Borgmästare

Wikipedia

Denna artikel eller detta avsnitt bör skrivas utifrån ett globalt perspektiv.
Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information.

Borgmästare, titel på den främste ämbetsmannen i en stad, ledaren för en kommun. Titeln syftar oftast på ledaren för kommunens verkställande organ.

Innehåll

1 Historia
2 Titelns användning idag
- 2.1 Kända svenska borgmästare
3 Externa länkar

[redigera] Historia

Borgmästarämbetet infördes till Sverige från Tyskland på 1300-talet (om ordets ursprungliga betydelse, etymologi, se artikeln borg). Titeln fanns i Sverige till 1970, men var då en domartjänst. Borgmästaren hade domarkompetens och var ordförande i stadens fullmäktige, magistrat och rådhusrätt. Borgmästaren tillsattes av regeringen på förslag av drätselkammaren. Enligt 1809 års regeringsform § 31 utnämnde Kungl. Maj:t till borgmästare en av de tre som föreslagits av stadens borgerskap. I Stockholm gällde det även rådmännen och magistratssekreteraren.

Det var vanligt med flera olika borgmästare i större städer. En justitieborgmästare var chef för rådhusrätten, medan en politieborgmästare ansvarade för administration och ekonomi. I städer utan rådhusrätt motsvarades politieborgmästaren av en kommunalborgmästare. Det fanns även titlar som handelsborgmästare, ämbetsborgmästare, och byggningaborgmästare. I Stockholm fanns det bara en borgmästare från och med den senare mitten av 1800-talet, från att ha funnits högst fyra borgmästare som mest.

Efter kommunalreformen 1863 minskade magistratens och därmed borgmästarens makt till förmån för den nyinrättade drätselkammaren, som successivt blev stadens egentliga styrelse. 1956 förlorade borgmästaren sina resterande kommunala befogenheter och 1971 avskaffades ämbetet officiellt. Borgmästarna blev då lagmän i tingsrätterna som ersatte rådhusrätterna. De borgmästare som då var i tjänst kunde hos justitiedpartementet anhålla om rätt att, i sin tjänst som lagman, parallellt även fortsättningsvis använda titeln borgmästare. Många av dem utnyttjade denna rätt.

[redigera] Titelns användning idag

Termen borgmästare används i svenska språket i dag framför allt om utländska förhållanden. Tyska "Bürgermeister", engelska "mayor" eller franska "maire" översätts oftast med borgmästare.

I dagens Sverige motsvaras den utländske borgmästaren närmast av kommunalråd eller borgarråd. Det påstås ibland att skillnaden mellan en borgmästare och ett kommunalråd, är att borgmästaren brukar vara direktvald. Det är en myt, då de flesta europeiska länder har borgmästare utsedda av fullmäktige, och dessa är oftast endast ordförande i kommunstyrelsen i likhet med de svenska kommunalråden.

Linköpings kommun införde på nytt ett borgmästarämbete i samband med majoritetsskiftet 1994, som ett led i en strävan att sprida makten i kommunens ledning, där kommunfullmäktiges ordförande tituleras borgmästare. Nuvarande borgmästaren heter Ann-Cathrine Hjerdt och är en av få svenska innehavare av titeln borgmästare.

Solna stad brukar använda sig av titeln borgmästare när det gäller kommunstyrelsens ordförande. Dock betecknas kommunstyrelsens ordförande som borgmästare på tillämpligt språk i flera svenska kommuner i samband med utländska kontakter, däribland Göteborg, Stockholm, Sollentuna och Mölndals kommun. I Lund är det kommunfullmäktiges ordförande som vid utländska kontakter tituleras på detta sätt.

Vellinge kommun omorganiserade sin politiska organisation efter valet 2006 och har numera två kommunalråd. Det andra kommunalrådet, Göran Holm, har antagit titeln borgmästare.