Hergé

Wikipedia

Hergé, egentligen Georges Remi, född 22 maj 1907 i Etterbeek, Bryssel, Belgien, död 3 mars 1983, belgisk serietecknare. Hergé är skaparen av den tecknade serien Tintin, men han har även skapat serierna Johan, Lotta & Jocko och skämtserien Smecken & Sulan.

Remis initialer, R.G., bildar i omvänd ordning, uttalat på franska, hans signatur – Hergé.

[redigera] Biografi

Georges Remi föddes 1907 som son till Alexis Remi som var anställd vi en barnekiperingsfirma. Georges hade en fem år yngre bror. Till följd av påtryckningar från faderns arbetsgivare, en strängt konservativ katolik, placerades Georges i ett religiöst läroverk, Saint-Boniface institutet. Han var en utmärkt elev, nästan alltid bäst i klassen, utom i ett ämne – teckning, där han aldrig lyckades få bra betyg.

Under alla tonåren var Georges en mycket aktiv och hängiven scout och det var också i en scouttidning, Le Boy-Scout Belge (den belgiske scouten) som han fick sina första bildberättelser publicerade under signaturen "Hergé". Hans första serie hette (i svensk översättning) Totor, lämlarnas patrulledare och handlade om en belgisk scout på äventyr. Totor var mycket lik den tidiga Tintin, en Tintin utan hårtofs och hund, skulle man kunna säga.

Omedelbart efter sin läroverksexamen 1925 blev Hergé anställd vid prenumerationsavdelningen på dagstidningen Le Vingtième Siècle eller förkortat Le XXème Siècle (Tjugonde seklet) en "katolsk tidning för nyheter och trosfrågor". Under ledning av abbé Norbert Wallez följde Le XXéme Siécle en starkt kyrkvänlig och nationalistisk linje. Vid sidan om sitt arbete fortsatte han att teckna Totor åt Le Boy-Scout Belge.

1926 ryckte han in i det militära. Han hamnade i ett fältjägarregemente, var från början menig, men blev snart korpral, därefter sergeant och slutligen löjtnant i reserven.

Efter militärtjänstgöringen återvände han till Le XXème Siècle, denna gång som fotograflärling, litografibiträde och illustratör av specialsidor. Abbé Wallez uppmuntrade honom att läsa, skaffa sig kunskaper, kultivera sig, och han gav honom också allt större ansvar. Hergé har ofta understrukit hur viktigt mötet med abbé Wallez var för honom.

När abbé Walles 1928 beslutade sig för att starta en barnbilaga till Le XXème Siècle, fick Hergé i uppgift att sammanställa en veckobilaga för barn, Le Petit Vingtième, innehållande bland annat kortare reportage, berättelser, bearbetade referat av dagsaktuella händelser och serien Flup, Nénesse, Pousette et Cochonnet, en oinspirerad bildberättelse vars text skrevs av en sportredaktör på tidningen. Serien gick bara cirka tre månader, varefter Hergé ersatte den med en helt egen serie.

Valet av seriefigur kan knappast betraktas som långsökt, Hergé tog helt enkelt upp Totor på nytt, ändrade några bokstäver i namnet och gjorde honom till journalist, ett yrke som bättre stämde överens med hans nya omgivning. Han lät honom också få en karakteristisk hårtofs "för att vara säker på att man skulle känna igen honom" och en följeslagare, hunden Milou. Den 10 januari 1929 började äventyret Tintin i Sovjet publiceras i svartvitt i Le Petit Vingtième.

1932 gifte han sig med Germaine Kieckens som då arbetade som sekreterare på Le XXème Siècle.

I en passage i Hergés fjärde album Faraos cigarrer berättas det att Tintin i sitt nästa äventyr kommer att åka till Kina. Detta fick fader Gosset, kaplanen för de kinesiska studenterna vid the University of Leuven, att skriva till Hergé och mana honom att skriva förnuftigt om kineser. Denna förfrågan kom sig av att Hergé i tidigare album visat upp en både rasistisk och kolonialistisk bild av de länder han besökt. Fader Gosset förde samman Hergé med den unge skulpturstudenten Tschang Chong-chen, som studerade vid Académie des Beaux-Arts i Bryssel. De båda unga konstnärerna blev snabbt vänner och Tchang lärde Hergé om Kinas historia, kultur och konstnärliga tradition. Tchang kom också att bli en karaktär i albumet Blå Lotus.

Hergés handlande och synsätt under Nazitysklands ockupation av Belgien har genom åren varit en kontroversiell historia. Le Petit Vingtième stängdes ner av ockupationsmakten men Hergé godtog att fortsätta att producera Tintin-avsnitt i Belgiens ledande dagstidningen Le Soir som under denna period var ockupationsmaktens huvudorgan. När ockupationen av Bryssel hävdes den 3 september 1944 var det i sin tur Le Soir som stängdes ner av de allierade styrkorna och Hergé kom att arresteras vid fyra tillfällen av olika grupperingar, anklagad för nazist- eller rexist-sympatisör.

Tiden efter kriget ökade efterfrågan på Tintin-strippar vilket kom att påverka Hergés hälsa. I slutet av 1940-talet bröt han ihop psykiskt och han tvingades att inte arbeta under fyra månader. Kriser som dessa skulle sedan följa Hergé under 1950-talet och förstärktes av att hans äktenskap med Germaine Kieckens kollapsade efter tjugotvå år, bland annat för att han blivit förälskad i Fanny Vlaminck en ung konstnär som börjat arbeta på Hergés studio. Under denna tid påbörjar han sitt album Tintin i Tibet som många senare har läst som en berättelse om Hergés liv i kris. I boken letar han efter sin gamle vän Tschang som han tidigare hade mött i albumet Blå Lotus och i intervjuer har Hergé talat om sin sorg över förlusten av sin forne vän från 1930-talet. Tschang hade efter sina studier rest tillbaka till Kina och efter kulturrevolutionen hade de mist kontakten och Hergé oroade sig över att Tchang blivit dödad.

Mot slutet av sina liv fick de båda männen åter kontakt med varandra. Tschang hade arbetat som gatsopare under kulturrevolutionen men senare under 1970-talet blivit rektor för konstakademien i Shanghai. 1981 återvände han till Europa för att återigen träffa Hergé. Tschang bosatte sig i Paris och dog 1998.

Hergé dog den 3 mars 1983, vid 75 års ålder, av komplikationer på grund av anemi, som han hade lidit av under flera år.

Efter Hergés död ville en av hans medarbetare teckna klart ett ofullbordat album om Tintin, men Fanny, Hergés fru som ägde rättigheterna, gav inte tillåtelse.