Gabriela Mistral
Wikipedia
Gabriela Mistral, eg. Lucila de María del Perpetuo Socorro Godoy Alcayaga, född 7 april 1889 i Vicuña, Coquimbo-regionen (4:e regionen), Chile, död 10 januari 1957 på Long Island, New York, USA, var en chilensk pedagog och författare. Fick nobelpriset i litteratur 1945, för övrigt som den första från Sydamerika.
Gabriela, som var dotter till en skollärare i en landsortsby, ansågs i sina tidiga barnaår sakna studieanlag, med redan i 15-årsåldern började hon själv verka som lärare i hemtrakten. Efter högre studier arbetade hon som lärare vid några högre skolor och gjorde sig känd som en framstående pedagog. Hon fick därför ett antal olika uppdrag som representant för den chilenska staten vid olika kongresser men även många år som chilensk konsul i olika länder.
Hennes första verk var en diktsamling 1914 Los sonetos de la muerte, "Dödens sonetter", som hon utgav under pseudonymen Gabriela Mistral. Hjalmar Gullberg har skrivit en bok där han tolkar hennes dikter till svenska och där han kallar henne ”det ställföreträdande moderskapets diktarinna”, vilket också kan sägas visa sig i hennes många vaggvisor, barnrim och sånglekar.
Gabriela Mistral kom tidigt att anses som den mest framstående diktaren i hela Sydamerika och hon erhöll många hedersbetygelser från skilda länder, däribland nobelpriset 1945.
