Hans Brask
Wikipedia
Hans Brask, biskop, född 1464 i Linköping, död 30 juli 1538 i Cistercienserklostret i Landa i Posen i Tyskland. Hans far var borgmästare i Linköping.
Idkade studier vid Greifswalds universitet och andra utländska högskolor samt blev vid någon av dem doktor. Efter sin hemkomst anställdes han som kanik i Linköpings kapitel, blev 1505 domprost, intogs som sådan i rikets råd och blev 1513 biskop i Linköping.
Han var en av sin tids främsta män, kunnig och erfaren, såväl i ekonomiska och politiska som i kyrkliga ting, och även en varm vän av allt som han ansåg kunna främja sitt lands utveckling.
Med iver sökte han vinna kännedom om andra länders framsteg i odling för att låta sitt fosterland därav ta fördel. Ett bevis på hans verksamhet i denna riktning är hans försök att upprätta ett boktryckeri i Söderköping. Så vitt man vet, var han den förste, som tänkte på att genom en kanal förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan östra Sverige och Kattegatt. Enligt en uppgift ska Sveriges första pappersbruk ha anlagts av Brask i Linköping på 1520-talet.
Till sina politiska åsikter var Brask konservativ. "Vårt rikes frihet", sade han, "hänger på kyrkan och ridderskapet". Det ligger i sakens natur, att han i den brytningstid, han levde under, skulle i religiösa frågor hålla på det gamla, och det är av historien väl bekant, att han så gjorde. Han var i Sverige inte endast den förnämste, utan den ende kraftfulle kämpen för den gamla kyrkan och mot reformationen. Såsom sådan blev han motståndare till Gustav Vasa. Man är lika litet berättigad att betvivla Brasks fosterlandskärlek som kung Gustavs. Men Brask ansåg fäderneslandets väl berodde på den kyrkas bestånd, vars målsman han var och om vars stadgars och lärors sanning han var så övertygad, att han betraktade som ett brott att betvivla densamma. Med kraft och nit kämpade han för hennes sak, så länge hopp om seger fanns, men till det yttersta kämpade han inte. Han var inte en av de män, som offra liv och allt för sin övertygelse. Han var ej heller en av dessa självförsakande andar, som även under trycket av förhållanden, vilka de anse skadliga, förmå verka för sitt lands väl. Efter den avgörande riksdagen i Västerås 1527 flydde han från Sverige till Polen. Under hans landsflykt räknade de övriga svenske flyktingarna på hans hjälp vid de oupphörliga stämpligarna mot kung Gustafs tron, men man vet ej huruvida han därvid medverkade.
Brask är kanske mest känd för den s k brasklappen, med dess första ord: Härtill är jag nödd och tvungen, vilket hans sägs ha smusslat in 23 november 1517 i riksdagsbeslutet om Stäkets rivning, och som gjorde att han överlevde Stockholms blodbad.
| Företrädare: Jacob Arborensis |
Biskop i Linköpings stift 1513–1527 |
Efterträdare: Jöns Månsson |
