blå färgen var från sekelskiftet (1900) svenska flagga som då var av ull, och inte kunde färgas i dagens starka färger. I båda färgkombinationerna finns även två olika varianter, d.v.s. fyra olika dräkter togs fram. Även en vardagsdräkt komponerades med i mörkare blått och med randigt förkläde, men inget sådant bevarat är känt, endast på gammal svartvit bild ur tidningen Idun 1909, där Märta Jörgensen själv beskriver dräkten och historien. Se Märta Jörgensen
Dräkterna föll i glömska under andra världskriget och inte förrän på mitten av 1970-talet fick Nordiska museet se ett exemplar av dräkten, då av okänt ursprung, från en kvinna i Leksand. En efterlysning publicerades av Bo Skräddare i tidningen Land och de fick in flera exemplar av dräkten. I samrådan med tidningens läsare framtogs sedan en mansdräkt i samma stil och tidsprägel.
Sverigedräkten blev inte officiell nationaldräkt förrän 1983 på Sveriges nationaldag (6 juni).
[redigera] Samiska dräkter
De samiska dräkterna bärs av samerna. Dessa bör också endast kopieras för samer. De flesta samer idag använder samiska folkdräkter som högtidsdräkter.
[redigera] Folkdräktens historia
[redigera] Bondesamhällets folkdräkt
Av de fyra stånden (bönder, präster, borgare och adeln) i det medeltida Sverige räknades bönderna som allmogen. Dessa utgjorde över 90% av Sveriges befolkning och bodde utspridda i olika bygder med olika förutsättningar till kommunikationer och produktion. Vid utformningen av klädseln kunde bönderna främst använda sig av de lokala material man hade tillgång till. Dessa var vanligtvis linne, skinn och ull. Köpetyger som silke var dyrt och förekom i liten utsträckning i en del bygder med bättre kommunikationer. Dräkten bars året om och utformningen av plagg och detaljer varierade med årstider och kyrkoårets veckor samt högtider. En dräkt för allmogen var en dyr investering och tog lång tid att tillverka. Materialet skulle tillverkas innan sömnaden kunde påbörjas. Dräkternas utveckling blev därför tämligen stagnerad.
[redigera] Folkdräkten i sociteten
När utvecklingen i Sverige tog fart under 1800-talet lades folkdräkterna åt sidan till förmån för fabrikssydda kläder; även förbättrade kommunikationer skyndade på processen. En känsla av frigörelse och självhävdelse likaså; folkdräkten ansågs en symbol för det gamla bondeståndet. Vissa bygder behöll dock äldre klädesseder långt in på 1900-talet.
Ute i Europa florerade nationalromantiken och sociteten i Sverige fick upp ögonen för folkdräkter (nationaldräkter kallade), inte minst bland studenterna vid Lunds och Uppsala Universitet, där kostymfester anordnades av studentnationerna. På många andra platser i landet uppmärksammades folkdräkten ur ett nationalromantiskt perspektiv vilket kulminerade under sekelskiftet. Oscar II ska ha uttryckt besvär över spektaklet vid badplatsen på Särö, där de flesta socitetsgäster bar daladräkter. Detta spektakel bidrog även till att dräkten lades undan i hembygden.
Knäbyxor i stil med folkdräktens blev ett modefenomen runt sekelskiftet. Till exempel har August Strindberg och Gustaf VI Adolf burit knäbyxor, även en del riksdagsmän tog upp modet.
[redigera] Folkdräktens renässans
Ur nationalromantiken växte också ett intresse för att bevara klädessederna, inte minst bland landets konstnärer. Många reste runt i landet omkring sekelskiftet för att avbilda de folkdräkter som ännu var i bruk, främst i dalarna. Till dessa hörde dalakarlen Anders Zorn.
Under 1900-talet väcktes mer intresse av att åter bära en folkdräkt från sin egen bygd. Många hembygdsföreningar sökte efter bevarade eller återfunna klädesplagg, den större mängden från 1800-talet, samt uppgifter om bygdens äldre klädseder gav föreningarna ett underlag till arbetet. I vissa bygder var sådant material sparsamt eller saknades helt, varpå en nästintill helt ny dräkt komponerades för bygden.
I våra dagar är åter folkdräkten en festdräkt för allmogen som nollställer dess bärare från allt vad social status heter. Den bärs främst i spelmanslag och folkdanslag men även i andra privata kretsar och vid högtider.
[redigera] Folkdräkter i andra nordiska länder
[redigera] Danmark
[redigera] Finland
Föreningen Brage rekonstruerade de första finländska folkdräkterna redan på 1910-talet.
[redigera] Färöarna
[redigera] Island
[redigera] Norge
I Norge kallas folkdräkten bunad. Varje region har sin egen, som i Sverige.
[redigera] Folkdräkter i världen
[redigera] Afrika
Västafrika har en lång tradition av textilframställning och de är ofta i klara färger. Dräkterna kan vara allt från enkla svepningar till mera avancerade konstruktioner med tyg i flera lager och komplicerade skärningar. I Ghana och Elfenbenskusten tillverkas det traditionella tyget kente som är basen för dessa länders traditionella dräkter.
[redigera] Litteratur
Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, Inga Arnö Berg och Gunnel Hazelius Berg, ICA Förlag, 1975
