Gilles Dauvé

Wikipedia

Gilles Dauvé, född 1947, fransk kommunistisk teoretiker och författare.

Gilles Dauvé har sedan 1960-talet teoretiserat kring kommunismen och de politiska rörelser som anammar den. Influenserna från situationismen och både den italienska och tysk-holländska vänsterkommunismen är tydliga hos Dauvé. Han framträdde på den politiska scenen i samband med majupproret 1968.

Dauvé menar på att det tittas för mycket på politiska och sociala rörelsers formella program, och mindre på vad de har för egentligt innehåll liksom vad de spelar för roll i världsutvecklingen. Som exempel tar han att vänstern, oavsett grad av reformvänlighet, enligt hans mening har varit med att utveckla kapitalismen till den världsdominerande position den är i idag. Istället för att koncentrera sig på politiska rörelsers debatter och beslut, menar Dauvé att man skall försöka analysera det proletära motstånd som förs inom kapitalismen oberoende av om det har några politiska representanter.

Dauvé knyter ihop sitt resonemang med att kommunismen är en rörelse och att man skall analysera den utifrån sin kontext snarare än sin utopi. Denna syn på kommunismen, som kan likställa den med allt från permanent organisering på en arbetsplats till öppna upplopp, har väckt starkt motstånd.

[redigera] Vägrandets dynamik

År 2004 gav tidskriften riff-raff ut boken Vägrandets dynamik, vilket är en antologi av texter skrivna av framförallt Dauvé mellan 1968 och 2003. Den innehåller alltifrån texter om hur Dauvé ser på kapitalism och kommunism till en kritik av moralordningen. Han framför en hel del radikala uppfattningar om sexuella parafilier, utifrån en kritik av den moraliska synen på världen. I avdelningen Kommunistiska perspektiv finner man de flesta av Dauvés grundläggande uppfattningar om vad som sker och vad kommunismen måste innebära. Införandet av begreppet kommunisering innebär en förståelse av kommunismen som något totalt väsensskilt från kapitalismen. I texten Kapitalism och kommunism skriver han:

"Kommunismen är inte en fortsättning på kapitalismen i en mer rationell, effektivare, modernare och mindre ojämlik, anarkisk form. Den tar inte den gamla materiella basen i bruk som den är – kommunismen omstörtar den." (Vägrandets dynamik, s. 71)

Boken blev omdebatterad när den släpptes, vilket nämns nedan.

[redigera] Kritik

Dauvé har blivit föremål för diskussion inom den radikala vänstern under 2000-talet, och meningskiljaktigheterna är stora kring hans teorier.

En av Dauvés kritiker är Ung Vänsters förra ordförande, Ali Esbati, som kritiserade den ovan nämnda boken Vägrandets dynamik i tidningen Flamman. Esbati menade på att de metoder som Dauvé förespråkar endast leder till att vänstern tappar stöd och att man istället måste satsa på långsiktig respektabel organisering. Riff-raff, som gav ut boken, gavs möjlighet att svara och Esbati replikerade en sista gång.

Även annan kritik har framförts, främst från den franska gruppen Théorie Communiste. Kritiken går ut på att man menar att Dauvé mycket riktigt identifierar revolutionen som omedelbar kommunisering, men att han talar om proletariatets inneboende revolutionära tendens. I motsats till Dauvé hävdar Théorie Communiste att den kommunistiska revolutionen var omöjlig 1848, 1917 och även 1968. De hävdar att revolutionen blev möjlig först med den "kampcykel" vi nu befinner oss i och denna kampcykel uppkom som en konsekvens av kapitalets omstrukturering efter 1970-talets proletära klassrörelse. På grundval av detta kritiserar de Dauvé för att ha en ahistorisk syn på revolutionen och proletariatet.